• Anonym (Väldigt ledsen flicka)

    Han misshandlar mig men är omtyckt av alla

    Hej,

    Jag ska försöka skriva detta så kort som möjligt för skulle det bli i detalj så skulle det bli 40-50 A-4 sidor. Men det är så att jag och min kille har varit tillsammans i 2 år nu och vi planerar bröllop om ett år. Jag är 21 år gammal och han 24. Varje gång vi bråkar så slår han mig, nästan varje gång! Det kan vara allt från örfilar, att han drar mitt hår eller nyper mig på olika ställen (får alltid blåmärken av det) o det är alltid jag som har fel, alltid är det jag som måste be om förlåt. Han brukar kalla mig för fitta, slampa hora också. När han hotar att lämna mig så är det jag som springer som en valp efter han och jag tror han aldrig skulle göra det om det var ombytta roller bara den tanken får mitt hjärta att gå i bitar. Jag gör så mycket för att vi ska kunna hålla ihop ändå så säger han att jag är den som är egoistisk och inte bryr mig om han. Det kan vara om jag väcker han för att behöva skjuts till till exempel familjeläkaren osv. Jag vet att det är fel och att jag behöver mer stå på mina egna fötter men ibland händer det att jag frågar honom och är mer "beroende" av honom.

    Jag jobbade på en bar för 3 månader sen men sa upp mig på grund av hans skull. Då han tkte det inte var ok! Jag gör nästan allt som han säger och när jag INTE GÖR DET så blir det ett jävla krig! Han tänker aldrig på hur mycket jag gör för hans skull. Och när jag säger det börjar han skrika och säga att han också gör mycket för mig.

    Men sen det jag vill komma fram till..

    Varför gör jag inte slut och går vidare? 1. Jag är helt kär i han TROTS att han misshandlar mig vid varje bråk och kallar mig för fitta, slampa, hora så förändrar det inget när det kommer till känslor. 2. OCH DET SVÅRASTE alla i vår omgivning tycker och ser honom som "bättre" än mig. Min svärmor och hans moster som bor bredvid dom brukar säga till mig att "du kommer aldrig hitta någon bättre" "han ser bättre ut än dig" "han skulle kunna få vilken flicka som helst så bra som han är". ALLA till och med vänner osv är så nöjda över han och detta pga att han är så bra mot andra! Han ställer alltid upp när det gäller andra människor så folk är jätte nöjda över han. Det kan vara allt från skjuts, pengar, hjälp. Även mina föräldrar älskar honom och säger att han verkar vara annorlunda tillskillnad från andra män (han drar aldrig på krog och sånt).

    I höstas så fick båda våra föräldrar reda på att han slagit mig vid vissa tillfällen men det ändrade inte deras syn på honom. Utan vissa sa "det är män.. det går över lugna ner dig det händer nästan alla". Mina dåliga sidor kan vara att jag lägger mig i mycket i det han gör, är ett controlfreak ibland (men det är han med) och att jag kan höja rösten när han säger elaka saker. Så perfekt är jag inte heller. Men ibland funderar jag kring varför alla i vår omgivning anser att han är så mycket bättre än mig? Jag pluggar till jurist och han arbetar just nu på ett välkänt företag.

    Jag är den som kommer förlora om jag lämnar honom. För varenda EN KOMMER SÄGA "ingen står ut med dig" "om han inte orkade med dig, vem kommer att klara av att vara med dig?" och MASSA SKIT. Har redan hört sånt jävligt mycket när vi bråkat och våra familjer fått reda på det.

    Önskar bara att han brydde sig mer om mig och inte kallade mig för saker eller använde våld.

    Vad ska jag göra? Jag mår jätte dåligt..

  • Svar på tråden Han misshandlar mig men är omtyckt av alla
  • 1234568
    Ledsenflicka93 skrev 2016-02-28 16:14:31 följande:
    Tyvärr tänker jag inte så långsiktigt :( Nej nej, han skulle aldrig slå sina egna barn så aggressiv är han inte. Han är så bra mot andra och sin familj osv därför är han så älskad också..
    Tror du verkligen det?...Jag kan lova dig att era framtida barn kommer ingå i den behandlingen du får. Dom kommer bo under samma tak och se vad som händer, och det redan är ett skäl att INTE skaffabarn med denna man (barn far illa av att se pappa slå mamma). Och dom kommer provocera långt mer än vad du gjort (för det gör barn)...Och jag kan lova dig..eftersom han inte kan hålla händerna ifrån dig så kommer han inte hålla händerna ifrån barnen heller! 

