BF januari - 17

Hej!

Jag har ingen aning om missfallsrisken ökar pga pco/pcos men generellt brukar man väl säga att risken för missfall är ca 20%. När jag fick missfall sa de att jag inte hade ökad risk för att få missfall igen men om man haft 3 missfall i rad gör de en utredning så då anser man nog att riske är högre.

Men risken för ett andra missfall borde alltså vara samma som för ett första d.v.s 20%.

Det är ju jättetrist att det är så hög risk men man får väl försöka att inte tänka på det (typ "den dagen den sorgen"). Man blir ju lika ledsen ändå om det händer så det spelar ingen roll om man varit orolig eller inte innan. Så försöker jag i alla fall tänka men det är inte så lätt.

Var hos BM igår för hälsosamtal.

Måste säga att jag inte alls kände att jag klickade med henne.

Har väldigt svårt att känna att hon är någon jag vill öppna mig för och skapa ett förtroende för, hon verkade inte som den vassaste kniven i lådan.

Hon skulle gå på semester så vi kommer få en annan BM till inskrivningen, men sen vet jag inte om jag får behålla den andra eller om jag ska tillbaka till hon jag hade hälsosamtal med. Uhh. Gillar inte att säga till folk att jag inte känner mig bekväm men jag kände mig verkligen inte som en person jag kan anförtro mig åt pga saker hon sa och gjorde, hur hon agerade när jag berättade saker hon frågade om. Jag fick inga raka svar och hon gjorde mig nästan mer orolig (bl.a. sa hon att det är jättedumt att göra ett VUL för då "stör" man processen i magen och det innebär oftast en stor risk). Hon lyssnade inte på mina problem om att jag hade en dålig ämnesomsättning och problem med min sköldkörtel och att jag förmodligen kommer gå upp i vikt men att jag inte kan äta 800kcal om dagen när jag bär på ett foster. Jag beskrev sedan en dags matintag för mig (vilket är runt 1000-1200kcal) och hon reagerade verkligen inte negativt utan sa typ "vi kan inte rekommendera någon att banta men du får gärna hålla nere på kalorierna". Är inte 1000-1200kcal om dagen underskott? (Jag försöker verkligen äta mer och rätt men har aldrig varit stor i maten pga viktångesten hypotyreosen medfört, på helgerna kan jag festa till det med lite mer men märker ju att jag går upp i vikt på helgerna och eftersom jag inte kan köra 500kcal dagar så försvinner inte den vikten jag går upp). Istället kändes det som att hon uppmuntrade mitt låga kaloriintag och sa att jag inte ska gå upp i vikt, och absolut inte mer än 12 kg på hela graviditeten. Förstår att man måste ha riktlinjer men kändes inte alls som hon tog in mina kostproblem utan bara fortsatte köra på deras rekommendationer. Det var t.ex. bra att jag åt som tallriksmodellen men tog bort pastan/potatisen utan att tillföra något annat för att väga upp.

Vi hoppas på att hon på inskrivningssamtalet är bättre och att vi får behålla henne! :)

Vågar nästan inte skriva här, skrockfull som jag är, men måste ju ändå få någonstans som man kan tjoa av sig lite.

BF 5/1, så är just nu i v7
Fjärde barnet. 
Haft en lång radda MF/MA så oron är konstant, även om jag försöker behålla lugnet.

Mår konstant illa. Vill bara äta lax, vilket inte är att rekommendera. Och ömma bröst och en trötthet som inte är av denna värld...

Ber om ursäkt att det hamnade här, det skulle ju vara i en annan grupp för det är ju inte första barnet...

Var hos BM igår för hälsosamtal.

Måste säga att jag inte alls kände att jag klickade med henne.

Har väldigt svårt att känna att hon är någon jag vill öppna mig för och skapa ett förtroende för, hon verkade inte som den vassaste kniven i lådan.

Hon skulle gå på semester så vi kommer få en annan BM till inskrivningen, men sen vet jag inte om jag får behålla den andra eller om jag ska tillbaka till hon jag hade hälsosamtal med. Uhh. Gillar inte att säga till folk att jag inte känner mig bekväm men jag kände mig verkligen inte som en person jag kan anförtro mig åt pga saker hon sa och gjorde, hur hon agerade när jag berättade saker hon frågade om. Jag fick inga raka svar och hon gjorde mig nästan mer orolig (bl.a. sa hon att det är jättedumt att göra ett VUL för då "stör" man processen i magen och det innebär oftast en stor risk). Hon lyssnade inte på mina problem om att jag hade en dålig ämnesomsättning och problem med min sköldkörtel och att jag förmodligen kommer gå upp i vikt men att jag inte kan äta 800kcal om dagen när jag bär på ett foster. Jag beskrev sedan en dags matintag för mig (vilket är runt 1000-1200kcal) och hon reagerade verkligen inte negativt utan sa typ "vi kan inte rekommendera någon att banta men du får gärna hålla nere på kalorierna". Är inte 1000-1200kcal om dagen underskott? (Jag försöker verkligen äta mer och rätt men har aldrig varit stor i maten pga viktångesten hypotyreosen medfört, på helgerna kan jag festa till det med lite mer men märker ju att jag går upp i vikt på helgerna och eftersom jag inte kan köra 500kcal dagar så försvinner inte den vikten jag går upp). Istället kändes det som att hon uppmuntrade mitt låga kaloriintag och sa att jag inte ska gå upp i vikt, och absolut inte mer än 12 kg på hela graviditeten. Förstår att man måste ha riktlinjer men kändes inte alls som hon tog in mina kostproblem utan bara fortsatte köra på deras rekommendationer. Det var t.ex. bra att jag åt som tallriksmodellen men tog bort pastan/potatisen utan att tillföra något annat för att väga upp.

Vi hoppas på att hon på inskrivningssamtalet är bättre och att vi får behålla henne! :)