Hej alla blivande december mammor :)
Fick ett plus på stickan idag och har BF 1 December. Tänkte starta den här tråden så att vi kan följas åt, få råd och peppa varandra.
Så är det någon mer än jag som nyss fått ett plus på stickan? :)
Ni som har foglossningsbesvär, har ni kollat så det verkligen är foglossning? Hade själv jätteont och svårt att gå, de satt precis vid de bakre fogarna. Var helt säker på att det var foglossning. Men efter ett flertal besök hos en naprapat har jag inte ont längre. Det satt långt ner i ryggen och inte i fogarna på mig. Fick ont igen för någon vecka sen och var hos henne igår och det känns genast mycket bättre. Hon kände igenom alla fogar utom den främre och jag har fortfarande inte ont i dem utan det sitter i ländryggen.
Jag lyckades hitta en naprapat som är specialist på gravida och mammor!
Bara ett tips!
Åh vår var meningslös. Blir väldigt nyfiken på vad som var givande, alltså hur en bra föräldrakurs ser ut? Hade varit kul om det varit kul :)
Bm i morse, blodtryck såg fint ut och sf på 30 (v 32 (31+3)) vilket tydligen var ok det med. Halvstressig morgon hemma då dottern börjat förskolan och sambon börjat jobba efter föräldraledighet, så det hade varit full fart på cykeln dit och bebis hjärtslagsfrekvens låg på 60 (gissar att det dels berodde på mammas stressnivå, dels på att han blev irriterade av dopplern). Det sjönk iaf till 54 efter en stund så allt ok.
Det blir nya morgonrutiner hemma nu då dottern börjat dagis och både jag och sambon jobbar heltid med en timmes enkel resväg båda två. Sambon cyklar och jag tar pendeltåg, men för att få till hämtning och lämning i tid måste jag från och med idag ta cykeln till tågstation istället för bussen. Det var ett tag sedan jag cyklade haha :) Inte helt lätt att nå styret och jag fick verkligen vinkla ut knäna så magen kunde hänga ner mellan låren haha :*)
Varning..måste klaga...
Fick samtal från BM och hon ville endast påminna att ikväll kör vi igång föräldrakurs. Så hon säger : Du får ta med dig en kompis,eller mmm...partnnnn...elller syster eller ..mmm ....(lång paus) ....eller komma själv,det gör inget !
Jag tycker om min BM jätte mycket,hon har stor bagare med erfarenhet ,även om hon har skickat mig till dietisten och tjatar att jag ska promenera mer,fast hon är medveten om foglossning jag lider av ... Hon vet att jag har ingen partner längre.Och jag har berättat att jag är en introvert person. Jo jag har vänner,men inte såna jag går tillsammans till toa. Jag har vänner som har jobb och egna familjer.
Varje gång hon är tvungen att ta det här med mitt status,jag upplever att hon har svårt och spotta ut .Och inte bara min BM.Finns mängder med folk som har svårt att diskutera med mig när vi pratar ´´barn´´ och ordet ´´partner´´ är inblandad.
Jag fattar inte ! Vad är det som är svårt !?
Inse att jag har gjort mitt val,att lämna en man som ljög och till sista försökte misshandla mig.Att jag har valt att behålla barnet jag började älska långt innan jag fick + . Acceptera att jag valde bort abort efter allt som hände i privatlivet,bara för att jag struntar i STATUS .
Jag är lycklig som det är nu. Jag har underbar familj som stöter mig varje dag. Jag har inga bekymmer med ekonomi,då till slut jag fick rätt mot Fkassan ( hoppas bara på att det stannar så ) .Jag har jobbar som en häst och kämpar emot infertilitet i alla dessa år vi var tillsammans. Jag är 27 år .(alltså 3 kvar till 30). Mitt första barn.
Är jag direkt en dålig mamma bara för att jag valde lämna förhållande där tolerans pinne växte som sjutton för varje dag ...
Folk fortsätter påpeka att det är så svårt att vara ensamstående mamma.... Är det så ??? Min mamma uppfostrade 3 barn själv,och det var inte i dagens Sverige. Detta hände i sovjet .På den tiden var svårt att få tag på maten även om man hade råd .
Vad ska jag bekymra mig nu förr..ordnad ekonomi,bor inte i storstad,hyran ligger lågt. Familjen som bor nära,och ett gäng med vänner(är det akut då ställer dom upp det vet jag) . Att man inte får sova så mycket ? puff.... förr kunde jag jobba på flera arbetsplatser och sova max 4 tim emellan.
