BF Juli 2016 (ny!)

Klarar inte av att vara ute alls nästan, har haft mellan 23-31 grader i skuggan majoriteten av dagarna denna månad :( har rensat en del på tomten när jag kunnat men sommarens projekt att skrapa altanstaketet för ommålning är alldeles för jobbigt för min kropp, måste stå i så konstiga vinklar och ta i. Men som sagt, värmen tar kål på mig. Har haft alla gardiner för (har stora fönster ner till golvet i vardagsrummet och husets långsida med altan i söderläge, enplanshus med ganska tunna väggar) och kylan på luftvärmepumpen och ligger bara och svettas hela tiden. Jag som annars älskar värme :(

Nu gnäller jag av mig riktigt mycket, ber om ursäkt om jag skapar negativitet här... Det var inte riktigt min avsikt när jag hoppade in...

Tappat motivationen totalt med hästen också, snäll sambo som sköter honom åt mig just nu. Detta är inte alls likt mig, har i övrigt haft en hyfsad graviditet och jobbade fram tills förra månadsskiftet. Det var lite slitigt då jag jobbar med hemtjänst och städ så det var skönt att komma hem även om jag inte får ut nån gravpenning och inte var sugen på att använda föräldradagarna i förtid. Trodde nog att jag skulle njuta mer av att gå hemma men jag tror det mest beror på att det är så många timmar på dygnet nu iom att man sover så mycket mindre och "latar" sig däremellan. Åh, det var ju så mysigt när sambon hade semester men nu väntar man ju bara på att han ska komma hem från jobbet så dagarna är evighetslånga haha.

Häromdagen lurade han ut mig på promenad och det var väldigt trevligt, mindre trevligt var det i början av veckan när jag trampade in en slånbärstagg i foten när jag vattnade uppe vid hallonen. Aajjj, den gick så djupt. Men skönt att inte bebben kom då iaf, tror det är jobbigt att vara på förlossningen när man inte kan stå på ena foten. Fast tanken slog mg att en smärta kanske bedövar en annan haha.

Aja, hade tur och klarade mig från infektion så nu är den bra och jag är redo att föda, komsikomsi lilla bebisen!! (Eller ja, så redo som jag tror jag kan bli).

Känner ni er nervösa eller är ni bara taggade?

Det är din fulla rätt att gnälla :D jag håller med om värmen. Det har varit fruktansvärt denna sommar och vi bor i en lägenhet med tegel så det samlar värme. Det är varmare inne än ute! Fläkten går på högvarv här inne. Otur att du gjorde illa dig!

Jag har varit väldigt taggad men blivit lite rädd de senaste veckorna. Bland annat för att bebisen är stor (enligt Bm). Vill ju heller då inte gå för mycket över tiden men det struntar de i. Hur känner du själv?

Jag är mest nervös för hur jag ska hantera smärtan, är rädd att jag liksom ska få panik eller totalt stänga av. Men försöker att inte föreställa mig förlossningen för mycket, har läst på en hel del och även läst en del förlossningsberättelser men jag har försökt att inte tänka in mig själv i scenariot för mycket. Tror det bara är bäst att ta det som det kommer, jag kan nog inte förbereda mig mer än jag gjort och man vet ju aldrig i förväg hur det blir. Men man kanske borde gått sån där profylaxkurs? Aja. Jag är nog mest rädd pga att man inte har nån aning om hur det kommer vara/bli. Jag har ju ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Jag har nog mest ställt in mig bara på att det kommer vara den värsta smärtan jag varit med om, och sen kanske man (i de vildaste fantasierna) kanske har tur att bli litelite positivt överraskad haha.

Nä, det är nog läskigast att komma utanför trygghetszonen, nånting helt nytt man inte har någon aning om.. Det är nog där skon klämmer lite med tiden efter också, ibland inbillar jag mig att livet kommer förändras på ett negativt sätt men sen inser jag att det bara är min hjärna som spelar mig ett spratt. Livet kommer ju bli så mycket bättre! Jag har längtat efter barn så länge så det är nog lite kalla fötter nu när det närmar sig och liksom blir mer verkligt. Jag börjar tänka "shit, vad har jag gett mig in på, är jag verkligen redo" osv osv.. Det är nog därför det är så drygt när man går över tiden, man hinner liksom bli mer o mer nervös som man inte var innan. Upplevde inte att jag hade lika mycket såna tankar innan BF.

