Hej. Jag plussade i morse (andra barnet) och bara måste få prata av mig all min glädje som bubblar i mig. 
Hittade ingen befintlig tråd för oss med bf i november så jag provar att starta en och hoppas att fler hänger på. Vi kan följas åt, jämföra symptom och stötta varandra.
Går för lång tid mellan gångerna som jag loggar in här känner jag, missar hur mycket som helst. Går in i vecka 13 idag.
Var o lämnade blodprover igår inför KUB nästa vecka. Längtar något otroligt till att få se bönan.
Illamåendet har nästan gett med sig men tröttheten är fruktansvärd, med dottern kunde man vila lite mer men nu har man en 2,5 åring som ska underhållas efter jobb så jag är sällan vaken efter 20.
Har ni börjat planera omplacering eller att gå tidigare?
Jobbar på sjukhus o har blivit knäad i magen 2ggr nu av en patient. Tack o lov inte tagit hårt, men känner att jag inte tänker jobba längre än jag måste
Jag var iaf på mitt ultraljud (VUL) idag för att se så allt såg bra ut efter blödningen jag hade för 2.5 vecka sen. Allt såg ju bra ut då men ville ändå se nu igen att allt "läkt" och såg bra ut helt enkelt. Och det gjorde det! Den lill* hade växt på perfekt och storleken stämde exakt på dagen, hjärtat slog för fullt, jag såg både huvudet och kroppen och armar och ben. Känns underbart! Det var ingen pågående blödning alls och allt såg helt normalt ut. Äntligen kan man andas ut lite iaf 
Jag går in i vecka 12 imorgon. Nu får man hålla sig i 2 månader innan det blir det stora ultraljudet i vecka 20...
Hur går det för er andra? Verkar vara lite dött här tyvärr..
Kub igår en välmående liten bebis fick vi se, illamående som bara blir värre och värre någon fler som bara tycks få ökat illamående? Ser inget slut på kräkandet tyvärr
Kub igår en välmående liten bebis fick vi se, illamående som bara blir värre och värre någon fler som bara tycks få ökat illamående? Ser inget slut på kräkandet tyvärr
Wiho! Var på ul igår och allt såg bra it. Blev t.o.m. tidigarelagd en dag till den 1 november. Den lill* bebisen flaxade med armarna och levde rövare för fullt därinne.
Hej på er. Jag har skapat en tråd som heter:
"BF November 2016 Göteborg". :)
Härligt att läsa om er som nyligt gjort ul och sett pigga bebisar. Vi får vänta drygt en vecka till sen har vi tid för ul iom kub-test. Känner att nervositeten kommer krypandes.
Har inga direkta symptom nu bortsett från att jag är väldigt trött, vilket oxå kan ha att göra med att det varit lite mycket på slutet.
Har dragits med en fruktansvärd huvudvärk sista dagarna, någon annan som har det lika?
Ni som har barn sen tidigare, när började eran mage synas med första barnet? Alltså när såg ni att magen blivit större och när blev det synligt för andra? :)
Jag får ingen novemberbebis, åtminstone inte detta år. Började få skumma blödningar/flytningar i torsdagskväll och frossade i lyckliga historier hela helgen och kände mig ändå rätt lugn. På söndagkväll ringde vi ändock till 1177 för att få lite trygga besked eftersom det börjat sticka och ila med jämna mellanrum ned mot blygdbenet. Sköterskan tyckte vi skulle kontakta kvinnokliniken igår (måndag) för säkerhetsskull. De ordnade akuttid för ultraljud och några timmar senare satt vi helt uppgivna i undersökningsrummet, då det bekräftats att lillknärten stannat av i utvecklingen i vecka 8 (jag var i v12). Nu fasar jag för processen att stöta ut allt. Vaknade tidigt nu på morgonen med riktiga smärtor, ökade blödningar och känner bara uppgivenhet för att fira min födelsedag på det här viset. Dock har vi framtidstro och är glada att det gick att bli gravida (det tog 1,5år att få plus på stickan). Nu önskar jag mig en liten i början på nästa år istället, och jag önskar innerligt att det kommer gå bra för er och era små! Kram till er allihopa!
Jag får ingen novemberbebis, åtminstone inte detta år. Började få skumma blödningar/flytningar i torsdagskväll och frossade i lyckliga historier hela helgen och kände mig ändå rätt lugn. På söndagkväll ringde vi ändock till 1177 för att få lite trygga besked eftersom det börjat sticka och ila med jämna mellanrum ned mot blygdbenet. Sköterskan tyckte vi skulle kontakta kvinnokliniken igår (måndag) för säkerhetsskull. De ordnade akuttid för ultraljud och några timmar senare satt vi helt uppgivna i undersökningsrummet, då det bekräftats att lillknärten stannat av i utvecklingen i vecka 8 (jag var i v12). Nu fasar jag för processen att stöta ut allt. Vaknade tidigt nu på morgonen med riktiga smärtor, ökade blödningar och känner bara uppgivenhet för att fira min födelsedag på det här viset. Dock har vi framtidstro och är glada att det gick att bli gravida (det tog 1,5år att få plus på stickan). Nu önskar jag mig en liten i början på nästa år istället, och jag önskar innerligt att det kommer gå bra för er och era små! Kram till er allihopa!