Junibebisar 2016

Har skickat meddelande till er, lägg gärna till mig i gruppen :) kommer dock inte lämna denna tråden.

Jag hänger kvar här men tycker den hårda tonen mot varandra är trist... Försöker bortse från såna inlägg bara.

Mår bättre ikväll än på länge! Troligen pga varit på en after work där det fanns nötter chips mm. Jag har alltså ätit näst intill oavbrutet hela kvällen, det verkar vara sättet att hålla illamåendet borta... Bra för viktuppgången!

Jag har nån mystisk magisk gräns, får inte äta för lite eller för mycket, för sällan eller för ofta, gränsen är hårfin alltså! Lyckas jag äta precis rätt mår jag inte illa, nåååågot åt ena eller andra hållet så är det kaos! Hoppas det går över snart, vill inte planera livet kring mat längre :'D

Hehe. Ja jag känner igen det där. Äter man för mkt på en gång så blir det ju uppsvälld mage och illamående... Har hamnat där förra ggr. Ständigt småätande verkar funka för mej så länge det inte blir för stor mängd mat. Men gränsen är fin som du säger.

Nån skrev tidigare att tiden går i normal takt igen. Precis så känner jag! Första två veckorna efter plusset kändes som typ ett år. Nu i vecka 9 går tiden iaf mer som vanligt igen. Bra det.

Tänkte kolla om det finns en tråd på facebook med bf juni?

Tänkte på det idag jag med, senaste två veckorna har gått supersnabbt! De första 3-4 veckorna kändes som tre månader.

Nae, ska dit på inskrivning 18/11, sen UL 15/12.

Du då? :D

Jag upplever den här graviditeten snabbare än min förra över huvud taget. hur har ni det med mat? Det känns som om jag tappat smaken för typ allt. Åt fisksoppa på jobbet idag som jag till slut nästan kräktes av. När jag tänker på vissa maträtter och hur de smakar kan jag känna avsmak också.

Äppeljuicen - låter jobbigt. Jag är precis tvärtom, mat är aldrig så gott som när jag är gravid. Allt smakar fantastiskt. Så gick jag upp över 20kg förra gången också... Så att vara nånstans emellan oss smakmässigt som gravid vore nog bäst helt enkelt.

Juste, måste tillägga en sista grej i bråkochlämna-samtalet.

I min förra bf-grupp med sonen var där en tjej som jag hamnade i konflikter med KONSTANT de första veckorna, säkert upp till 3-4 månaden... Vi kom inte överens om något, någonsin och blev rätt otrevliga i tonen till varandra stundtals. Men med tiden kom vi bättre och bättre överens och idag har vi träffats i verkligheten flera gånger trots x anal 10tals mil mellan oss, och är i princip soulmates, pratas vid flera ggr varje dag. SÅ folket, var inte för snabba med att ge upp hoppet om varandra, vi är alla gravida, känsliga, trötta, irriterade osv, och det kommer stundtals bli lite olika åsikter, men man kommer över det!

Nog predikat, nu ska jag sova, natti!