    Och hur tror du barn mår av att växa upp i ett hem där mamma mår dåligt för att pappa slår henne. Eller vad anser du han skulle lära dina barn när han kallar dig hora/slampa...Vill du din dotter ska anse att det är så här en man ska behandla en kvinna. För barn lär sig av sina föräldrar. 

    Eller tror du att han skulle dölja detta från barnen? Det går inte dölja sådant här från barn i ett hem. Dom hamnar mitt i skiten! Eller tror du han skulle kalla dig hora tyst mitt i allt, eller nypa dig lite lättare så barnen inte hör?

    Allvarligt..dags att tänka efter nu! Om du vill skada dig själv och stanna så kan ingen hindra dig. Men jag tycker du bör nu! Men att sätta barn till världen med en man som denna, och i ett hem som kommer vara otryggt med en misshandlande man. Det är ...äckligt att det finns folk som gör!
  • advicecolumnist

    Lämna lämna lämna lämna lämna x 1000

    Du är inte dum. Du är inte svag. Du vet vad du måste göra för du vet att du inte kan leva resten av ditt liv såhär. Du får inte stöd av din familj just nu - men det kan hända att de ändrar sig när de får veta precis hur illa det varit för dig. Ibland ändrar man attityd när nåt händer ens eget barn. Eller så ändrar de sig inte, och då ska du komma ihåg att man har två familjer: den biologiska, och den man själv väljer. Du kommer möta andra människor som kan bli det stöd och den "familj" du behöver i ditt liv. Låt honom inte döda dig, psykiskt eller fysiskt. Lämna.

  • Connie07

    Han är inte den enda mannen på jorden och du är ung och kan säkert,du är värd att träffa en man som ger dig respekt!Kom igen!Det finns inget lyckligt liv med den typen av man.

  • AnonymSkärpning

    Detta gör mig faktiskt sjukt irriterad. Du är 21 år gammal och går juristlinje men du beter dig som 14 år. En kille ska ALDRIG NÅGONSIN lägga ett finger på sin flickvän. Det är fullständigt oacceptabelt, varför beskyddar du hans handlingar? Varför säger du att han är snygg, bättre än dig osv? Har du ingen som helst självrespekt eller självkänsla? Du är rädd för att bli singel. Du är rädd att du ska bli deprimerad. Jag kan tala om för dig att singellivet inte är något negativt i detta fall. Depressionen du kommer är rädd att falla i är betydligt mildare än den du kommer trilla ner i om du fortsätter vara så självdestruktiv och stannar kvar. Han utövar både psykisk och fysisk misshandel och du vandrar efter ändå. Shape the fuck up. Öppna ögonen, kontakta kvinnojouren och lämna honom. 
    Ja, detta kanske är hårt men fan vad irriterad jag blir när du klankar ner på dig själv. Ingen förtjänar att bli slagen på eller bli kallad hora, fitta osv.
    Hade det varit min mamma och pappa hade jag fått spänna fast farsan med kedjor på en stol för han hade kastrerat killen med en slö kniv.

  • Furienna

    Men nu ser det som att TS kommer från en kultur, där det är okej att en man slår sin fru och skamligt om hon skulle lämna honom. Och det är därför hon har svårt att se hur fel den här killen uppför sig, eller hur fel det är att alla verkar vara på hans sida. Men nu bor både hennes och hans familjer här i Sverige, och vi accepterar inte sådant här beteende. Ja, hon borde lämna honom direkt. Men jag förstår också att det är svårare för henne än för en helsvensk kvinna att ta det steget... 

  • Zombie von Rymmen
    Våld och kärlek hör inte ihop. Aldrig någonsin. Punkt slut.

    Du ska ha klart för dig att du är absolut inte ensam om dina upplevelser. Du ska ha lika klart för dig att det är absolut inte okej att ha det så. Och du kan bryta det! Och inte bara det, du ska. Och det finns hjälp att få!

