polisanmäld av fd man

Men herregud, Barnet dör inte för det! Att han har anmält dig för frihetsberövande av barn är ju bara trams, skulle polisen veta din version, att du hade avtalad tid med ditt barn och du inte har tid att stå och babbla, så skulle polisen skratta och inte göra en anmälan. Du behöver inte vara orolig... Folk är så jävla bajsnödiga på detta forum!

Fast varför tänker du inte på din son? Vad vill pojken? Du skriver bara pappan vill ha mer umgänge för att i nästa skriva att han inte är tillräckligt engagerad För att genomföra det? Ni är väl TVÅ om att genomföra det?? Det handlar om pojkens rätt till båda föräldrarna och det verkar ju som att han skulle vilja se sin pappa oftare. Men beter man sig som du gjorde i den beskrivna situationen så förstår jag att man inte tänker på barnet, alls faktiskt. Du gjorde fel.

Precis, de är två om att genomföra det. D.v.s. det räcker inte att TS gör sin bit utan pappan måste också ställa upp. I en perfekt värld hade TS naturligtvis kunnat stanna och prata med pappan, men i en perfekt värld misshandlar en man inte sin partner så att hon mår så dåligt att hon får kraftig ångest av att vistas i hans närhet.

Jag har ofta burit iväg mina barn när de inte uppfört sig. Jag har burit ut den från affären, lekland, från matbordet. Ibland måste man sätta gränser. Ts hade ju inte tid att prata med mannen. Och att pojken ville vara med pappa när han fick syn på honom är inte konstigt. Det betyder inte att umgänget bör utökas.

Bära iväg ettbarn från sin egna pappa?? Sjukt! Är det den metoden man ska använda sig av vid inskolning på dagis mm. Att förskolepersonalen helt sonika tar din unge som skriker och gråter i separationsångest och går? Skulle du vilja att ditt barn blir behandlad så? Detta hade lätt kunnat undvikas, ts hade kunnat satt sig i bilen så länge barnet fick prata lite med sin egna pappa och pappan löser situationen med att barnet sen åker med mamma.

Hon hade ju inte tid. Och ja när mina barn var ledsna när pappa skulle med tåget eller så, så fick jag ju ändå gå iväg med dem. Deras vilja kan inte styra i alla situationer. Att bära iväg ett barn är inte misshandel.

Hej! Ni som blir så förbannade på mamman tänk er för. Hon hade inte tid att stanna och prata med exet. Exet har misshandlat mamman och hon skrev att sonen ville följa med exet inte bara att barnet ville prata med sin pappa. Visst kan förstå hur ni tänker att hon skulle sätta sig i bilen och väntat på sonen.

Visst hon måste lära sig att hantera ångesten angående att exet har misshandlat henne men att skriva att pappan borde få boendet istället är lite väl hårt.

Pappan vill träffa barnet oftare men är inte tillräckligt engagerad för att genomföra regelbundet och planerat umgänge oftare än varannan helg. Han uttrycker ingen önskan om att ha barnet oftare och jag vill inte ha några oplanerade och spontana umgängen.

Står för övrigt på kö för att få utredning och behandling för mitt mående. Min läkare misstänker att jag har ptsd efter misshandeln. Mår nuförtiden bra för det mesta förutom panikattackerna som jag inte kan kontrollera. Jag har ingen skyldighet att umgås med exet och tänker inte göra det. Tycker att det är hans skyldighet att backa när det inte handlar om avtalat umgänge och han märker att jag blir stressad.