polisanmäld av fd man

Så barnet skall inte få hälsa på sin pappa när de träffas på stan, om mamman är stressad?

TS ville inte stå å prata med pappan skrev hon själv, men barnet ville uppenbarligen. 

Men nu sker ju psykisk misshandel mot barnet men det är tydligen ok här på fl. ingenstans har jag skrivit att misshandel är ok, dock så har ju barnet fortfarande rätt till sin pappa. Pappan misshandlar inte barnet. Barnet skall inte straffas. Jag skrev att ts kan sätta sig i bilen, hon måste inte prata m pappan, men barnet måste få göra det!

Pappan såg väl förmodligen möjligheten att fortsätta "misshandla" mamman genom att försätta henne i en situation hon mådde dåligt av och sen sticka in kniven med en polisanmälan.

Lyckligtvis finns det ingen risk att polis, åklagare och socialtjänst ser det här för något annat än vad det är.

Men lägg ned de kortet.

Bara för att man inte delar din åsikt och tycker du agera på ett vettigt sätt så betyder det knappast att man saknar barn. Det kan låta märkligt men det finns faktiskt partnersmisshandlare (jag skriver partner då det finns kvinnor som misshandlar män också) som aldrig skulle kunna göra ett barn illa medvetet.

Jag har barn och jag blev slagen av barnets fader också och det var en av anledningarna till att jag lämnade pappan. Dock så var pappan aldrig elak mot sonen och han var faktiskt konstigt nog en hyfsad bra fader när vi var ihop. Så nu vet du lite bakgrund om mig.

Dock så skulle jag personligen aldrig agera på det sättet du valde att göra. Jag klara nämligen av att skilja på "mig" från "mitt barn" och min ångest jag hade av att träffa pappan var min, jag lät den aldrig gå ut över miit bran, då barnet är sin egna individ och har rätt till sina egna relation på egna villkor till andra personer oavsett vad jag känner för personerna barnet väljer att umgås med.

När jag sitter och läser att du har rutit åt ditt barn flera gånger, och sedan handgripligen lyft upp honom och låst in i en bil, så kan jag inte låta bli och undra om du borde gå i en annan form av terapi så du LÄR dig att inse att ångesten du har är enbart din och den skall aldrig gå ut över barnet i något som KAN liknas vid en form av psykisk misshandel mot ditt barn. Din ångest är INTE ditt barns. Med tanke på att du aldrig var på arbetsplatsen så kan man ju undra vad som var viktigare än att ditt barn fick lov att umgås en stund med pappan?

Jag kan tänka mig två anledningar..

* Far-/Morföräldrar på sjukhuset och är nära döden

* Läkartid/tandläkartid för barnet

P.S

Tyvärr är det ett allt för vanligt fenomen bland kvinnor oavsett om de blir behandlade som gudinnor av manen eller misshandlad av mannen, att de vägra att förstå att barnet är en egen individ, utan de väljer att utgå från att barnet är en integrerad del av henne själv. 

Nu får du ta och andas och så du hinner läsa TS. Barnet VILLE FÖLJA MED PAPPA istället står det där. Sluta hetsa mot en förälder som sköter umgänget enligt avtal men inte vill ha mer än nödvändigt med spontant umgänge med en misshandlare utan istället försökte avrunda - och blev motverkad av pappan som helt verkar sakna barnperspektivet och förmåga att greppa en HEL situations komplexitet.

Mitt barns pappa blev polisanmäld av soc efter att dottern berättat att han örfilat henne två gånger. Då polisanmäler han MIG för misshandel. Det finns en så oerhört förenklad syn på män(niskor) som misshandlar. Tror folk i största allmänhet på att dessa människor är psykiskt friska??? Förstår man inte att den fysiska misshandeln bara är en liten del i ett vidrigt spel som handlar om makt och kontroll? Att den fysiska misshandeln hamnar så i fokus är ju för att den är det enda som faktiskt går att bevisa - men som regel är den bara toppen på ett isberg. I stället för att bara skrika om barns rätt till båda föräldrarna så borde man fokusera på barns rätt till något så när psykiskt friska föräldrar - och framför allt - föräldrars SKYLDIGHET att bidra till sin egen psykiska hälsa.