    Lämna innan du gifter dig. Och för gudars skull, skaffa inte barn med honom! Det kommer bara användas emot dig. I många fall struntar misshandlaren i barnet och låter den misshandlade få ta hand om det, och använde det samtidigt som hållhake. Han kommer aldrig förändras, han kommer aldrig sluta misshandla dig hur du än bär dig åt.

    Det handlar inte så mycket om om vad du gör eller hur du är, det handlar om att han vill ha full kontroll över dig. Hur mycket du än kryper för honom kommer han alltid trycka ner dig och misshandla dig. Han kommer aldrig bli nöjd, för poängen är att du alltid ska känna dig underlägsen.

    Du älskar inte honom, du är beroende av honom. Sådana som han är starkt manipulativa och gör sin partner käsnlomässigt beroende, han kontrollerar dig fullständigt.

    Det är väldigt vanligt att kvinnomisshandlare ger ett helt fläckfritt yttre, och ingen utanför anar oråd. Men nu har det ju kommit ut, och din släkt stöttar honom ändå, vilket jag finner helt sjuk. Du har nämnt att det är en icke-svensk kultur inbakad i detta. Men i Sverige gäller svensk lag, och den förbjuder misshandel oavsett vad.
    Jag såg sen att du försvarat din kille mot dina föräldrar, vilket är väldigt vanligt. Våldet är normaliserat för dig.

    Har du någon vän du kan anförtro om detta?
    Säg inget till din kille om detta, för då kan helvetet braka lös.

    In och läs på den här sidan, så förstår du vad det handlar om: www.varningstecken.n.nu/

    Du är bara 21 och har hela livet framför dig. Det är gott om tid att hitta en annan, och det kommer du göra. Du är i grunden klok, det är därför du skriver och ber om hjälp här.

    Ta hand om dig!
  • Anonym (hm)

    Du är ju medveten om problemet då du skriver här, eller hur? Du vet att det inte är ditt fel. Du är inte psykiskt svag. Du kan bryta upp och ta dig ur detta.

  • Inteutanproblem
    Ledsenflicka93 skrev 2016-02-27 22:04:33 följande:

    Nej.. jag lovar du känner mig inte när det kommer till hur jag är. Jag är helt psykad. Bara tanken av att vi lämnar varandra kommer få mig att gråta. Jag ör så svag så sjukt svag!

    Jag förstår vad du menar<3 det är bara det att jag är så psykiskt svag och inte kommer klara av vad alla kommer säga om mig


    TS, det är din kille som gjort dig svag. Medvetet. Vet du varför? Jo, för att han ska veta vart han har dig. Så att han kan ha kontroll över dig, och styra dig. Har han knäckt dig VET han om att han kan behandla dig hur han vill för du kommer inte orka/inte våg göra slut - och kanske till och med tro på att det inte finns någon annan som skulle vilja ha dig. Att han är "snäll" som står ut med dig.

    Du vill lämna. Annars hade du inte skrivit denna tråden. Men du behöver hjälp och stöttning för att orka ta det steget. Ring en kvinnojour. Anförtro dig till en nära vän du litar på (om du har någon sådan). Ta kontakt med psykiatrin så du får prata med någon. Du kan gå genom din vårdcentral för att få en samtalskontakt.

    Då jag satt i din sits hade jag en vän, den enda jag hade kvar, hon lyssnade, stöttade, sa igen och igen att jag borde lämna men dömde inte mig för att jag inte gjorde det. Att få tala fritt med henne tror jag var mitt sätt att undermedvetet förbereda mig mentalt för att lämna. Mådde som du, också dåligt, så sökte psykologhjälp. Sov dåligt. Stressad. Deppig. Nämnde nästan aldrig mitt förhållande för psykologen jag gick hos, och aldrig sådant som satte honom i dåligt ljus. Men att få prata med psykologen hjälpte massor! Min och min killes förhållande malde på i bakhuvudet varenda gång jag var hos psykologen. Vet faktiskt inte varför jag nästan aldrig tog upp hur jag hade det hemma. Hur som. Jag minns dagen då jag kände att, nä nu, nu ska jag lämna. Hade precis varit hos psykologen, och det var en varm sommardag. Kände i hela kroppen att nu orkar jag! I samtidigt som den känslan flödade genom mig kom också en våg av ilska och hat. Mot honom. Fy helvete vad förbannad jag blev. Hatade honom (gör jag väl idag med om jag tänker på det). Bestämde mig för att jag bara skulle ta mina saker och dra vid ett tillfälle då han inte var hemma. Ville inte ha en konfrontation. Dels då jag var rädd för vad han skulle kunna göra mot mig. Men också för jag var rädd att han skulle kunna rasera denna nyfunna styrkan. Fick låtsas om ingenting i en vecka, han märkte såklart att något var annorlunda, men inte vad - och jag sa inget när han frågade.

