BF Augusti 2016

Jag har inte fått så mycket mess från folk man annars inte pratar med. En del via FB eller Instagram som ska ha barn snart också men bara typ "vad kul att det är fler som väntar tillökning". Inget om att man måste träffas bara för att man råkar få barn samma tid. Hade också blivit irriterad om folk som annars inte hör av sig helt plötsligt vill träffas bara för att man ska ha bebis.

Ikväll har jag riktigt mycket sammandragningar och en mensvärk delux som inte vill släppa!
Hämtade dottern från dagis och stack till en kompis som har en flicka som är lika gammal så dom fick busa en massa och sen när vi kom hem därifrån så drog det igång ordentligt.
Hoppas det kan betyda att det börjar hända något :) Men mest troligt så hoppas jag väl på för mycket ;)
Tänker dock få tummen ur och bädda färdigt sängen i morgon för då är allt i stort sett färdigt :)

Jag har en väninna som jag pratade med ofta innan jag fick barn även om vi inte bodde nära varandra. I helgen skickade jag ett SMS och berättade att jag är gravid och ska ha kejsarsnitt den 8 augusti. Hon svarade 'oj, det har du gått tyst med'. Jag tänker ju bara att kommunikation går åt två håll så hon kunde ha ringt eller skrivit och frågat hur det går, då hade hon ju fått veta tidigare att jag är gravid. Om hon var på Facebook hade hon kanske också haft en aning om läget.

Facebook är faktisk jätte bra ställe att hålla kontakt med kompisar som inte är nära. Jag är dansk och bor i Lund och har tidigare bodd några år i Tyskland och i Holland så kontakt med vännar går över internettet. De kompisar som jag har här i Sverige är egentligen min dotters kompisars föräldrar.

Ska på föräldrautbildning på MVC på måndag. Ska bli interessant om där finns någon där som är intresserad i att träffas sen när man är mammaledig. Jag tycker att det är tufft att vara hemma från jobbet i ett helt år, så om man kan träffas med andra i som också går hemma då kanske tiden går snabbare.

Undrar faktisk också om det blir stressigt att jag måste hämta dottern på dagis senast kl 14 varje dag. Det blir ju lite annorlunda att vara mammaledig med barn nr två.

Jag har inte heller gått ut med det på Facebook men ryktet sprider sig nästan lite för snabbt iallafall. Jag är lite rädd för vad sociala medier gör med ens bilder, så det lär nog inte ens komma upp bild när han är född, jag kommer ju självklart skriva till de som berörs när det är på gång och de jag tkr förtjänar att veta när han är född, kanske det folk tror man gör om de plötligt "bryr sig".

Jag har knappt någon kontakt med min äldsta bror pga väldigt många anledningar, jag bestämde mig iallafall att berätta att jag var gravid i slutet på januari, det var då vi sist hördes, och nu hörde han av sig för nån dag sen, mitt i natten. Likadant med min faster, snackar ytterst sällan med henne, när jag råka stöta på henne för några månader sen så sa hon varken grattis eller frågade hur jag mådde, idag började hon plötsligt bry sig, känns bara falskt för mig. Även gamla vänner som också skriver och vill ses, jo visst. Skulle inte tro det va!

Jag tyckte också att det var tufft att vara hemma med dottern ett helt år men det känns bättre inför denna gången. BVC brukar anordna en del träffar för folk som fött barn samma månad så där får man ju också ett utbud av människor att hänga lite med när man går hemma.
Öppna förskolan tyckte jag var guld värd med dottern. Gick både på kyrkans och på bvc's förskola och babycafe.

Jag kommer att ha dottern på dagis tre dagar i veckan 9-14 men jag tror inte att det kommer att vara stressigt direkt. Däremot så tror jag att det kommer att få mig att få upp ändan ur soffan och faktiskt vara lite mer aktiv denna gången. När man har båda barnen hemma så är man ju mer låst än med ett så då kanske man utnyttjar tiden annorlunda :)
Har två mammor från mammagruppen med dottern som också ska ha barn i höst. En av dom är beräknad tre dagar innan mig så jag vet att det finns en vettig människa att hänga med i alla fall ;)

Jag har jätteångest för att bara få ha dottern 15-timmarsvecka på förskolan...hon blir snart 4 år, älskar sin avdelning och alla kompisar och är en ganska aktiv och krävande tjej. Jag fattar inte hur jag ska orka stimulera henne nog under veckorna och jag är jätterädd att lämningar och hämtningar blir tuffa. Med sonen blev det iaf katastrof då han hade svårt att komma in i gruppen kl 9 (enligt BVC är det hål i huvudet med lämning kl 9 eftersom alla sociala grupper hinner formeras mellan 8 och 9). Jag vet att jag målar fan på väggen men mitt första halvår som tvåbarnsmamma var verkligen ingen dans på rosor. Sen är det givetvis extremt olika beroende på hur barnet är och hur gammalt syskonet är men...ändå. Min högsta önskan är att få ha dottern 8-14 iaf fyra dagar i veckan och jag är ohemult avundsjuk på de kommuner som har 25-timmarsveckor!

Snuttispluttis min dotter föddes v 36+4. Var inställd på att även sonen skulle komma så tidigt, men han trivdes bättre i magen. Blev igångsatt v 38+2 pga svår foglossning. Kanske hade han stannat ännu längre annars.

Jag ser verkligen fram emot att få vara hemma i 1 1/2 år. Känner ingen annan som ska vara hemma. Men finns ju många ställen där man kan lära känna andra som också är föräldralediga, så hoppas hitta någon/några att umgås med. Jag behöver inte lämna några syskon. Men måste ju se till att de kommer upp, får frukost och kommer iväg till skolan. Sedan har dottern ofta träningar kl 15 så hon måste hämtas direkt efter skolan kl 14.30. Men hoppas det ska gå bra.
När sonen föddes så gick dottern hos dagmamma, hade henne där 5 timmar 1-2 dagar/vecka. Var mycket på öppna förskolan och träffade andra föräldralediga så hon hade fullt med kompisar utan att vara hos dagmamman. Men där vi bodde då var många hemma ganska länge med sina barn, och hade även syskonen hemma mycket när småsyskonet kom.

Vad roligt att ni känner npgra ni kan umgås med. Känner typ ingen, hoppas få Gå på öppna

Förskolan mm

Jag tycker det ska bli super att vara hemma :)! Men pga ekonomin och att vi delar 50/50 så blir det inte så länge. Vi har fortfarande inte riktigt planerat för hur länge vi ska va hemma :S men kommer aldrig lämna till förskolan för tidigt (efter erfarenheter av att vi båda arbetat med barnomsorg)..

Jag ser fram emot o va hemma jag med, även om jag brukar vara rastlös av mig. När jag var hemma ett år med tvåan så var stora pojken 3,5-4,5. Märkte på honom att det var väldigt jobbigt o va hemma så mkt. Speciellt första tiden när man är så låst vid bebis med amning och omvårdnad, samtidigt som mamman behöver vila när bebis vilar. Tyckte inte 15 timmar räckte långt alls för min sons behov. Men nu är de ju två och de leker otroligt bra tillsammans. Så tror det kommer funka bättre denna gång. Och med tvåan befann sig min man i Chile på jobb i 7 mån. Tvåan var tre mån när han åkte och 10 när han kom hem, ja då gick han redan. Så ser fram emot mer familjetid denna gång också..

Jag och mina vänner har fått barn olika tider och nu är alla de "klara". Men alla bor nära så får försöka träffa dem ändå.

Undrar om jag kommer känna mig klar? Även om jag just nu ALDRIG vill va gravid igen. En vecka till bf!!!