Anonym (Trött)

Äldre 30 Jan 13:31

370 svar

Hatar min bonus

Jag vet inte vart jag ska börja...
Allmänt jävla trött och vet att jag kommer få extremt mycket påhopp men jag måste få skriva av mig.

Jag och sambon har varit tillsammans i typ 9 månader. I början var jag öppen för bonusen (hon är 7år) tyckte om henne och jag har verkligen försökt allt. Fixat så hon fått större rum, målat hennes rum i dom färgerna hon vill ha. Hämtar och lämnar på skolan. tex: Tidigare var hon på fritids på morgonen för att hennes pappa börjar tidigt, jag börjar senare och kan då köra henne till skolan så hon slipper fritids som hon enligt henne själv hatar.
Hon kan önska en maträtt när man gör den och ställer på bordet är hon inte hungrig och det är äcklig mat. Tittar jag på tv så ska hon kolla på tv.

Men ju flera pappa veckor det blir ju mera ogillar jag barnet. Hon är på riktigt odräglig. Gnällig och bio mamman skämmer bort henne. När hon är här och inte får som hon vill (pappan står på sig) så blir det typ kaos. Hon säger saker som sårar mig.. tex: "du kan ju ingenting". Hon säger det typ bara när pappan inte hör...
Jag har börjat göra så att jag "gömmer mig" i sovrummet (eller åker till stallet) så jag slipper henne. Men nu vet jag inte om det är en tillfällighet eller om hon har kommit på något... Men hon använder sin pappas ipad som hon alltid har gjort. Hon kör slut på batteriet och ska sen spela när hon laddar.

Problemet är att laddaren finns vid min och sambons säng och vi har uttag i själva sängen så sladdar och sånt är undangömda i själva sängen och det ända som sticker fram är själva laddsladden = man kan liksom inte bara ta laddaren och gå för då måste man flytta på hela sängen...

Och det är inte det är inte bara det att hon då ska vara där när jag är där. Utan hon vill vara ensam. Så då ska jag LÄMNA MITT sovrum för att HON ska få vara där SJÄLV.
Ska prata med sambon ikväll när hon sover. Men är det för mycket begärt att jag ska få vara själv i mitt eget sovrum?

Jag har blivit tvungen att flytta ifrån min hemstad då min sambo inte kan flytta pga henne. Han vet att jag inte trivs i staden och att jag känner mig som en gäst i den här lägenheten.... Känner mig inte heller speciellt välkommen när hon säger att hennes rum är hennes och resten av lägenheten är hennes pappa...

Jag har tidigare föreslagit att jag och sambon skulle vara särbos. Det vill inte han. Speciellt inte nu när vi planerar och försöker skaffa barn...

Ess

Äldre 1 Feb 16:54

#236

Anonym (öh) skrev 2016-02-01 16:29:38 följande:

Ja, jag läste att du skrev att hon får fysiska symtom av sin psykiska sjukdom. Så hon vill gå till skolan och gå heldag men du förvägrar henne det? Är du också hemma då? Eller får hon klara sig själv kanske? Du är ju mycket för självständighet, vad jag förstår.

Hon orkar inte med heldag, men hon trivs i skolan. Det ligger mycket riktigt på oss föräldrar att se vart gränsen går, just nu är det halvdag som gäller. Hon har blivit så dålig att hon varit tvungen att läggas in på sjukhus. Ett tag gick hon inte alls till skolan för att hon var för dålig. Men målet är att hon/vi/skolan ska hitta medel som gör det möjligt att gå hela dagen och samtidigt må bra, eller inte sämre åtminstone.

Jag (och maken) jobbar för att barnen ska bli självständiga. Han har ju facit i hand sas när det gäller bortcurlade barn. Jag vill definitivt inte att mina barn ska bli samma gapande fågelholkar som inte ens kunde ta dricka själv som tonåringar.

Anonym (öh)

Äldre 1 Feb 16:58

#237

Ess skrev 2016-02-01 16:54:29 följande:

Hon orkar inte med heldag, men hon trivs i skolan. Det ligger mycket riktigt på oss föräldrar att se vart gränsen går, just nu är det halvdag som gäller. Hon har blivit så dålig att hon varit tvungen att läggas in på sjukhus. Ett tag gick hon inte alls till skolan för att hon var för dålig. Men målet är att hon/vi/skolan ska hitta medel som gör det möjligt att gå hela dagen och samtidigt må bra, eller inte sämre åtminstone.