Är detta verkligen så fruktansvärt skrämmande att mitt barn kommer slippa se hur far kommer misshandla mor?? Jag fattar inte,varför andra har det svårt när det gäller ensamstående mamma.
Även om barnets bio´far inte är närvarande, han har umgänges rätt,och jag tänker inte neka honom, så långt detta kommer fungera.
Vad är så svårt för folk när det gäller ensamstående mammor ?
*svackorna som komma skall
Bm i morse, blodtryck såg fint ut och sf på 30 (v 32 (31+3)) vilket tydligen var ok det med. Halvstressig morgon hemma då dottern börjat förskolan och sambon börjat jobba efter föräldraledighet, så det hade varit full fart på cykeln dit och bebis hjärtslagsfrekvens låg på 60 (gissar att det dels berodde på mammas stressnivå, dels på att han blev irriterade av dopplern). Det sjönk iaf till 54 efter en stund så allt ok.
Varning..måste klaga...
Fick samtal från BM och hon ville endast påminna att ikväll kör vi igång föräldrakurs. Så hon säger : Du får ta med dig en kompis,eller mmm...partnnnn...elller syster eller ..mmm ....(lång paus) ....eller komma själv,det gör inget !
Jag tycker om min BM jätte mycket,hon har stor bagare med erfarenhet ,även om hon har skickat mig till dietisten och tjatar att jag ska promenera mer,fast hon är medveten om foglossning jag lider av ... Hon vet att jag har ingen partner längre.Och jag har berättat att jag är en introvert person. Jo jag har vänner,men inte såna jag går tillsammans till toa. Jag har vänner som har jobb och egna familjer.
Varje gång hon är tvungen att ta det här med mitt status,jag upplever att hon har svårt och spotta ut .Och inte bara min BM.Finns mängder med folk som har svårt att diskutera med mig när vi pratar ´´barn´´ och ordet ´´partner´´ är inblandad.
Jag fattar inte ! Vad är det som är svårt !?
Inse att jag har gjort mitt val,att lämna en man som ljög och till sista försökte misshandla mig.Att jag har valt att behålla barnet jag började älska långt innan jag fick + . Acceptera att jag valde bort abort efter allt som hände i privatlivet,bara för att jag struntar i STATUS .
Jag är lycklig som det är nu. Jag har underbar familj som stöter mig varje dag. Jag har inga bekymmer med ekonomi,då till slut jag fick rätt mot Fkassan ( hoppas bara på att det stannar så ) .Jag har jobbar som en häst och kämpar emot infertilitet i alla dessa år vi var tillsammans. Jag är 27 år .(alltså 3 kvar till 30). Mitt första barn.
Är jag direkt en dålig mamma bara för att jag valde lämna förhållande där tolerans pinne växte som sjutton för varje dag ...
Folk fortsätter påpeka att det är så svårt att vara ensamstående mamma.... Är det så ??? Min mamma uppfostrade 3 barn själv,och det var inte i dagens Sverige. Detta hände i sovjet .På den tiden var svårt att få tag på maten även om man hade råd .
Vad ska jag bekymra mig nu förr..ordnad ekonomi,bor inte i storstad,hyran ligger lågt. Familjen som bor nära,och ett gäng med vänner(är det akut då ställer dom upp det vet jag) . Att man inte får sova så mycket ? puff.... förr kunde jag jobba på flera arbetsplatser och sova max 4 tim emellan.
Är detta verkligen så fruktansvärt skrämmande att mitt barn kommer slippa se hur far kommer misshandla mor?? Jag fattar inte,varför andra har det svårt när det gäller ensamstående mamma.
Även om barnets bio´far inte är närvarande, han har umgänges rätt,och jag tänker inte neka honom, så långt detta kommer fungera.
Vad är så svårt för folk när det gäller ensamstående mammor ?
Ni som har foglossningsbesvär, har ni kollat så det verkligen är foglossning? Hade själv jätteont och svårt att gå, de satt precis vid de bakre fogarna. Var helt säker på att det var foglossning. Men efter ett flertal besök hos en naprapat har jag inte ont längre. Det satt långt ner i ryggen och inte i fogarna på mig. Fick ont igen för någon vecka sen och var hos henne igår och det känns genast mycket bättre. Hon kände igenom alla fogar utom den främre och jag har fortfarande inte ont i dem utan det sitter i ländryggen.
Jag lyckades hitta en naprapat som är specialist på gravida och mammor!
Bara ett tips!