Ja, jag hade nog velat föda sådär 1-2 veckor innan BF för jag inbillar mig att det gör mindre ont att föda ett mindre barn.. Vår lilla har legat mitt på kurvan hela tiden. Var inne lördag natt förra helgen för minskade fosterrörelser (men Liten vaknade i bilen påväg dit), och där verkade alls toppen och så fick vi komma in på ultraljud på måndagen för att kolla vatten o moderkaka mm, och då uppskattade datorn vikten till 3,2 kg (men har hört att det kan visa 10% fel?). Jag hoppas nog att det inte blir mer än 4 kg, 3,6-3,8 hade ju varit lagom känner jag :)

Visst är det positivt att man får en rund och frisk bebis med mycket kraft (vet att min bror var lite åt det mindre hållet och han var väldigt trött och hade därför svårt att orka amma så länge som han behövde för att gå upp första tiden), men kan tycka att en del verkar ha blivit riktigt uppskrämda av sina BM. Dom borde tänka sig för hur dom säger såna saker?! Man är ju lite extra mottaglig i detta skedet också.

Är väldigt glad över att ha haft en så lättsam och trevlig bm. Hade en annan en gång när andra var på semester och gick storgrinandes därifrån med ont i magen. Usch, glad att jag inte haft henne. Hon hade ett sätt att vara lite "gå-påig" som inte alls fungerar med en känslig person som mig. Gjorde ju inte saken bättre att ha haft en riktigt dålig natt och sen vara lite besviken på en annan incident hemma...

Enligt min BM skulle jag oxå få en stor bäbis, minst 4000g. I Torsdags fick jag göra ett ul gör att kolla hur hon mår ( hon hade inte rört sig så mycket) och då konstatera dom att hon nu väger 3100g så jag tror inte att man kan gå efter vad bm säger egentligen....

Jag är inte rädd för att gå över tiden egentligen utan jag är nog mer i tanken att jag vill undvika igångsättning. Nu har vi en tid för nytt UL nästa fredag ( BM trodde dock inte vi skulle behöva den ) och skulle inget ha satt igång då så blir det planering av igånsättning.

Är inte orolig för igångsättningen i sig, känns ju bara skönt att veta att man inte kommer vara gravid förevigt, men känns ändå som om det är bäst för kroppen om den kommer igång av sig själv (vilket den gör när den är redo). Förutsatt att den lilla mår fortsatt bra inne i magen förstås :) sen förstår jag folk som verkligen vill bli igångsatta pga erfarenheter och besvär osv. Det är jättebra att det finns möjlighet för hjälp när man verkligen behöver det :)

Nu händer det grejer! Trots oregelbundna värkar ringde vi in för jag stod inte ut längre o vårt helt slut, fick komma in på kontroll o var helt utplånad o öppen 4-5cm, utbrast fy fan vad skönt! Bad om eda direkt o har fått den nu, ligger o andas helt normalt under värkarna o hoppas jag kommer kunna sova lite. Bonus - pokestop precis utanför vårt förlossningar!

Hoppas det kommer igång för er snart också!!!

Åhh så kul! Lycka till nu!

På US blir det förmodligen! Sonen kom dock ut på Vrinnevi eftersom det var med planerat snitt och alla sådana görs där. Bara positiva erfarenheter därifrån ifall det skulle bli där istället (om det är fullt på US), även om det är ett betydligt mindre sjukhus. På förlossningen på US har jag bara gjort ett vändningsförsök och en extra CTG-kontroll under förra graviditeten, men de ska ju vara bland de bästa i landet sett till förlossningsskador etc. Vad har du för erfarenhet av dem?

fastfrusen - Å äntligen, lycka till nu! Låter skönt med eda. Berätta gärna hur det gick sen! :)

Nånrandomtjej - Jag känner faktiskt ingen nervositet inför själva förlossningen alls utan är helt fokuserad och redo att äntligen få bli av med graviditeten (som varit väldigt besvärlig). Jag vet att det kommer göra ont och säkert bli utdraget men jag känner att det blir som den sista tuffa spurten av ett maraton. När varenda cell i kroppen gråter av smärta men man ser målet tydligt. Har man klarat drygt 40 jobbiga veckor med krämpor så fixar man nåt dygn av smärta tänker jag. :) Det enda jag är orolig för är att bebis eller jag ska dra på oss långvariga skador på nåt sätt.

Liten uppdatering härifrån också. Inlagd på specialmödravården då de vill hålla koll på yrseln genom att ta blodtryck regelbundet. Efter ett ultraljud konstaterades också att det i princip inte fanns något fostervatten, så om blodtryck och annat ser bra ut imorgon så blir det igångsättning. Skönt ändå!