Jag (och maken) jobbar för att barnen ska bli självständiga. Han har ju facit i hand sas när det gäller bortcurlade barn. Jag vill definitivt inte att mina barn ska bli samma gapande fågelholkar som inte ens kunde ta dricka själv som tonåringar.

Ja, det var ju ett, låt oss kalla det för "nästan"-svar på vad jag frågade.

Anonym (...)

Äldre 1 Feb 16:59

#238

Anonym (öh) skrev 2016-02-01 15:59:54 följande:

Nej, tvärtom. Det är många barn och ungdomar som får stå ut med psykisk (och ibland fysisk, men då brukar det oftare uppdagas) misshandel av styvföräldrar. Så det är i högsta grad en relevant jämförelse.

Det står mig för att försvaret ligger hos förövaren, något som annars inte gärna brukar accepteras.

Mig ger det inte mycket, däremot kan det ge barnet något. Att stärka en vuxen som går omkring och känner hat mot en sjuåring i sina vanföreställningar och destruktiva känslor skapar en acceptans kring en känsla som i sin tur kan få ett beteende och ett agerande att eskalera åt ett, för barnet, väldigt dåligt håll.

Vem är misshandlad i den här situationen? Vem är förövaren? Vilka vanföreställningar?

Att skriva att man inte tror att ts hatar barnet utan beteendet, handlar inte om att förstärka ts negativa känslor kring situationen. Målet är givetvis att få ts att rannsaka sig själv och sina känslor för flickan, och kanske därmed inse att det är just hennes handlingar och inte person som gör att hon känner som hon gör.

Att skriva i affekt är ett välkänt fenomen. Att döma en människa utifrån det ts har skrivit här är inte bara fel, utan även väldigt omedmänskligt.

Om vi verkligen har barnets bästa för ögonen så är det väl bättre att vi kommer med praktiska råd som hjälper alla parter? Att ts flyttar ut löser inget i längden för någon.

Ess

Äldre 1 Feb 17:01

#239

Anonym (öh) skrev 2016-02-01 16:40:25 följande:

Så? Det här är ett annat spel, men inte det minsta mer försvarbart eller på något enda sätt bättre. Men en del människor är av åsikten att barn ska behöva stå ut med mer endast för att de är barn. Ibland hörs också åsikten att barn "inte begriper bättre", "inte märker något" och så vidare. Jag är helt emot allt sånt.

Jag tycker ts ska prata med mannen innan det går helt överstyr. Själv hade jag flyttat hem till min tidigare ort igen där jag har min familj och träffat en ny kille där istället. Det kan va rätt skönt att ha sina föräldrar nära och kanske kunna få lite hjälp ibland när man skaffar barn.

Anonym (...)

Äldre 1 Feb 17:05

#240

Anonym (öh) skrev 2016-02-01 16:18:30 följande:

Jag håller med om att det ligger i mannens ansvar att se till att separera från en människa som hatar hans barn. Det är djupt oansvarigt och närmast sadistiskt att inte göra det.

Han är ju inte ens så pass intresserad så han är medveten om vad som pågår. Han märker inte att sambon mår dåligt, och han märker inte att hans dotter mår dåligt... Så ja, du har helt rätt i att han är oansvarig.

Vi vet fortfarande inte om ts verkligen hatar flickan, eller helt mänskligt uttryckte sig så i affekt när det dåliga måendet blev överväldigande.

Anonym (öh)

Äldre 1 Feb 17:09

#241

Anonym (...) skrev 2016-02-01 16:59:30 följande:

Vem är misshandlad i den här situationen? Vem är förövaren? Vilka vanföreställningar?

Att skriva att man inte tror att ts hatar barnet utan beteendet, handlar inte om att förstärka ts negativa känslor kring situationen. Målet är givetvis att få ts att rannsaka sig själv och sina känslor för flickan, och kanske därmed inse att det är just hennes handlingar och inte person som gör att hon känner som hon gör.

Att skriva i affekt är ett välkänt fenomen. Att döma en människa utifrån det ts har skrivit här är inte bara fel, utan även väldigt omedmänskligt.

Om vi verkligen har barnets bästa för ögonen så är det väl bättre att vi kommer med praktiska råd som hjälper alla parter? Att ts flyttar ut löser inget i längden för någon.

Barnet. Barnet bor ihop med en människa som går och gömmer sig för barnet (och som dessutom har så extremt liten inneboende kapacitet att hon inte ens förmår skaffa en extra laddarsladd). Bland annat. Förövaren är ts men också pappan om han låter detta fortgå. Vanföreställningar finns det gott om i ts inlägg. Vad sägs om att hon var "tvungen att flytta från sin hemstad".

