BF December 2016

Känner att det börjar närma sig. Var och träffade läkare igår o diskuterade inför planerat snitt, inga konstigheter eller ifrågasättande. Har idag anmält nya lönen till FK så det är också på banan. Köpt lite kläder till bebisen, mer eller mindre bestämt namn också. Ska till läkaren i morgon igen och diskutera sjukskrivning 50%.

Ca 65 dagar kvar som gravid, kommer ändå sakna det sen kan jag känna.

Hur ligger ni andra till med all planering?

Äntligen 60 dagar kvar från och med idag till beräknad BF :) 
oooo vad jag längtar  !!!
Här hemma allting är klart ,dock ibland fortsätter att flytta på möbler .. men köpt in allt och lite över :) har den tiden så ägnat mig åt inköp och planering :) Men nu är det bara vänta och pyssla om allting :) 
På ett sätt att man kan slippa bära massor med grejer, nu klarar man inte så mycket fysiskt och det tar på psyket ... 
Idag var värst , satt och grät som en fjortis...skyller på hormoner fast jag vet att det är mycket att lämna bakom, och även om man finner glädje i den stora kärleken mot barnet,man kan inte stoppa tårar .. 
En dag att känna sig nere .och tycka synd om sig själv är kanske tillåtet, där finner man styrka och man har mycket glädja som väntar ,bara lite tålamod ! 
Unnade mig lite cola och skräpmat ... man ska aldrig underskatta skräpmatens förmåga ändra på humöret ...(jag vet,jag borde inte äta detta men det hjälpte lite ) 

Tyvärr känner jag mig stressad, 55 dagar kvar, önskar att jag kunde njuta mer av dessa! Ffa jobbet som är tungt, jobbar till 3v innan bf, sen tror jag att det blir bättre och att jag ska hinna allt vi inte gjort ännu ( köpa småsaker, namn, fixa med fk, ha tid till att bara slappa!). Är just på en kurs med dagar 8-18 hela veckan, knappt jag fixar att sitta så länge, känner mig helt slut. Sen ett par troligen för hektiska veckor på jobbet, i stället för att trappa ned känns det som allt ska pressas in innan jag går på fl. Och så planeringen för huset vi ska bygga... Det har bara blivit så mycket, även om det mesta är roligt så skulle jag vilja ta det lugnare.

Förlåt yolo, det var kanske inte det du frågade efter, men det kom bara ut .

57 dagar kvar. Skickade in moderskapsintyget idag. I övrigt är det enda som är förberett vagnen som vi köpt. Dock inte iordningställd än. Så har en hel del att göra. Men känns lugnt eftersom vi har i princip allt kvar efter dottern. Var till MVC idag, ligger under kurvan på sfmåttet, vilket stämmer bra med uppskattad vikt på barnet.

Börjar känna mig väldigt trött på dagarna, men har i övrigt inga krämpor alls av att vara gravid, så kommer att jobba fram till en vecka innan bf.

Åh tråkigt att du har det som du har det. Låter jobbigt. Husbygge mitt i allt? Vi kollar lite på hus men känner att vi avvaktar ett tag, känns för mycket just nu.

66dagar kvar..

Har in alla papper skickade men väntar på beslut ännu ang beloppen.

Har nog mycket att pyssla med innan bebis kommer ännu men det mesta är ju fixat, mer bara att tvätta o samla ihop lånade och utlånade grejjer.

Är på riktigt dåligt humör idag då min rygg helt plötsligt gav upp igår, trodde inte det kunde bli värre men fy sjutton vad ont det gör. Jag är inte alls beredd på att vara hemma ännu då jag ställt in mig på att jobba tills mammledigheten börjar denna gång men får väl lov att inse nu då att det inte går. Tänker försöka klara denna vecka tillslut på jobb:(

Vi har stått länge i tomtkö och fick i somras erbjudanden om en tomt vi ville ha. Då det är lång kö måste man projektera och skicka in bygglov inom en viss tid ( början på december...) annars tar kommunen tillbaka tomten, så vill vi ha den har vi inget val. Men vi kommer inte bygga förrän nästa år. Känns ändå ok och roligt, mest jobbet jag gnäller på. Men egentligen är det lite lyxproblem, finns så många som har det tuffare och jag ser ju ett slut i alla fall... Tack för dina sympatier, ibland får man lite självömkan!

Börjar misstänka att mitt psyke börjar ge sig ... 
Otroligt svårt att vara hemma själv jämt ... gå ut funkar inte riktigt pga foglossning, 300m och kroppen orkar inte längre ( då får man ångest,att man är så svag). 
Vänner,bekanta,familj har jobb att sköta. Senare på kvällen kan jag hitta lite uppmärksamhet..men även där vill jag dra mig undan,för att inte va för jobbig och börja lipa för ´´ingenting´´ ... kvällar är värst,om det finns film att kolla, är jag lite upptagen men ändå kan inte somna. Hur som helst sover så dåligt,2-3h,sen vaken nån timme,2-3h igen och så om och om igen . 
Alla FB vänner har säkert tröttnat på mig ..och vi har inte mycket mer att prata om ,då det händer inget i mitt liv,mitt liv står på paus...
Och sedan den negativa upplevelsen,den dagen jag lämnade barnets far...den dagen rullar runt i huvudet om och om igen... 
Jag är medveten att jag gjorde det rätta men ändå det är nåt som finns kvar.nåt jag kan inte släppa...om och om igen samma händelse...alltså man blir helt tokig...
Läsa är ett alternativ men ändå, det tar stop lite här och där, då går min hjärna igenom samma händelse..jag lider en stund..och sen fortsätter mitt liv ... 

Vet inte om det finns tips eller råd hur kan man må bättre vid detta läget ...men tar emot gärna det ni har .. 

Har inte så mycket tips att komma med men känner igen mycket känslor! Jag var skjälv

Var hos MVC-läkaren och kollade upp mina svullnader vid ljumskarna, samt smärtan som varit och är där för att utesluta ljumskbråck/åderbråck i underliv osv. Jag är i v 32 (31+1) och enligt honom så hade bebis redan kommit mer så pass långt i bäckenet att den troligtvis inte kommer att röra sig omkring så mycket mer. Det lät inte som att den var fullständigt fixerad, men "där". Säkert det som gjort att jag har haft så ont i bäckenet den senaste tiden... någon annan vars bebis hittat ner såhär tidigt?