• Anonym (orolig mamma)

    polisanmäld av fd man

    Jag och exet gick skilda vägar för 3 år sedan. Vi fick ett barn tillsammans. Han är idag 5 år gammal. Vi har gemensam vårdnad om barnet som bor hos mig men är hos exet varannan helg.

    Förra veckan sprang vi på exet på parkeringen utanför en matbutik. Barnet sprang till sin pappa och ville följa med honom istället för mig. Jag vill inte umgås med exet och hade dessutom bråttom den dagen. Sa till sonen på skarpen att vi skulle gå. Till slut efter många om och men lyfte jag upp barnet och bar honom till bilen. Barnet försökte då öppna dörren. Aktiverade därför barnspärren på bakdörrarna så att sonen inte skulle kunna öppna bildörren och smita ut medans jag pratade med exet som hade sprungit efter.

    Fick idag ett sms från exet om att han polisanmält mig för olaga frihetsberövande och misshandel av sonen.

    Är nu jätterädd. Förstår vad han menar. Tog i ordentligt när jag bar iväg sonen till bilen. Inte så att jag skadade honom men höll i riktigt ordentligt eftersom han skrek och sparkades och stretade emot.

    Vad kan hända?

  • Svar på tråden polisanmäld av fd man
  • Anonym (orolig mamma)
    Anonym (') skrev 2016-03-06 09:03:02 följande:

    Har pojken det verkligen bra hos dig ? Hur mår pojken när du får dina attacker tror du ?

    Att du inte vill ha med ditt ex att göra ska inte pojken lida för ,

    Det är väl inte pappan som ska backa från sin son för att du mår dåligt ? Snarare tvärtom , han bör ha sonen mer till du mår bättre .


    Exet behöver inte backa från vår son utan bara från mig.

    Sedan när är du expert på vad vi ska göra?

    Vi kommer inte ändra på umgänget utan initiativ från mitt ex.
  • Anonym (orolig mamma)
    Anonym (Jurist) skrev 2016-03-06 10:04:16 följande:

    Hej.

    Rent spontant kommer inte det leda till något. Förutsatt att där inte är massa med anmälningar osv sedan innan så din föräldraroll redan ifrågasatts. Du kommer väl kallas in och frågas ut då det är allvarliga anklagelser, var öppen och förklara hela situationen så löser det sig. Man får lov att ta tag i barn, man får lov att tvinga in dom i en bil och man får lov att låsa in dom för att de inte ska springa ut på parkeringen..


    Jag vill absolut inte ljuga för polisen. Men är det inte kutym att neka till brott. Kommer ju bli fälld på en gång i domstol om jag erkänner. Vem ska ta hand om vår son om jag hamnar i fängelse.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2016-03-06 14:07:46 följande:

    Jag vill absolut inte ljuga för polisen. Men är det inte kutym att neka till brott. Kommer ju bli fälld på en gång i domstol om jag erkänner. Vem ska ta hand om vår son om jag hamnar i fängelse.


    Brottslingar ljuger ofta så länge de tjänar på det. Vanligt folk som hamnar i förhör brukar var så ärliga som möjligt. Tycker du själv att du begått ett brott?
  • nuharjagbytt
    Anonym (orolig mamma) skrev 2016-03-06 14:07:46 följande:

    Jag vill absolut inte ljuga för polisen. Men är det inte kutym att neka till brott. Kommer ju bli fälld på en gång i domstol om jag erkänner. Vem ska ta hand om vår son om jag hamnar i fängelse.


    Nu var det ju inte nej du citerade men känner att jag måste svara.

    Du ska neka till brott genom att lugnt och sakligt berätta din syn av vad som hände. Om de ens pratar med dej kommer de inte lägga en brottsanklagelse på dig direkt. Du säger ju att det inte är någon fara med barnet så varför tror du på fängelse?
  • EnAnonumius
    Anonym (Mmm) skrev 2016-03-06 13:20:06 följande:
    Nu är jag ju inte TS så det blev lite fel.