Att flytta ut löser väl verkligen saker, inte minst för barnet, vilket är vad jag bryr mig om i valet mellan vuxnas känsla av att vara "gäst i sitt eget hem" och barn som far illa av att "gästen" går runt och hatar dem.

Anonym (öh)

Äldre 1 Feb 17:10

#242

Anonym (...) skrev 2016-02-01 17:05:15 följande:

Han är ju inte ens så pass intresserad så han är medveten om vad som pågår. Han märker inte att sambon mår dåligt, och han märker inte att hans dotter mår dåligt... Så ja, du har helt rätt i att han är oansvarig.

Vi vet fortfarande inte om ts verkligen hatar flickan, eller helt mänskligt uttryckte sig så i affekt när det dåliga måendet blev överväldigande.

Det är inte det minsta mänskligt att uttrycka sig så om ett 7-åring barn, och jag ser verkligen ner på er som försvarar dylikt.

Anonym (...)

Äldre 1 Feb 17:37

#243

Anonym (öh) skrev 2016-02-01 17:10:59 följande:

Det är inte det minsta mänskligt att uttrycka sig så om ett 7-åring barn, och jag ser verkligen ner på er som försvarar dylikt.

Det är ingen som försvarar något. Vi letar möjliga förklaringar istället för att skjuta ner en människa vi faktiskt inte känner. Känslor kan spela hjärnan många spratt och få en att tänka saker som inte alls är "enligt karaktär".

Tänk en övertrött utsliten mamma som under extrema omständigheter kan känna att hon har lust att slänga ut det hysteriskt skrikande barnet genom fönstret. Betyder det att hon inte älskar sitt barn längre? Finns risken att hon verkligen gör det? Bör barnet tas ifrån henne? Nej givetvis inte! Hjärnan är överhettat och hon tänker inte rationellt eller som sig själv längre.

Anonym (...)

Äldre 1 Feb 17:52

#244

Anonym (öh) skrev 2016-02-01 17:09:46 följande:

Barnet. Barnet bor ihop med en människa som går och gömmer sig för barnet (och som dessutom har så extremt liten inneboende kapacitet att hon inte ens förmår skaffa en extra laddarsladd). Bland annat. Förövaren är ts men också pappan om han låter detta fortgå. Vanföreställningar finns det gott om i ts inlägg. Vad sägs om att hon var "tvungen att flytta från sin hemstad".

Att flytta ut löser väl verkligen saker, inte minst för barnet, vilket är vad jag bryr mig om i valet mellan vuxnas känsla av att vara "gäst i sitt eget hem" och barn som far illa av att "gästen" går runt och hatar dem.

Hur blir barnet misshandlat när ts drar sig undan? Laddsladdens placering var pappans beslut förstod jag det som.

För att få bo ihop med sin partner så behövde hon byta stad ja. Hennes sambo kunde inte flytta då barnets mamma fanns på den orten han befann sig i. Hur är det en vanföreställning?

Barnets känslor började inte med ts, som det tydligt framgår i trådstarten. Min gissning är att pappans oförmåga att tillgodose flickans behov och att guida henne i den nya familjesituationen, skapade känslor hos flickan som hon hade svårt att hantera och lät gå ut över bonusmamman. Utan stöttning och vägledning från honom så eskalerade givetvis situationen till det den är idag.

Så oavsett om ts väljer att avsluta relationen och flytta ut eller inte, så kvarstår det faktum att flickan behöver en pappa som är engagerad, intresserad, pedagogisk och inkännande.

Pkb

Äldre 1 Feb 17:59

#245

Anonym (...) skrev 2016-02-01 17:05:15 följande:

Han är ju inte ens så pass intresserad så han är medveten om vad som pågår. Han märker inte att sambon mår dåligt, och han märker inte att hans dotter mår dåligt... Så ja, du har helt rätt i att han är oansvarig.

Vi vet fortfarande inte om ts verkligen hatar flickan, eller helt mänskligt uttryckte sig så i affekt när det dåliga måendet blev överväldigande.

Jag påpekade i ett tidigare inlägg om att hata är ett starkt ord. Hon sa att hon var medveten om det men att ja, hon hatade henne. Då får man väl tro på henne, så länge hon inte skriver ett nytt inlägg om att hon inte hatar henne.

Hatar min bonus

INNEHÅLL