Jag vet inte hur det är med dig men jag älskar dialekter!
Därför tänkte jag höra med dig hur det ligger till för dig.
Pratar du dialekt eller inte och i så fall vilken 
Här kan ni lyssna på härligt Älvdalsmål
http://www.st.nu/kultur/hon-kan-tala-som-vikingarna
Ja slår på med norrländska, shju :D
Enligt språksociologin talar jag utjämnad dialekt från
">Skåne. Genuina dialekter enligt definitionen, som är vad dialekter egentligen är, är i praktiken utdöda i Sverige. Röstade därför "Annat".
Jag älskar dialekter, även på andra språk (norska, engelska, tyska - fler än så hör jag ingen skillnad på i och för sig).
Tycker om att imitera dialekter och leka med de olika satsmelodierna.
För mig är det helt omöjligt att hålla mig från att, i viss mån, spegla den dialekt motparten i samtal har. Förutsatt att jag pratar med personer med annan dialekt än min egen såklart (stockholmska).
Det är verkligen helt omöjligt. Jag kan tänka "prata som vanligt, prata som vanligt" men efter bara några meningar fokuserar jag ju det som sägs och då ändrar jag mitt sätt att prata.
Jag vet verkligen inte varför det blir så? Jag vet att andra stör sig på det här men kan inte göra något åt det.
Det är inte som att jag plötsligt svänger över till bred göteborgska exemplevis men vissa tendenser infinner sig om ni förstår vad jag menar.
När det gäller engelskan är det värre. Förmodligen för att jag inte är uppväxt med någon "dominerande" dialekt.
Jag gillar när folk klarar att behålla sina dialekter, Det är charmigt, personligt och berikar vårt svenska språk :)!
Talar gotländska. Bor i Sthlm sen två år tillbaka. Skulle aldrig falla mig in att byta dialekt! Många gotlänningar gör det, jag fattar inte varför. Töntigt.
Klart man älskar sin dialekt om den är charmig och glättig.
Inte lika kul om man kommer från gnällbältet, ingenting som är bra med den dialekten...det är bra att man har övat in rikssvenskan någorlunda .
Jag pratar ngn ful typ av norrländska med rejält "tjocka L"! Medelpad. Somliga har trott jag är hälsing. Mina barn pratar inte alls samma dialekt utan de pratar med "fina L" och de förstår inte alltid vad jag menar när jag använder ngt gammalt bondskt uttryck. Jag känner mig som en "hittemamma" ibland 
Det finns inget "rätt" språk. Alla talat på sitt personliga sätt som är ett resultat av omvärlden. Jag tycker det är jättehärligt att höra att svenskan låter olika på olika orter. Det är många jag pratat med som direkt kunnat säga att jag kommer från Linköping, men det tycker jag bara är kul.
Det finns inget rätt eller fel när det gäller dialekter.
Och härligt att även skånska har blivit riktigt accepterad - den var dåligt ansedd förr, men nu invaderas media av skåningar..
Tycker folk i stockholm borde vidga sina vyer lite och förstå att allt utanför kommungränsen inte = landet...