Höstbebisar efter IVF 2016
En tråd för oss som blivit gravida efter IVF i början av 2016 och har BF under hösten. Välkomna! :)
-
-
Svar på tråden Höstbebisar efter IVF 2016
-
Tack!Amie77 skrev 2016-03-15 17:30:41 följande:
Grattis, vårblomman! Hoppas verkligen att ni slipper missfall. Att t.ex. komma till VUL och inte få se hjärtslag är så jäkla sorgligt (har varit med om det själv). Jag har VUL-tid om två veckor och tänker på hur jobbigt och spännande det är dagligen...
Håller tummarna för dig också. -
Jag mår också extremt illa. Seaband, Postafen/Lergigan hjälper lite. Klarar knappt gå ut och göra ärenden. Mentos Mint hjälper när det är som värst.
Vecka 9 idag. Är glad över alla symptom. Men det börjar bli tråkigt att leva så här. Men det får man ta. Hi hi! -
Känner mig osocial och blir superlätt irriterad här hemma på de andra. Skulle bara vilja vara själv och sova typ... Börjar lätta med illamåendet iaf ;)Filli89 skrev 2016-03-15 19:00:23 följande:
Hej tjejer hur mår ni?
Har världens illamående så fort ja reser mig allt stinker från mil och spyr av varenda lukt känns d som inklusive min man, mina schampon o dusch krämer e värst. Tror ja måste köpa parfymfritt. O på de är ja sjuk o har världens feber, usch hur ska detta sluta. Man känner sig så otacksam då man bara klagar på exakt allt. "Vill ha symptom" "vill inte ha symptom " typ.
-
Hej Tjejer! Nu var det länge sen, hoppas alla mår bra :)
Stort Grattis till alla nya pluss och hjärtslag!! <3
Här är allt bra, inga symtom utan livet bara leker vidare, har slutat och leta efter symtom och googla och hålla på utan jag njuter av att jag faktiskt äntligen är GRAVID! Är i v.9 nu och ska på vul tisdag nästa vecka. Så ska i princip hålla mig så här lugn fram tills vul hade jag tänkt hihi. Kram på er <3 -
Jag känner att jag borde också sluta leta symptom men det är inte lätt. Precis innan jag plussade och någon dag efter behövde jag nattkissa, men det behöver jag inte. De enda symptom jag har är att brösten spänner på natten och mensvärk som kommer och går. Sen är jag inte så sugen på mat, fika eller något faktiskt.
-
Om man tittar på den här tråden så verkar det ju i alla fall inte vara ovanligt att ha få/inga symtom. Bara det är ju en tröst tycker jag! :)
-
När jag gjorde äggplocket så sa jag till jobbet att jag var borta för ett mindre medicinskt ingrepp. En vecka senare skulle vi städa förrådet på jobbet. Då sa jag att jag inte ska belasta och bära tungt på några veckor men att jag försöker hjälpa till så mycket jag kan ändå. Det gick smidigt. :)Pusheen skrev 2016-03-15 08:56:40 följande:
Jag är i vecka 7(6+2) och jag har inte berättat för någon på jobbet. Hur har ni gjort?
Igår skulle vi tömma tre stora förråd och jag var tvungen att bära en massa och en hel del tunga grejer ungefär halva arbetsdagen. Fick ont i magen som mensvärk efter ett tag och var nära att börja gråta. Ville bara skrika rakt ut att "jag är faktiskt gravid och jag vill inte göra detta för nu har jag ont i magen och om jag får missfall nu så är det ert fel!!!"(det är ju bara mitt eget fel)
Hade velat vänta att säga något tills jag har varit på ultraljudet på måndag. I värsta fall får jag väl säga ifrån, annars ska jag nog försöka mygla lite och om jag måste hjälpa till att bära igen så kan jag kanske leta efter saker som inte väger så mkt.
Har svårt att anpassa mig när jag knappt själv ens fattat att jag är gravid.
Hur mycket kan man göra och hur försiktig ska man vara?
Du kan väl säga att du trillat i trappen och har ont i höften. ;)
Jag tror att man ska lyssna på kroppen! Vissa mår bra och klarar mycket. Andra mår sämre. -
Både min ivf-klinik och min barnmorska på mvc räknar ÄP som ÄL, det är ju embryots ålder som man utgår från, inte din cykel.Sally Cinnamon skrev 2016-03-15 12:16:12 följande:
Också enormt trött, illamående, hemma med sjuk tvååring och måste jobba kväll, hu!
Hörni, är det äggplock eller transfer som är 2+0? Gyn tyckte transfer och det stämde ju bra med embryostorleken, men jag hade för mig att man brukar säga äp. Hur räknar ni?
ÄP = v.2+0
(Eller extra tydligt: när ägget befruktas är v.2+0. Men det är ju samma dag som ÄP.) -
Åhh, det är så himla spännande att läsa i tråden nu. Både nya plus och en massa vul. :)
Grattis till alla positiva besked!! -
Jag såg att jag missade en diskussion om planerade snitt för nån dag sen.
Jag tänker jättemycket på det. Med dottern fick jag planerat snitt pga rädsla och jag är precis lika rädd den här gången. Men jag kan ändå inte släppa tanken på att ett snitt gör det svårare att vara mamma till en 4-åring. Med bara bebis var det lugnt, bebisen ville inte springa, busa, hoppa, kittlas och brottas...
Jag känner att jag skulle vilja prata igenom allt med en riktigt erfaren och empatisk barnmorska. Samtidigt är jag livrädd för att om jag öppnar den dörren så kommer de tvärvägra snitt sen även om jag kommer fram till att rädslan är för stor.
Hur skulle ni tjejer göra?