Fyllecell IGEN

Tycker snarare du verkar lite dum i huvudet. Hur mycket alkohol man dricker eller hur man beter sig har nada att göra med hur man ser ut. Jag får ofta komplimanger hur jag ser ut och har inte dåligt självförtroende när det kommer till utseende alls faktiskt. Jag får killar och jag har snygga vänner och en väl utbildad familj vilket även jag är på g med. Så du kanske ska försöka ta dig ur dina fördomar. Vet precis vilken typ du menar på krogen och oj vad du skulle bli chockad om du såg mig. Vilket jag hoppas du aldrig gör för du verkar som en extremt otrevlig människa.

Du har fått en del bra råd TS och en hel del skit. Haters gonna hate, bäst att bara ignorera dem. De verkar glömma att du faktiskt är en människa och inte en låtsaskaraktär.

Jag har en erfarenhet som kanske kan hjälpa. När jag var i din ålder levde jag ett liknande liv. Mycket festande, galet kul, massa spännande möten, underbara vänner, massa sex, på många sätt fantastiskt. Visst hände det ibland kassa saker, men i huvudsak var det skitkul. Vi var ett nära gäng vänner som var ungefär likadana. Fem stycken.

En vän drabbades lite oftare av kass fylla. Hon tappade bort mobiler, plånböcker, hamnade någon gång i fyllecell, däckade ofta en stund på förfesterna. Jag oroades inte över det, vi alla gjorde liknande ibland, men med skillnaden att om hon gjorde något av det fem gånger gjorde vi andra det en gång var. Men hon var skitkul, vi skrattade lite åt det när hon däckade IGEN eller när vi fick krogpersonalen att leta igenom hela garderoben efter hennes saker eller liknande.

En dag, en helt vanlig tisdag eller något, bjöd hon hem oss. Hon hade fixat massa mysigt snacks, vi skulle kolla på ett tv-program vi alla gillade. När vi varit där en stund sa hon (toknervös, jag trodde att hon skulle avslöja graviditet med okänd fader) något i stil med:

"Det här är svårt att säga, låt mig prata färdigt innan ni säger något. Jag har insett att jag har alkoholproblem. Jag älskar våra festkvällar, men samtidigt händer det alltid mig skit, jag blir alltid för full, jag gör saker jag ångrar och jag har ångest dagen efter. Jag längtar efter nästa fest hela tiden, börjar planera för helgen redan på måndag.

Det är som att allt cirkulerar kring att få dricka.

Jag vet inte om det är alkoholism eller missbruk eller något annat, jag vill inte söka vård eller något, men jag vill dricka mindre. Jag kan inte vara nykter på fester, jag är livrädd för att tappa er och allt kul vi har, men jag måste göra något.

Det är mitt problem. Ni behöver inte anpassa er alls men jag vill be er om tre saker.

1) prata inte om alkohol med mig

2) bjud inte med mig eller bjud mig på alkohol

3) om ni ska göra saker utan alkohol blir jag jätteglad om ni vill ha med mig

Jag ska börja med en helvit månad."

Det blev fantastiskt. Vi hade skitfina samtal den kvällen, flera av oss insåg att vi drack för mycket, en berättade om familjemedlem som var alkoholist, en berättade om sexuella övergrepp som nyligen skett när vi tillsammans haft en "skitkul" festkväll. Vi bokade genast in lyxig NYKTER tjejlördag samma helg med hemmaspa precis som i högstadiet. En till bestämde vit månad, själv drack jag mycket mindre eftersom jag hade ett alternativ att göra nyktra saker med dem (även om jag fortfarande drack säkert fyra gånger den månaden var det iaf minst halvering). Jag blev också närmare henne på något sätt eftersom jag fick hitta på annat. Gå och fika, shoppa etc, inte bara festa. Efter det har jag, och flera av de andra, druckit mycket mer medvetet. Liksom valt att dricka istället för att det bara blir så i brist på alternativ. Även vännen som först sa ifrån började sakteligen dricka efter några månader. Jag minns inte om hon också sökte vård, men det var åtminstone på ett helt annat sätt efter det. Sen blir hon än idag (12 år senare) ibland alldeles för full så att hon däckar/kräks/tappar bort saker, men från att ha varit nästan jämt till typ en gång om året känns ändå som en väldigt bra vändning.

Så mitt förslag: prata med dina vänner! Bryt vanor ihop!

Har lite svårt att tro på tråden. Jag krökade varje helg (plus lite vardagar) i 12 års tid och jag hamnade i fyllecell endast 2 ggr. Och då är jag ändå en sån som alltid har en tendens till att bli grisfull och odräglig.

Har bara läst TS så du kanske redan fått detta råd: men varannan vatten är en life-saver när man inte vill sluta dricka helt. Samt att dansa så mycket att man hinner svettas ut alkoholen.

Om dina kompisar är så goda vänner som du säger, alltså sådana som vill dig väl: sätt dig och prata med dem öppet och ärligt och säg nåt i stil med: "hörni, jag vill inte bli så där redlöst full som jag ibland kan bli. Jag behöver er hjälp att se till att jag inte dricker vodka, eller alltid dricker varannan vatten" (eller vad du nu bestämmer dig för). Och alltid äta ordentligt innan. Jag är själv väldigt smal, vilket också gör att jag regerar mer på alkohol.

Att du är orolig för ditt eget drickande är ett sundhetstecken, även om du kanske inte är vid stadiet att söka hjälp av professionella än. Men det är bra att tänka på sitt drickande och försöka minska på det när det dels är en "medicin" mot att må dåligt, dels leder till tråkiga konsekvenser, även om de bara hänt ganska få gånger.

Sen ett annat tips: min svägerska är polis och jobbar med ungdomar och tagit många för ungdomsfylla. Hon berättar ofta om en vad hon kallar för gullig tjej, som hade skickat kort där hon tackade att de tog hand om henne när hon var så full och bad om ursäkt för allt otrevligt hon sagt och gjort. (på tal om att "bättra på" sitt rykte hos polisen... Bara en idé.

Sen tycker jag du kanske kunde söka samtalskontakt, inte för drickandet i första hand, utan att du ibland mår väldigt dåligt, att du har dåliga relationer till din familj, etc. samt kanske ta kontakt med din läkare om din medicinering om du tycker att dosen/just det läkemedlet är fel. Jag jobbar med unga med adhd och många har många gånger fått ställa om sin medicin då den varit feldoserade eller fel sort. Sen känner jag igen från "mina" ungdomar att drickande (och droger) är ett sätt att hantera adhd:n också, men som tyvärr inte fungerar särskilt bra i längden eller om man vill vara en del av samhället på ett konstruktivt sätt.

När jag under åren följt mina ungdomar så slutar det nästan alltid bra till sist även om ungdomsåren varit turbulenta. Men eftersom du känner igen varningstecken hos dig själv: ta dem på allvar! Fortsätt jobba på det! Det kommer säkert backslahs men ge inte upp.

Hade varit bättre om familjen var välutbildad... Varför skulle det vara så fel om hen SÅG dig? Att du tycker att hen verkar otrevlig spelar väl ingen roll om HEN SER dig? Ni behöver inte umgås för det...