Junibebisar 2016

Åh vad härligt med sånt bemötande!

Jag berättade för chefen samma vecka jag själv fick veta, i vecka 5 eller 6. Har en oerhört bra chef, vi måste ha arbetskläder men jag kunde inte knäppa mina byxor utan fick ha egna, därför berättade jag, plus att jag är otroligt dålig på att hålla mina egna hemligheter Jag var lite nervös för hans reaktion men kan ärligt säga att jag aldrig sett honom så glad!! Han kramade mig flera gånger och gratulerade med världens leende och sa att han skulle göra allt han kunde för att stötta mig! Två veckor senare blev jag sjukskriven för illamåendet så det var bara bra att jag redan berättat. Två kolleger frågade mig rakt ut på jobbet eftersom min mage var riktigt rund och jag spydde, så då tyckte jag det var lika bra att berätta! Dagen innan jag gick in i vecka 9 gjorde jag det officiellt för alla! Familjen och släkten på mammas sida visste redan då vi står varann väldigt nära

[quote=76009762][quote-nick]Mamma Lotta skrev 2015-11-16 12:49:55 följande:[/quote-nick]

Gumman, se dig inte som en besvärlig patient tycker det var smart gjort att maila, även om du inte vill lämna ut dig för mycket så hoppas jag att du skrev lite om hur din historik ser ut och att du sedan trycker extra på att du verkligen behöver någon som är lyhörd och som vill lyssna till vad du har att säga! Informera gärna de om att du har gjort allvarliga övervägelser när det kommer till fostervattenprov och att du är väl medveten om risker och annat. Sen behöver det inte vara av ondo att diskutera det hela med en läkare för att om möjligt få ännu mer info och vinklingar, det kan ju vara så att läkaren kan tillföra något!?

Testa seaband mot illamåendet de tar inte bort det helt men tar udden av det, själv är jag extremt känslig mot alla lukter!

Kram på dig

[/

Tack och förlåt att jag bara försvann FL krånglade och mitt humör var inte det trevligaste och sedan fruktansvärt illamående.

Sände iväg ett mail till BM som jag fick svar på och nu känns det bättre. Eftersom jag önskar FVP måste det planeras bla bla. Ang önskemål om förlossningssjukhus är det inga problem men man listar sig först i v.20 men hon skulle föra in det i min journal. Hon är ledsen att jag känt mig ledsen och att jag inte behöver känna någon oro. Efteråt var jag helt emitionellt slut och slocknade på soffan och vaknade och mådde så illa, kissar stup i ett, bråkar med min sambo som inte förstår mig och att jag tycker allt luktar rövhål minst sagt. Han får utstå mina utbrott nu stackaren och idag skrek jag vad f* n ska jag med dig till? Jag förstår mig inte på mig själv just nu. Jäklig berg o dalbana just nu.

Hoppas verkligen seaband kan hjälpa, ingen mat smakar, allt känns motbjudande. Viss kall mat funkar fick i mig en rissifrutti hallon och en isglass. Stackars bebis, ingen vidare näring i det.

[quote=76010368][quote-nick]forsyne skrev 2015-11-16 17:54:48 följande:[/quote-nick]

Jag kan inte tänka mig att läkaren skulle tycka att du överdriver. Kan du ta med dig din sambo om du är rädd för att bli överkörd? Jag vet att du pratat om att det är lite si och så med er just nu, men om du ber honom ta fajten, så att säga, om det behövs och du känner dig för "svag" för att argumentera emot?

Det verkar vara olika i olika landsting. Jag tycker på ett sätt att det är skönt att ha den här överblicken, men när man får den i vecka 5, och man känner sig osäker på om man vågar lita på graviditeten, så är det lite överväldigande.

[/

Jomin sambo kommer följa med men han sitter tyst bredvid då han inte har någon kunskap eller åsikt om något. Så tröttsamt. Kunskapen besitter jag i vårt förhållande. Trött på att att han inte visar större enmang och intresse. Jag har radat upp alla argument i huvudet. Vill du höra? Ha ha

Jag räcker upp handen! Har mått super förutom trötthet och mer psykiska problem. Visade sig att krabaten levde gott därinne då jag fick se i v. 9. Nu är jag går jag in i vecka 12 idag!

Idag går jag in i vecka 13 (12+0) Det känns otroligt skönt! 

Jag har dessutom hamnat i de så kallade spökveckorna och njuter av att må precis som vanligt. Jag kan äntligen äta igen och vågar umgås med folk. Efter att ha mått illa och spytt i så många veckor så känns det så skönt. 

Längtar så till RUL 5 Januari. Jag verkar vara en av få som varken gör KUB eller något tidigt ultraljud. 

Ja, känns verkligen som en stor lättnad!

Jag jobbar som telefonintervjuare just nu. Så sitter och ringer företag och frågar massor om bl.a. Hur nöjda dom är med andra samarbetande företag. Sen sitter jag även och ringer på posten för att kolla upp leveranser.

Och jag måste som sagt ringa nästan hela tiden för att hålla uppe effektiviteten, men nu behöver jag inte tänka på det lika mycket :)

Så skönt för dig att jobbet vet nu varför du måste vara hemma!

Min make är lite sån också. Han har antagligen adhd och har väldigt svårt att hålla saker i huvudet och lyssna samtidigt. Så han ställer väldigt sällan frågor, och han minns sällan vad som sagts. Jag kan tycka det är irriterande, eftersom jag alltid får vara den som leder ett vårdsamtal, men jag vet att det inte betyder att han inte bryr sig. Och jag tror att om jag sa till honom att det var något jag behövde stöd med "mot" vårdpersonalen, så skulle jag kunna lita på honom. Han har fått vara min röst ibland när jag gråtit så jag inte kunnat prata. När jag opererades så visste jag att han var min röst om något beslut skulle behöva tas. (Fast oftast tar ju vårdpersonalen besluten på eget bevåg...)

Min make klagade på att inget handlade om honom när jag läser veckans utveckling i gravidapparna, så jag gav honom två pappaböcker i Fars dags-present, och de har han börjat läsa lite. Tror det känns annorlunda för honom när det är en bok skriven av en man, riktad till män. Lättare för honom att relatera.

Jag jobbar på en liten livsmedelsbutik och tänker inte berätta förräns jag behöver mamma-arbetskläder.

Tror de blir runt v.20! ( februari nån gång)

Välkommen molvärk! Har nästan börjat undra då det varit så lugnt på den fronten den senaste veckan. Å andra sidan såg jag ju själv på VUL i onsdags att det då fanns plats att växa på där inne :) Trots det är det ändå skönt att få lite bekräftelse på att någonting händer. 

Jag längtar ihjäl mig till ul på måndag vill se att Allt är bra med Lilla fisen i magen! Alla symptom har försvunnit sen två veckor tillbaka inte alls trött längre o inget illamående! Kan ju börja njuta av det först när man ser att allt är bra! Är i vecka 12 nu 11+4 sista tiden har gått fort har hela 29,3% nyss stod den på 13,14 o inget hände kändes det som!

Är så säker på att det är en kille o isåfall är det nog en liten Wilmer <3