    Dagen kom. Jag packade av mitt av det jag fick plats med i två resväskor. Låste dörren och slängde ner nyckeln i brevinkastet. Flyttade hem till mamma. Hon visste inget. Sedan tog det ungefär 6 månader innan han släppte mig. Han trakasserade mig online. Hotade med att ta sitt liv. Även sökte kontakt med mig genom mina yngre syskon då jag vägrade prata med honom. Han stalkade mig. När jag började dejta en ny var då det vände. Han slutade hålla på.
  • Anonym (OMG)

    Vad "ger honom rätten" att slå dig och hur rättfärdigar du det? Hur rättfärdigar han det?

    Har du tänkt på hur det blir om ni fortsätter tillsammans och du inte får vara den du är utan måste jobba med det som han tycker är bra, se ut som han vill osv? Vart skulle DU ta vägen? VILL du ens ändra personlighet för att vara honom till lags?

  • molly50
    Anonym (Väldigt ledsen flicka) skrev 2016-02-27 21:40:54 följande:

    Hej,

    Jag ska försöka skriva detta så kort som möjligt för skulle det bli i detalj så skulle det bli 40-50 A-4 sidor. Men det är så att jag och min kille har varit tillsammans i 2 år nu och vi planerar bröllop om ett år. Jag är 21 år gammal och han 24. Varje gång vi bråkar så slår han mig, nästan varje gång! Det kan vara allt från örfilar, att han drar mitt hår eller nyper mig på olika ställen (får alltid blåmärken av det) o det är alltid jag som har fel, alltid är det jag som måste be om förlåt. Han brukar kalla mig för fitta, slampa hora också. När han hotar att lämna mig så är det jag som springer som en valp efter han och jag tror han aldrig skulle göra det om det var ombytta roller bara den tanken får mitt hjärta att gå i bitar. Jag gör så mycket för att vi ska kunna hålla ihop ändå så säger han att jag är den som är egoistisk och inte bryr mig om han. Det kan vara om jag väcker han för att behöva skjuts till till exempel familjeläkaren osv. Jag vet att det är fel och att jag behöver mer stå på mina egna fötter men ibland händer det att jag frågar honom och är mer "beroende" av honom.

    Jag jobbade på en bar för 3 månader sen men sa upp mig på grund av hans skull. Då han tkte det inte var ok! Jag gör nästan allt som han säger och när jag INTE GÖR DET så blir det ett jävla krig! Han tänker aldrig på hur mycket jag gör för hans skull. Och när jag säger det börjar han skrika och säga att han också gör mycket för mig.

    Men sen det jag vill komma fram till..

    Varför gör jag inte slut och går vidare? 1. Jag är helt kär i han TROTS att han misshandlar mig vid varje bråk och kallar mig för fitta, slampa, hora så förändrar det inget när det kommer till känslor. 2. OCH DET SVÅRASTE alla i vår omgivning tycker och ser honom som "bättre" än mig. Min svärmor och hans moster som bor bredvid dom brukar säga till mig att "du kommer aldrig hitta någon bättre" "han ser bättre ut än dig" "han skulle kunna få vilken flicka som helst så bra som han är". ALLA till och med vänner osv är så nöjda över han och detta pga att han är så bra mot andra! Han ställer alltid upp när det gäller andra människor så folk är jätte nöjda över han. Det kan vara allt från skjuts, pengar, hjälp. Även mina föräldrar älskar honom och säger att han verkar vara annorlunda tillskillnad från andra män (han drar aldrig på krog och sånt).

