Ivf Sahlgrenska 2016

Hej igen tjejer! Varit lite tyst från mig här ett tag. Senast jag skrev hade vi fått den efterlängtade kallelsen. Men när vi väl fick kallelsen beskrev jag för er hur jobbigt det kändes. Oron jag fick och hur jag trots den långa väntan helt plättsligt inte var redo.

Well den 29 /12 var vi ändå där och det känns lite bättre även om det känns förjävligt att behöva göra IVF.

Jag ska gå korta protokollet med provera start 9/2. Känns ändå helt ok - men jag är orolig för medicinerna, biverkningar och resultatet. Skönt att vi är några som startar ungefär samtidigt <3

Åh! Idag kom samtalet, de ringde från Gbg och erbjöd oss en tid på torsdag!!!

Jag satt på jobbet och åt frukost efter att ha kört skiten ur mig i ren frustration på ett morgonpass spinning. (Har fått rådet att avstå all högintensiv träning pga extremt rubbad äl) Igår EM var jag hos min gyn som konstaterade att denna gångens äl-stimulering gått åt helvete. Efter 1 års utebliven äl blev det denna gång en överstimulering. Så ledsen och uppgiven igår, så jävla lättad och tacksam idag.

Pga överstimuleringen så avvaktar vi en vecka och låter min gyn reda ut det, men har första mötet på reproduktionsmedicin om två veckor.

Ok vad snabbt ni fick tid! Hoppas allt löser sig!

Tänker att det nog skiljer sig en del i den kön beroende på hur många som lyckas på egen väg under väntans tid, det är ju det man själv gått och hoppats på under tiden. :)

Jag känner igen mig, oroar mig också för biverkningar och såklart för resultatet. Vad gör vi om det inte funkar, och tänk om det faktiskt funkar för oss... Skräckblandad förtjusning! Nu har jag valt att berätta för de viktigaste i min närhet att vi ska få prova ivf och det kändes superskönt att lätta på trycket lite. Vi kan även prata bättre om det hemma nu när det närmar sig och blir mer konkret

Hade du ätit provera tidigare...? Jag har ätit dom konstant utan avbrott i två år för att hålla mina blödningar borta.