polisanmäld av fd man

Men jag BEGICK ju ett brott i och med att jag bar iväg honom och stängde in honom i bilen. Åååh :(

Jag kan inte se att du gjorde något fel. Naturligtvis vore det bättre för sonen om du och pappan kunde ha ett avspänt umgänge och stå och småprata lite för att lösa sådana här situationer. Men jag förstår mycket väl att det är helt omöjligt när pappan har misshandlat dig.

Undrar om någon av alla barnrättsaktivister (obs, ironiskt menat) här har erfarenhet av att ha varit i ett misshandelsförhållande och sedan vara tvungen att ha kontakt med den som misshandlat en eftersom man har gemensamma barn. Förmodligen inte, då hade de aldrig dömt dig som de gör. Dessutom finns det undersökningar som visar att om pappan misshandlar/misshandlat mamman, är det 70 procents risk att han även slår de gemensamma barnen.

Nu hör förhoppningsvis ditt ex till de resterande 30 procenten, men någon bra pappa kan han knappast vara. Det är nämligen omöjligt om man slår sitt barns mamma. En god förälder skulle aldrig göra så mot sitt barn, för barn märker av och vet men än man tror. 

Och nej, det är självklart INTE misshandel att bära iväg ett protesterande barn. I så fall skulle jag och min sambo göra oss skyldiga till det ganska ofta när vår treåriga son vägrar lämna lekparken efter att ha lekt i en halv evighet... Och jag har sett många andra föräldrar göra samma sak. Det är alltså INTE misshandel.

Herregud, det verkar som om man inte får visa någon som helst auktoritet gentemot svenska barn längre. Säger man till dem kan de bli kränkta... Märkligt hur jag och mina generationskamrater som är födda på 70-talet kunde växa upp till välfungerande individer trots att vi lärde oss att lyssna på våra föräldrar och att lyda läraren. 

Nåja, det var OT. Jag hoppas i vilket fall att du får hjälp med ditt mående, för både din egen och din sons skull. PTSD, kan vara ett helvete. Och jag kan verkligen inte tänka mig att polisen kommer gå vidare med detta om du förklarar hur det gick till.

Och olaga frihetsberövande? Sonen bor väl mestadels med dig? Eller ska man låta en femåring löpa vind för våg precis som han behagar? Det låter ju sannerligen inte som något barnperspektiv. 

Sedan förstår ju jag att det är en svår situation. Sonen är ju ännu för liten för att förstå alla bakomliggande faktorer, och sedan vill du ju säkert att han ska kunna ha en närvarande pappa även om du och han har svårt med kontakten pga hans tidigare misshandel av dig. 

Men som sagt. Att polisanmäla dig för misshandel och olaga frihetsberövande är ju bara löjligt. Helt sjukt att polisen ska behöva lägga resurser på sådant istället för riktiga brott. 

Men herregud, Barnet dör inte för det! Att han har anmält dig för frihetsberövande av barn är ju bara trams, skulle polisen veta din version, att du hade avtalad tid med ditt barn och du inte har tid att stå och babbla, så skulle polisen skratta och inte göra en anmälan. Du behöver inte vara orolig... Folk är så jävla bajsnödiga på detta forum!

Att bära iväg sitt barn är inget brott. Varför tror du det? Eller var det så att du skadade ditt barn när du bar iväg honom? Slog du ditt barn? Blev det blåmärken av att du tog i?

I Brottsbalken kan man läsa om vad lagen anser är olaga frihetsberövande och misshandel.

lagen.nu/1962:700

"Den som i annat fall än som sägs i 1 eller 1a§ för bort eller spärrar in någon eller på annat sätt berövar honom eller henne friheten, döms för olaga frihetsberövande"

Du har inte fört barnet. Du kan per definition inte föra bort barnet, eftersom barnet bor med dig. Tvärtom, det är din SKYLDIGHET att se till att barnet kommer med dig när du åker hem, eftersom en 5-åring är för liten för att själv kunna ta sig hem.

"Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393)."

Hela ditt svar är ju bevis på att du sitter och använder dig av argumentationstekniken  "frånvaro av bevis är ett bevis i sig".  Och du sitter och använder dig även av argumentationstekniken "falsk dikotomi".

Du sitter och gnäller på att jag självrättfärdigar.

Ja man KAN uppfatta det så med mitt inlägg med att man skriver i jag termer att man självrättfärdigar bara för att man INTE delar din åsikt och TS åsikt och pekar på vad man själv skulle göra.

Men det du vägra att ta i beräkningen är att folk är olika och agera olika det finna inga givna mallar på vad som är rätt eller fel sätt. Men varför skall man blanda in barnen i angelägenheter som barnet inte styr över och har inget med att göra?

Det var tydligen fel att visa på att man kan och skall skilja på barnet och sig själv.

Du kanske skall lägga ned och tillskriva folk utlåtande och/eller åsikter de inte har. Nej kom inte dragandes med brasklappen "läsa mellan raderna". Det är just "mellan raderna" som folk använder sig av för att tillskriva folk åsikter och lägga ord i munnen på andra.

Citera där jag skrev i klartext att de som misshandlar är psykisk friska? 

Nej jag har aldrig hävdat att folk är psykisk friska som misshandla oavsett vem de misshandlar.

Du skriver jag citerar"

"Eftersom ditt ex "bara" är en partnermisshandlare så får vi väl hoppas att han inte hittar någon ny partner att dunka på när ditt barn sover i rummet bredvid."

(slut citat)

Vilka är dessa "vi" du hänvisar till i den meningen?

Önskar DU att mitt EX hittar en ny partner att misshandla så får det stå för dig. Blanda inte in andra i detta, inte mig eller någon anna i tråden eller IRL som inte delar din åsikt på dina villkor. Jag har aldrig sagt eller ens önskar att han hittar en ny. Så lägg ned att återigen tillskriva mig åsikter jag inte har eller lägg ord i min mun.

Sedan så är det märkligt också att jag får tillskrivet att jag förminskar situationen av misshandel bara för att jag agerade annorlunda. Var kan du bevisa att jag tycker så? Har jag skrivit att det är "lätt att lägga saken åt sidan"? 

Nej det har jag inte,bara för att jag aldrig skrev det så är det inte tillräckligt för dig att komma med bevisning om att jag förminskar situationen i största allmänhet och att jag minsann kunde "lätt lägga det åt sidan".

Det är du som hävdar, åt mig, att jag gör det. Jag har aldrig sagt det eller hävdat det.

VAD gjorde du då? Något som fick barnet att känna fysisk smärta? I trådstarten säger du "inte så att jag skadade honom", men det är ju precis det som krävs för att du ska kunna vara ens i närheten av att bli dömd för misshandel.