    I höstas så fick båda våra föräldrar reda på att han slagit mig vid vissa tillfällen men det ändrade inte deras syn på honom. Utan vissa sa "det är män.. det går över lugna ner dig det händer nästan alla". Mina dåliga sidor kan vara att jag lägger mig i mycket i det han gör, är ett controlfreak ibland (men det är han med) och att jag kan höja rösten när han säger elaka saker. Så perfekt är jag inte heller. Men ibland funderar jag kring varför alla i vår omgivning anser att han är så mycket bättre än mig? Jag pluggar till jurist och han arbetar just nu på ett välkänt företag.

    Jag är den som kommer förlora om jag lämnar honom. För varenda EN KOMMER SÄGA "ingen står ut med dig" "om han inte orkade med dig, vem kommer att klara av att vara med dig?" och MASSA SKIT. Har redan hört sånt jävligt mycket när vi bråkat och våra familjer fått reda på det.

    Önskar bara att han brydde sig mer om mig och inte kallade mig för saker eller använde våld.

    Vad ska jag göra? Jag mår jätte dåligt..


    Snälla du,du vet vad du måste göra!

    Jag har själv varit i samma situation som du.
    Jag försvarade honom också till en början och skyllde på mina känslor för honom,att jag var rädd att bli ensam osv.
    Men vet du vad? Jag ångrar inte för en sekund att jag till slut tog modet till mig och dumpade honom.
    Även om han vägrade att acceptera det till en början så lugnade han ner sig till slut och lät mig vara ifred,när han insåg att jag verkligen menade allvar.
    Jag tyckte att jag förtjänade bättre än sjuklig svartsjuka,kontrollbehov,slag och stryptag.
    Hade jag inte lämnat honom så hade jag kanske inte suttit här idag.
    Och det är så typiskt för kvinnomisshandlare att vara en bra människa utåt och omtyckt av andra,

    Jag är idag lyckligt gift med en underbar man och har 2 underbara barn.
    Du kan också få det så!
    Du måste bara inse att du förtjänar bättre än så här.
    Skit i vad andra tycker!
    Det är ditt liv och det ska du inte slösa bort på en skitstövel som inte respekterar dig.
    Gift dig inte med honom och framförallt,skaffa inte barn med honom!
    Han kommer att slå dem också och slå dig framför dem.
    Och det är väl inte så du vill att barn ska växa upp?
    Genom att lära sig att det är så kvinnor ska behandlas?

    Så snälla du,ta hjälp av någon du kan lita på. Kanske en terapeut om du inte har någon annan.
    Du måste få hjälp att ta dig ur det här innan det är försent!
    Du ska inte acceptera det här!

    Kram och lycka till och berätta gärna hur det går!

    Mattias och Hannah.
  • asasahl

    Jag blir så ledsen när jag läser detta. Hela den situation du beskriver, 
    där din familj säger att du får tåla att bli misshandlad, och att du är rädd att 
    lämna pojkvännen för att du blir "nedsmutsad". Det handlar om hederskultur 
    och det är komplicerat och det finns bara en väg ut ur detta.

    Har du någon vän, utanför familjen, att hitta stöd hos?
    Du läser ju till jurist, bygg upp ett nätverk av vänner som är 
    tillräckligt starkt att du en dag kan lämna honom och även 
    de i din familj som har dessa fruktansvärda värderingar.
    Ta kontakt med t.ex. organisationen Varkenhoraellerkuvad eller GAPF. 
    Så många människor lever i det här som du beskriver, du är inte ensam,
    ta hjälp och hitta andra starka kvinnor som gått igenom helvetet på jorden
    och idag är fria! 

    Du kan bli en stark, självständig kvinna och leva i en sund, lycklig relation
    i framtiden. Med barn som inte behöver se sin mamma bli slagen. 

    Jag hoppas att du vågar ta steget. 

  • Anonym (abc)
    Furienna skrev 2016-02-29 03:45:22 följande:

    Men nu ser det som att TS kommer från en kultur, där det är okej att en man slår sin fru och skamligt om hon skulle lämna honom. Och det är därför hon har svårt att se hur fel den här killen uppför sig, eller hur fel det är att alla verkar vara på hans sida.