    Din självrättfärdigande inställning är smått motbjudande. "JAG gjorde minsann si och JAG gjorde minsann så". Vem är du att bestämma hur andra människor "ska" reagera efter att de blivit misshandlade? Människor har olika förutsättningar här i livet helt enkelt. Så bra att ditt ex inte slagit sitt barn - då är du ju lite bättre än de stackare som råkat ut för män som även misshandlar barnen.
    Ditt skitsnack om "partnermisshandel" är ju rena dumheterna. En psykiskt frisk människa slår inte på varken partner eller barn. Eftersom ditt ex "bara" är en partnermisshandlare så får vi väl hoppas att han inte hittar någon ny partner att dunka på när ditt barn sover i rummet bredvid.
    Jag är väl medveten om att det finns FÖRÄLDRAR som har svårt att skilja på sina egna och barnets känslor, det där är simpel vardagspsykologi. Vart vill du komma med det?
    TS har sökt hjälp för att bearbeta sina känslor, alltså är hon medveten om att det finns en problematik.
    Ditt inlägg är oerhört provocerande. Du förminskar effekterna utav en misshandelsrelation till något man kan lägga till sidan "om man bara vill". Fullständigt obegripligt att en vuxen människa kan vara så enkelspårig!
    Hela ditt svar är ju bevis på att du sitter och använder dig av argumentationstekniken  "frånvaro av bevis är ett bevis i sig".  Och du sitter och använder dig även av argumentationstekniken "falsk dikotomi".

    Du sitter och gnäller på att jag självrättfärdigar.

    Ja man KAN uppfatta det så med mitt inlägg med att man skriver i jag termer att man självrättfärdigar bara för att man INTE delar din åsikt och TS åsikt och pekar på vad man själv skulle göra.

    Men det du vägra att ta i beräkningen är att folk är olika och agera olika det finna inga givna mallar på vad som är rätt eller fel sätt. Men varför skall man blanda in barnen i angelägenheter som barnet inte styr över och har inget med att göra?
    Det var tydligen fel att visa på att man kan och skall skilja på barnet och sig själv.

    Du kanske skall lägga ned och tillskriva folk utlåtande och/eller åsikter de inte har. Nej kom inte dragandes med brasklappen "läsa mellan raderna". Det är just "mellan raderna" som folk använder sig av för att tillskriva folk åsikter och lägga ord i munnen på andra.
    Citera där jag skrev i klartext att de som misshandlar är psykisk friska? 
    Nej jag har aldrig hävdat att folk är psykisk friska som misshandla oavsett vem de misshandlar.

    Du skriver jag citerar"
    "Eftersom ditt ex "bara" är en partnermisshandlare så får vi väl hoppas att han inte hittar någon ny partner att dunka på när ditt barn sover i rummet bredvid."
    (slut citat)

    Vilka är dessa "vi" du hänvisar till i den meningen?
    Önskar DU att mitt EX hittar en ny partner att misshandla så får det stå för dig. Blanda inte in andra i detta, inte mig eller någon anna i tråden eller IRL som inte delar din åsikt på dina villkor. Jag har aldrig sagt eller ens önskar att han hittar en ny. Så lägg ned att återigen tillskriva mig åsikter jag inte har eller lägg ord i min mun.

    Sedan så är det märkligt också att jag får tillskrivet att jag förminskar situationen av misshandel bara för att jag agerade annorlunda. Var kan du bevisa att jag tycker så? Har jag skrivit att det är "lätt att lägga saken åt sidan"? 
    Nej det har jag inte,bara för att jag aldrig skrev det så är det inte tillräckligt för dig att komma med bevisning om att jag förminskar situationen i största allmänhet och att jag minsann kunde "lätt lägga det åt sidan".
    Det är du som hävdar, åt mig, att jag gör det. Jag har aldrig sagt det eller hävdat det.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (abc)
    EnAnonumius skrev 2016-03-06 12:45:45 följande:
    Men lägg ned de kortet.
    Bara för att man inte delar din åsikt och tycker du agera på ett vettigt sätt så betyder det knappast att man saknar barn. Det kan låta märkligt men det finns faktiskt partnersmisshandlare (jag skriver partner då det finns kvinnor som misshandlar män också) som aldrig skulle kunna göra ett barn illa medvetet.

    Jag har barn och jag blev slagen av barnets fader också och det var en av anledningarna till att jag lämnade pappan. Dock så var pappan aldrig elak mot sonen och han var faktiskt konstigt nog en hyfsad bra fader när vi var ihop. Så nu vet du lite bakgrund om mig.

    Dock så skulle jag personligen aldrig agera på det sättet du valde att göra. Jag klara nämligen av att skilja på "mig" från "mitt barn" och min ångest jag hade av att träffa pappan var min, jag lät den aldrig gå ut över miit bran, då barnet är sin egna individ och har rätt till sina egna relation på egna villkor till andra personer oavsett vad jag känner för personerna barnet väljer att umgås med.

