Höstbebisar efter IVF 2016

Tack! Ja, jag kommer ihåg att jag tyckte det första graviditeten också. Vecka 4-12 hur trögt som helst, och sen rasade det i alla fall för mig på utav sjutton fram till cirka v 30-31 då det gick långsamt igen. Ser fram emot att tiden ska rulla på mer! :)

Jag har plötsligt blivit av med alla symtom (inte för att jag har varit så besvärad av symtom hittills heller men...), vilket är lite oroväckande, men jag hoppas allt ser bra ut. Tjuvkikade på pyret på jobbet förra veckan och då var det full rulle i alla fall. 

Dags för KUB om ungefär två veckor, ser fram emot det men är lite orolig också, tänk om vi får dåliga siffror plötsligt? Usch. 

Har ni mycket växtvärk? Ibland har jag så ont att jag inte kan sova. Vet inte om det är min endometrios som gör det värre. Man blir ju så orolig.

Japp, det har jag med! Tror det är växtvärk iallafall, ganska jobbiga smärtor.

Jag har också endo, tror det kan påverka ganska mycket!

Jag känner knappt av min graviditet alls. Mår ungefär som innan jag blev gravid. Syns inget alls på kroppen heller. Lite tråkigt samtidigt som jag är tacksam men jag blir ju så nervös av det.

Enda skillnaden är ömma bröst på morgonen och att jag nattkissar.

Har kronisk migrän och spänningshuvudvärk. Migränen har inte blivit bättre. Har haft tre anfall denna veckan och mått skit. Kan ju inte ta mina vanliga tabletter mot det heller.

Nja, känner mig ganska ogravid faktiskt och pessimistisk just idag!

Väntar på att få hem en tid till kub-ultraljudet. Det kommer bli sjukt nervöst. Är så orolig att kotten har dött.

10+4 idag.

Jobbigt att du känner dig ogravid :( Men jag kan säga att jag också har mycket huvudvärk nu o hade när jag var gravid med dottern. Har tydligen ofta med hormoner att göra. Så det ser jag som ett graviditetstecken. Hoppas du får en tid snart så ni får se att det fortfarande bor nån i magen!

Jag förstår hur det känns. Jag har lite av samma "problem". Jag försöker trösta mig med att min mamma var likadan när hon väntade mig, och ut kom jag ju bevisligen. Så man MÅSTE inte ha jättemycket symtom.

Håller tummarna för att det ser bra ut på insidan för oss båda två. Kram!

Mamma sa också häromdagen att hon inte heller mådde särskilt dåligt eller kände någonting direkt. Kanske är ärftligt

Man vill ju inte må skit men samtidigt vill man ju känna något!

Dock gör det sig påmint när jag rider. Var deppig häromdagen för att jag kände mig så ogravid. Sen red jag en runda och då minsann så log jag och tänkte "jo, visst är där något som stör!" kändes som att magen var i otakt på något sätt så visst är där något.

Jag har varit gravid i tio veckor innan en gång och då visste jag inte att jag var gravid och kände ju uppenbarligen likadant då -ingenting.

Eller, jag minns i efterhand att jag var öm i brösten men det var inga solklara symptom som fick mig att tänka att jag var gravid.

Allt uppdagades när jag åkte in akut till kk med svåra smärtor pga äggledaren höll på att spricka. Hade fått utomkvedshavandeskap och blev opererad akut. Först då fick jag reda på att jag var gravid. En väldigt traumatisk upplevelse.

Så det kanske är så jag är.. Känner inte så mycket. Orolig för den lilla är väl alla även om man har symptom eller inte

Kram

Ja, det kan ju vara ärftligt, det finns många gravidgrejer som sägs kunna vara ärftliga i viss mån i alla fall, kanske även symtomen. :)
Om inte annat så är det ju fler än du och jag. 

Jo, jag känner också att nåt i magen inte riktigt är som det ska. Det är liksom trängre på nåt vis, och jag antar att det blir värre med tiden om allt går som det ska :)

Oron är nog mer nåt slags förberedelse för föräldraskapet gissar jag.... :P

Första samtal på MVC idag. Fick samma barnmorska som förra gången så det känns bra. (Inskrivning om tre veckor dock.) Jag tog upp min önskan om kejsarsnitt och min barnmorska försökte verkligen inte övertyga mig om annat utan sa att hon kommer att boka in tid hos läkare i samband med RUL om det blir aktuellt. Hon sa att Aurora kanske inte behövdes, mitt intryck var att eftersom jag genomgått en förlossning så... vad kan Aurora göra liksom? Försöka övertyga mig om att ja, du kommer hinna få smärtlindring trots att det inte ens hanns med på första födseln? Det är inte så farligt som man tror? Jag känner ju personligen att jag inte är rädd för det okända utan för det jag faktiskt upplevde...

Oh well, vet att det är liten chans att få godkänt, men vill verkligen inte ha 30 veckor av oro inför förlossningen heller. Vi får se.

Viktigast av allt är dock att vi ens tar oss så långt så att vi får ett friskt barn i vår famn! Vill inte fundera så mycket på förlossning då vi fortfarande har två veckor kvar av den "farliga" perioden.