    Jag ser svenska subkulturer där "hushållsvåld" och att mannen "förbjuder" saker ses som acceptabelt, och jag känner utländska tjejer från patriarkala kulturer som inte accepterar våld, och vars föräldrar inte accepterar det.
    Jag skulle mer gissa på att 1) TS är ung och inte har något att jämföra med och 2)  är inskolad i detta beteende i förhållandet ( men visst, om det ses som normalt i ursprungsfamiljen blir det förstås svårare att se felet i det).  Jag levde själv mer än tio år med en man som betedde sig som skrutt (inte våldsam, men på diverse andra sätt) och det tog lång tid efter vår separation innan jag började kunna se att hans beteende handlade om honom, och inte leta förklaringar/ursäkter i vår relation.

    TS: Diskutera med utomstående, t ex kvinnojour, kurator etc. Du behöver perspektiv. Det här kommer att bli värre. Klarar du inte att sätta gränser nu kommer du att ha 0 inflytande över hans beteende om ni är gifta och har barn han kan utpressa dig med.

    Vad din pojkväns släktingar tycker spelar ingen roll mer än att det verkar idiotiskt att gifta in sig i en släkt som redan efter bara ett par års förhållande nedvärderar dig, och utan att pojkvännen står upp för dig. Vad skulle det spela för roll om hans släktingar eller någon annan i omgivningen säger att det blir slut för att pojkvännen inte orkar med dig? De är ankor i en ankdamm; din värld kan vara större än så.
  • Furienna
    Anonym (abc) skrev 2016-02-29 13:37:57 följande:
    Jag ser svenska subkulturer där "hushållsvåld" och att mannen "förbjuder" saker ses som acceptabelt, och jag känner utländska tjejer från patriarkala kulturer som inte accepterar våld, och vars föräldrar inte accepterar det.
    Jag skulle mer gissa på att 1) TS är ung och inte har något att jämföra med och 2)  är inskolad i detta beteende i förhållandet ( men visst, om det ses som normalt i ursprungsfamiljen blir det förstås svårare att se felet i det).  Jag levde själv mer än tio år med en man som betedde sig som skrutt (inte våldsam, men på diverse andra sätt) och det tog lång tid efter vår separation innan jag började kunna se att hans beteende handlade om honom, och inte leta förklaringar/ursäkter i vår relation.
    Ja, kvinnomisshandel finns även bland "vanliga" svenskar. Men de flesta i dagens Sverige tycker ändå att det är förkastligt. Man har dock inte kommit lika långt i andra länder, där det ännu ses som något normalt. Visst finns det modiga kvinnor och kloka föräldrar även i dessa kulturer, som vill att det inte ska behöva vara så. Men kommer man från en hederskultur, där kvinnorna jämt ska vara underdåniga, och om föräldrarna förväntar sig att dottern ska tåla vad som helst från sin man, så är det säkert ännu svårare att lämna ett dåligt förhållande än vad det är för en "vanlig" svensk kvinna.
  • Anonym (Nej fy)

    Oavsett kultur,där det är ok att slå kvinnor,så är det ju verkligen inte ok,och ofta kvinnor känner det själva och vill fly.Den som verkligen flyr från sådan man är stark och klok kvinna.Bara svårt för samhället att såna män existerar,världen skulle vara vackrare utan dom.

  • Moviefreak

    Vad hade du själv gett en god vän för råd? Jo, du hade blivit förtvivlad över hur hon blev behandlad, du hade sagt att karln är en ynklig, manipulativ, patetisk skitstövel och sagt åt henne att gå.
    Du vet nog innerst inne att man inte slår den man älskar, man kallar inte sin blivande fru (eller någon!!) för hora eller slampa. 
    Det är inte kärlek.
    Lev inte med det kräket, och bilda för guds skull inte familj med honom! 
    Sluta lyssna på alla han manipulerar och GÅ. 

