BF januari - 17

Jag mår iaf bra. Känns lite som "business as usual", men är så otålig! Vill bara känna sparkarna nu, det är liksom nästa anhalt. Dock märker jag hela tiden att jag blivit extremt blödig för nästan vad som helst. I morse började jag grina i bilen för att de pratade om paralympics på radion och jag blev så rörd över alla som trotsat sina handikapp och idrottar....

Jag mår iaf bra. Känns lite som "business as usual", men är så otålig! Vill bara känna sparkarna nu, det är liksom nästa anhalt. Dock märker jag hela tiden att jag blivit extremt blödig för nästan vad som helst. I morse började jag grina i bilen för att de pratade om paralympics på radion och jag blev så rörd över alla som trotsat sina handikapp och idrottar....

Vill också börja känna sparkar! Jäkla skit att moderkakan ligger i framvägg! :P Haha. Blödig har jag varit ett bra tag. Vissa grejer är omöjligt att se på tv!

En fråga, har ni hört något om influensavaccin? Såg nu att gravida rekommenderas att vaccinera sig från v. 16. Har inte hört något om detta innan! Kommer min bm ta upp det eller måste jag fixa det själv?

Har jag varken tänkt på eller hört om! Ska till bm på onsdag så kan ju kolla då om jag hinner med. Min prio 1 är att få kejsarsnitt så det ska jag ta upp. Sen är det den där sockerbelastningen. Ihhhh. :/

Låter bra! Jag ska inte till bm förens 1/10. Varför ska du ha kejsarsnitt? Hoppas sockret ser bra ut!

Hej alla!

Jag hoppar in här. Är gravid med en vild liten lillebror, som redan gav sig tillkänna i vecka 18 för pappa som kunde känna hur han levde runt inne i magen. Är nu i vecka 23, och ser hur hela magen guppar och har sig. Bävar för hur det kommer bli när han växer på sig lite till.  Min bm blev rätt paff när jag var där senast (i v 21) och han bokstavligen sparkade bort "staven" (vet inte vad den heter) som man lyssnar på hjärtljuden med, två gånger dessutom. Hoppas på att han lugnar ned sig lite ju mindre plats han får att kunna röra sig på. Är det någon annan här som har känt det lika tydligt? Misstänker att det beror på att det är barn nr 2 inom en ganska kort tid efter förra förlossningen, men jag kan för mitt liv inte minnas att storasyster rörde sig på det här viset någonsin.

har inte hört heller..har själv karantän här på kontoret, så manga sjuka på jobbet så dom får inte komma till mig haha men det dröjer nog inte länge nu är min man också sjuk:((

Flera anledningar till att jag vill ha snitt.

1. Jag har keloider, det är en sorts ärrbildning som skapar stora, fula ärr som kliar som fasen. Har en massa på ryggen och när något kommer emot dem så kliar de. Jag vill helt enkelt inte riskera att spricka och få keloider där det varken är ok att man kliar sig in public så att säga, eller för den delen ev. förstöra både sexliv och chansen att någonsin gå på toa normalt.

2. Inte endast rädd för keloider utan andra förlossningsskador som gör att man inte kan fungera normalt (se överstående).

3. Då barnet är ganska stort redan vill de ju inte att man ska gå över tiden = igångsättning? Vill verkligen inte bli igångsatt då det känns som det är de gångerna som man störst riskerar förlossningsskador eftersom kroppen inte direkt är redo för förlossningen.

4. Då barnet även har vatten i njurarna så tyder detta också på att de vill sätta igång direkt och inte gå över tiden. Se ovanstående.

5. Min mamma och min syster blev igångsatta så genetiskt känns det ju som om jag också kommer gå över.

6. Är rädd för själva igångsättningen både pga att kroppen blir stressad och inte är med på det men också tycker jag det verkar läskigt att igångsättningen oftast leder till att barnets hjärtljud sjunker.

Så alla dessa olika anledningar får mig att känna en viss skräck. Förstår att jag kommer få ett fult ärr på magen, förstår att det kommer göra ont med kejsarsnitt också. Men det är komplikationerna efteråt, risken för skador och risken för att barnet blir skadat som gör att jag vill försöka få snitt istället. :)

Btw så sparkar han där inne, tror det är första gången det känns så tydligt när jag lägger handen på magen. Så häftigt!!! :) :)

Flera anledningar till att jag vill ha snitt.

1. Jag har keloider, det är en sorts ärrbildning som skapar stora, fula ärr som kliar som fasen. Har en massa på ryggen och när något kommer emot dem så kliar de. Jag vill helt enkelt inte riskera att spricka och få keloider där det varken är ok att man kliar sig in public så att säga, eller för den delen ev. förstöra både sexliv och chansen att någonsin gå på toa normalt.

2. Inte endast rädd för keloider utan andra förlossningsskador som gör att man inte kan fungera normalt (se överstående).

3. Då barnet är ganska stort redan vill de ju inte att man ska gå över tiden = igångsättning? Vill verkligen inte bli igångsatt då det känns som det är de gångerna som man störst riskerar förlossningsskador eftersom kroppen inte direkt är redo för förlossningen.

4. Då barnet även har vatten i njurarna så tyder detta också på att de vill sätta igång direkt och inte gå över tiden. Se ovanstående.

5. Min mamma och min syster blev igångsatta så genetiskt känns det ju som om jag också kommer gå över.

6. Är rädd för själva igångsättningen både pga att kroppen blir stressad och inte är med på det men också tycker jag det verkar läskigt att igångsättningen oftast leder till att barnets hjärtljud sjunker.

Så alla dessa olika anledningar får mig att känna en viss skräck. Förstår att jag kommer få ett fult ärr på magen, förstår att det kommer göra ont med kejsarsnitt också. Men det är komplikationerna efteråt, risken för skador och risken för att barnet blir skadat som gör att jag vill försöka få snitt istället. :)

Btw så sparkar han där inne, tror det är första gången det känns så tydligt när jag lägger handen på magen. Så häftigt!!! :) :)