    När jag sitter och läser att du har rutit åt ditt barn flera gånger, och sedan handgripligen lyft upp honom och låst in i en bil, så kan jag inte låta bli och undra om du borde gå i en annan form av terapi så du LÄR dig att inse att ångesten du har är enbart din och den skall aldrig gå ut över barnet i något som KAN liknas vid en form av psykisk misshandel mot ditt barn. Din ångest är INTE ditt barns. Med tanke på att du aldrig var på arbetsplatsen så kan man ju undra vad som var viktigare än att ditt barn fick lov att umgås en stund med pappan?

    Jag kan tänka mig två anledningar..

    * Far-/Morföräldrar på sjukhuset och är nära döden
    * Läkartid/tandläkartid för barnet

    P.S
    Tyvärr är det ett allt för vanligt fenomen bland kvinnor oavsett om de blir behandlade som gudinnor av manen eller misshandlad av mannen, att de vägra att förstå att barnet är en egen individ, utan de väljer att utgå från att barnet är en integrerad del av henne själv. 
    TS HAR insett att hon behöver terapi. Hon står i kö för att få det. Fram tills den terapin inleds, så kan hon inte göra annat än agera utifrån de känslor som tar grepp om henne.

    Du har "ångest" säger du. Var och varannan här på FL har "ångest" när de känner sig oroliga över något. Panikångest är något helt annat. Jag har ingen aning om vad det innebär, men så mycket har jag förstått, att det är något mycket starkare än att känna obehag och vara rädd.

    Så vad innebär "ångest" för dig?

    Jag har dessutom svårt att tro att du skulle ha blivit väldigt svårt misshandlad, eftersom du går till angepp mot TS och försvarar misshandlande män på det sätt som du gör.
  • EnAnonumius
    Anonym (Mmm) skrev 2016-03-06 11:19:04 följande:
    Mitt barns pappa blev polisanmäld av soc efter att dottern berättat att han örfilat henne två gånger. Då polisanmäler han MIG för misshandel. Det finns en så oerhört förenklad syn på män(niskor) som misshandlar. Tror folk i största allmänhet på att dessa människor är psykiskt friska??? Förstår man inte att den fysiska misshandeln bara är en liten del i ett vidrigt spel som handlar om makt och kontroll? Att den fysiska misshandeln hamnar så i fokus är ju för att den är det enda som faktiskt går att bevisa - men som regel är den bara toppen på ett isberg. I stället för att bara skrika om barns rätt till båda föräldrarna så borde man fokusera på barns rätt till något så när psykiskt friska föräldrar - och framför allt - föräldrars SKYLDIGHET att bidra till sin egen psykiska hälsa.
    Jag uppmanar dig. Nej jag KRÄVER att du citera och kommer med konkreta bevis på att folk sitter och hävdar att folk som misshandlar är psykisk friska.
    Eller så kanske du kan lägga ned och komma med anklagelser du saknar helt grund till att komma med.
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (D)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2016-03-06 14:07:46 följande:
    Jag vill absolut inte ljuga för polisen. Men är det inte kutym att neka till brott. Kommer ju bli fälld på en gång i domstol om jag erkänner. Vem ska ta hand om vår son om jag hamnar i fängelse.

    Du kan både berätta sanningen och förneka brott. Som förälder måste man få gå till handgripligheter när ens små barn inte låter sig styras med ord. Hade du knockat honom medvetslös vore det en annan sak, men nu såg du bara till att han kom in i bilen och stannade där. En perfekt förälder hade förmodligen inte gjort exakt likadant, men hade det varit fängelsestraff på att inte vara en perfekt förälder så hade varenda unge i det här landet fått växa upp på institution för alla föräldrar hade suttit inne.
  • Anonym (Exes)

    Jag har varit tvungen att lyfta iväg vårt barn från den andra föräldern för att vi ska hinna till förskola och jobb.
    Är det också misshandel?

  • seriösanvändare

    Det låter ju som en dysfunktionell familj minst sagt. En tidigare våldsam pappa, en rädd och instabil mamma och en son som hamnar i kläm. Men i vilket fall som helst kommer anmälan inte att leda till något ts. Även om du inte ska behöva träffa ditt ex mer än nödvändigt, är jag osäker på om du hanterade situationen rätt. Däremot har du ju inte misshandlat sonen eller skadat honom på något vis, vad vissa än skriver. Det krävs betydligt mer än det du gjorde för att få fängelse och bli fråntagen sina barn, så den oron kan du lägga ner direkt. Saken kommer på sin höjd att utredas, sedan läggs det ner.


    Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.
Svar på tråden polisanmäld av fd man