  • Kramkillen

    jag vet inte vad dina föräldrara har för relation till varandra eller hur dom ser på våld i relation.Du måste hitta någon att berätta för någon nära som tror på DIG som du känner tillit till. Föräldrana är det naturligaste.
    Du måste bryta upp lämna och gå vidare, det du känner är nog inte att betrakta som kärlek utan helt enkelt press utifrån. Du måste dra. Män som slår slutar inte och även barn i framtiden riskerar att li slagna eller se sin mamma bli slagen och ja då är det inte bra alls. I sista hand ska du ta polisen till hjälp eller någon av kvinnojourerna. Gör det nu när du är fri och obunden av annat. Det är inte ditt fel. Dra fram honom ur mörkret, berätta om hans rätta jag när du gjort det kommer få att tycka att han är någon bra man. 

  • Kristallkronan

    Lämna, lämna, lämna! Och helst nu. Du Måste tänka på dig själv i ditt eget liv, du Måste respektera ditt egenvärde.

    Jag har själv varit i ett destruktivt förhållande i tre år. Tre år av nedtryckningar och psykisk (men tack och lov aldrig fysisk) misshandel som jag önskar att jag tagit mig ur tidigare. Lyssna på din inre röst, stå upp för dig själv och rannsaka varför du stannar kvar med en person som får dig att minimeras som människa. Ett Bra förhållande ska byggas på glädje, tillit och trygghet! du ska aldrig tolerera att någon annan vill skada dig.

    Du är värd nån som Bara får dig att må bra. Glöm inte det. Och lyssna till din magkänsla innan det är försent. Det går läskigt fort innan man är hjärntvättad och tror att allt är "okej/normalt". Manipulation och nedtryckning är livsfarligt för ditt egenvärde och kan sätta djupa sår i flera år framöver i ditt psyke.

    Tänk såhär, hade du tillåtit att din bästa vän blev misshandlad av sin partner? Hade du tillåtit att din egen mor blev misshandlad av din far? Din syster? Nej. Byt ut dessa till dig själv, ta ett steg tillbaka och tänk till. Vill du leva detta livet eller vill du känna dig stark, fri, älskad och oberoende av någon annan? Eller beroende av någon, för den delen, som bara vill ge dig kärlek och fina ord?

    Du kan välja det fina livet. Det kan jag personligen intyga.

    Men jag vet att det är svårt att förstå det nu, för du är inne i det. Men jag Lovar dig! Det finns. Och du kan ta makten över ditt liv innan det är för sent. Bara du kan ta steget, glöm inte det. All kärlek till dig! <3

    Skit i vad andra tycker och tänker. Utgå från Dig själv.


  • Anonym (abc)
    Furienna skrev 2016-02-29 15:03:06 följande:
    Ja, kvinnomisshandel finns även bland "vanliga" svenskar. Men de flesta i dagens Sverige tycker ändå att det är förkastligt. Man har dock inte kommit lika långt i andra länder, där det ännu ses som något normalt.
    Vill inte komma ifrån TS ämne (där jag tror vi är tämligen överens). Sett till en majoritet tror jag också att du har rätt idag, alltså att även om det förekommer våld bland "vanligt folk" ses det vanligen som avvikande/fördöms. Men eftersom jag haft god insyn i svenska subkulturer (alltså inte enskilda individer) där det ses som normalt båda att förbjuda partner det ena och det andra och med våld mot henne vid olika orsaker/förevändningar (för att inte tala om med våld mot barn), reagerar jag  på uttalanden där man helt förlägger sådan mentalitet i utomsvenska hederskulturer. (Svensk hederskultur har vi iofs också, t ex inom konservativa kristna kretsar.)
    Det är liksom så lätt att säga att en svensk man som gör så är psykopatisk, deprimerad/har en tuff period pga arbetslöshet/är upprörd för att tjejen provocerar/är hysterisk, om man inte ser mönstret, att han ingår i en subkultur där våld inte är avvikande. Ännu svårare att för utomstående se misshandlarens ansvar blir det när kvinnan själv inte är den skötsamma bullbakande, högutbildade typen utan själv är både högljudd, ful i mun och dricker öl. Då kallas det nästan undantagslöst familjebråk, fast det bara är den ena som får blåmärken av det.
  • Nomanisanisland
    Anonym (Väldigt ledsen flicka) skrev 2016-02-27 21:40:54 följande:

