BF Augusti 2016

Varning Lång text

Natten till onsdag började jag få ont i bröstkorgen och mådde ganska illa men kunde inte spy. Smärtorna eskalerade så pass att sambon fick ringa en ambulans som kom och hämtade mig. Hade skyhögt blodtryck och jättesvårt att andas när jag kom in och värre blev det hela tiden. De satte in massa dropp och mediciner och konstaterade att det var en allvarlig havandeskapsförgiftning. Dom sa att vi skulle bli kvar ett par dagar för att sätta igång förlossningen, men mina värden fortsatte att kaosa och plötsligt pratar dom om hellps syndrom och akut kejsarsnitt. Jag får förklarat för mig att det är bråttom och vi måste få ut bebisen NU. På operation sprang 10 pers och presenterade sig och jag blir nersövd.

När jag vaknar så är jag groggy och vet knappt om jag drömmer. Får världens finaste lilla pojke på bröstet, 48cm lång och 2600 gram. Jag minns inte så mycket därifrån men man har tagit ytterligare tester på mig, satt en kateter och på ett ekg har dom sett avvikande hjärtaktivit som ska undersökas. Jag kan inte stå, gå eller göra någonting själv. Spyr upp allt jag äter och dricker. Blir förda allihop till hjärtintensiven där jag fortfarande ligger. Får massa dropp och mediciner så jag får inte amma. Snittad och orolig som fan för vad som händer. Sambon och pojken har fått gå till specialförlossningen för att undersöka lillens syreupptagning som tydligen inte är helt bra.

Jag är helt jävla förstörd här. Allt är så förvirrat och allt händer på en gång. Jag vill bara ha min bebis! Nu ligger jag ensam i en säng på hjärtintensiven och längtar bort. Jag har kateter, de svullnaste ben jag sett i hela mitt liv, är snittad och helt blå från naveln och ner. Jag önskar bara jag kunde hämta sambon och bebis och åka hem. Men tidigast måndag enligt en av alla läkare. Fy fan va allt suger. Stackars min bebis, vad har jag gjort med dig.....

Grattis kela till bebisen!

Jag har kommit ner i varv och ikväll fick jag äntligen komma till bebis och sambos avdelning. Mina känslor har varit så splittrade och dessa dagar som skulle kretsat kring att lära känna bebis blev bara kaos. Jag fick inte föda fram honom, jag fick inte se honom förrän efter flera timmar och då en kortis eftersom jag var så snurrig. Jag kunde inte sova med honom på grund av slangar och snitt och jag kunde inte amma honom på grund av alla mediciner jag fick. Och inte nog med det så fick han i sig för dåligt med näring och syre och fick åka med sin pappa till en annan avdelning. Jag var ensam och helt förstörd. Men nu är jag med dom! Pallar inte tänka mer på att tömma kateter, ekg test och nålar i armarna. Nu är fokus på att återhämta från kejsarsnittet. Och den lille lille plutten <3

aaw tack :)

Han mår bra! Liten och så men stark och envis.

Tack förresten allihopa för era snälla kommentarer och stöttning! Jag vet inte vad jag hade gjort riktigt utan den här tråden.

Här är det jättesvårt med amningen. Han vet vart bröstet är och hittar det snabbt med stannar inte kvar där utan bökar runt och hackar med huvudet. Han suger inte tag ordentligt och äter och han somna gärna väldigt fort också, så jag oroar mig för att han inte ska gå upp i vikt som han ska. Men jag hoppas det går över snart.

Mina provsvar ang hjärtat är fortsatt ostabila och jag kommer få göra en uppföljning om några veckor när jag återhämtat mig från snittet. Fattar verkligen inte..

Ja det trodde jag med, men tydligen så tror inte dom det. Dom pratade om kranskärlen och att det var något fel med dom. Jag känner inget obehag, det försvann ganska omgående efter kejsarsnittet vad jag minns. Men dom har verkligen hakat upp sig på det så dom tror att det är en egen sjukdom så säga. Ska få göra cykelprov framöver och göra en till röntgen på hjärtat. Hoppas verkligen att det typ självläker och så är det bra sen.

Moen, vilken fin liten tjej! Tråkigt att bvc är så nonchalanta med dina bekymmer. Det är ju skitjobbigt för dig om du inte får någon som helst vila. Hoppas det vänder.

Jag har skitont i bröstvårtorna. Verkligen så ömma! Vad gör man?

Tack för alla tips om ömma bröstvårtor! Ska testa allt och hoppas att det härdas och går över.

Lycka till Josefineq! Hoppas du får träffa din lilla snart

Jag svettas massor på natten fast nu efter förlossningen. Tyckte så synd om bebis som låg bredvid, han var också helt svettig stackarn. Jag har tänkt på att han inte kräks så mycket, är inte det typ ett hälsotrecken att dom ska kräkas lite efter dom fått mat? Han rapar ibland och det kommer lite lite i mungiporna ibland bara. Får han i sig för lite mat? Idag har han också sovit typ heeela dagen. Tidigare har han sovit någon timme, vaknat för att äta, somnat igen och så har det gått runt. Helt annan bebis idag. Vet inte om jag ska vara orolig inför natten eller bara vara glad att det varit en lugn dag.

Passade på att hämta ut mina mediciner idag också. Det är inte långt till apoteket och borde gått på max 20 minuter. Har inte varit ute och uppe på benen på en vecka så det tog en timme typ. Var helt slut när jag kom hem! Men så skönt att leva normal-liv efter veckan på sjukhus :)

Ja jag fick också havandeskapsförgiftning. Det är ju klart, himla mycket skit som ska ut.

Skönt att hon går upp bra i vikt utan att kräkas, hoppas min kille gör det med då :) tycker att han verkar äta ordentligt iaf.

Så bra! Skönt att höra, då är det säkert ingen fara med honom :)

Ja jag fick ett litet lyckorus faktiskt. Jätteskönt väder också, kändes som att jag åstadkom något fastän det bara var ett litet ärende till apoteket liksom :p

Min mamma var här igår och hälsade på första gången sen bebis kom. Var jättemysigt! Hon ville knappt släppa honom, förutom när han behövde ny blöja eller äta :)

Idag var vi ute och skulle möta upp sambons bror och medan sambon och bonus fixade parkeringsbiljett så mötte dom bonusens mormor och morfar, som jag aldrig träffat. Bonus blev helt till sig och ville såklart visa upp sin lillebror men jag var sjukt obekväm med det. Bonus mamma är verkligen en idiot och helt störd så att hennes föräldrar kommer fram och fjäskar och pratar gjorde mig smått lack. Och helt från ingenstans undrar mormor hur jag mår nu efter havandeskapsförgiftningen och så. Hur fan vet hon det!? Tydligen hade sambon sagt det vid parkeringsautomaten och det gjorde mig faktiskt jävligt ledsen. Mitt privatliv och sjukdomstillstånd har dom fan inte med att göra!! Nu kommer dom berätta det för bonusens mamma som i sin tur kommer sätta igång nån jävla cirkus om att "ååh stackars er, säg bara till så tar jag sonen några extra dagar och hör av er om det blir jobbigt med flera barn då kommer jag har hämtar honom" för att sen göra en ny vårdnadstvist och hävda att vi inte har tid eller bryr oss om honom utan bara tänker på nya bebisen.

Åh jag orkar inte.. Det har gått för bra för länge nu så det vore så typiskt att hon skulle försöka med något.