    Hej,

    Jag ska försöka skriva detta så kort som möjligt för skulle det bli i detalj så skulle det bli 40-50 A-4 sidor. Men det är så att jag och min kille har varit tillsammans i 2 år nu och vi planerar bröllop om ett år. Jag är 21 år gammal och han 24. Varje gång vi bråkar så slår han mig, nästan varje gång! Det kan vara allt från örfilar, att han drar mitt hår eller nyper mig på olika ställen (får alltid blåmärken av det) o det är alltid jag som har fel, alltid är det jag som måste be om förlåt. Han brukar kalla mig för fitta, slampa hora också. När han hotar att lämna mig så är det jag som springer som en valp efter han och jag tror han aldrig skulle göra det om det var ombytta roller bara den tanken får mitt hjärta att gå i bitar. Jag gör så mycket för att vi ska kunna hålla ihop ändå så säger han att jag är den som är egoistisk och inte bryr mig om han. Det kan vara om jag väcker han för att behöva skjuts till till exempel familjeläkaren osv. Jag vet att det är fel och att jag behöver mer stå på mina egna fötter men ibland händer det att jag frågar honom och är mer "beroende" av honom.

    Jag jobbade på en bar för 3 månader sen men sa upp mig på grund av hans skull. Då han tkte det inte var ok! Jag gör nästan allt som han säger och när jag INTE GÖR DET så blir det ett jävla krig! Han tänker aldrig på hur mycket jag gör för hans skull. Och när jag säger det börjar han skrika och säga att han också gör mycket för mig.

    Men sen det jag vill komma fram till..

    Varför gör jag inte slut och går vidare? 1. Jag är helt kär i han TROTS att han misshandlar mig vid varje bråk och kallar mig för fitta, slampa, hora så förändrar det inget när det kommer till känslor. 2. OCH DET SVÅRASTE alla i vår omgivning tycker och ser honom som "bättre" än mig. Min svärmor och hans moster som bor bredvid dom brukar säga till mig att "du kommer aldrig hitta någon bättre" "han ser bättre ut än dig" "han skulle kunna få vilken flicka som helst så bra som han är". ALLA till och med vänner osv är så nöjda över han och detta pga att han är så bra mot andra! Han ställer alltid upp när det gäller andra människor så folk är jätte nöjda över han. Det kan vara allt från skjuts, pengar, hjälp. Även mina föräldrar älskar honom och säger att han verkar vara annorlunda tillskillnad från andra män (han drar aldrig på krog och sånt).

    I höstas så fick båda våra föräldrar reda på att han slagit mig vid vissa tillfällen men det ändrade inte deras syn på honom. Utan vissa sa "det är män.. det går över lugna ner dig det händer nästan alla". Mina dåliga sidor kan vara att jag lägger mig i mycket i det han gör, är ett controlfreak ibland (men det är han med) och att jag kan höja rösten när han säger elaka saker. Så perfekt är jag inte heller. Men ibland funderar jag kring varför alla i vår omgivning anser att han är så mycket bättre än mig? Jag pluggar till jurist och han arbetar just nu på ett välkänt företag.

    Jag är den som kommer förlora om jag lämnar honom. För varenda EN KOMMER SÄGA "ingen står ut med dig" "om han inte orkade med dig, vem kommer att klara av att vara med dig?" och MASSA SKIT. Har redan hört sånt jävligt mycket när vi bråkat och våra familjer fått reda på det.

    Önskar bara att han brydde sig mer om mig och inte kallade mig för saker eller använde våld.

    Vad ska jag göra? Jag mår jätte dåligt..


    Som så många andra redan har skrivit så klokt: lämna omedelbart detta lilla ynkliga patetiska våldskriminella as. Sådana där små skitstövlar ska åtalas, dömas och straffas hårt. ingen människa ska behöva utstå något av vidrigheter som det här medvetet urjävliga aset väljer att vara ett fullständigt praktarschle och utsätta dig för. Så lämna, anmäl, skäm ut aset socialt så kanske fanskapet lär sig.
Svar på tråden Han misshandlar mig men är omtyckt av alla