BF Januari 2017
För alla oss som har BF i januari 2017!
För alla oss som har BF i januari 2017!
Ja, det var väldigt tungt. Vi var deprimerade länge, både min sambo och jag, fastnade i soffan och orkade inte träffa folk på hela sommaren och hösten. Vi gör NIPT samma vecka som jag skriver in mig, vecka 12, för att vara över den värsta missfallsrisken. Sen dröjer det väl tio dar innan svaret kommer, och det ska vara tillräckligt säkert för att vi ska kunna räkna det som ett absolut ja eller nej. Så jag slipper vänta till vecka 17 för ett fostervattensprov denna gång.
Jag kan väl säga så här, att jag tänker inte så mycket på att det ska bli ett barn än, jag tänker bara på att jag är gravid, som ett kroppsligt tillstånd. Men det gjorde jag med första också, jag försökte skydda mig. Problemet är bara att när man sett det röra sig på ultraljud så är det omöjligt att inte knyta an på en gång, oavsett hur mycket man försöker distansera sig. Jag överväger faktiskt att bara blunda på NIPT-ultraljudet, de får kolla själva. Så får jag hålla mig till RUL om det blir så.
Jag är inte så stressad som jag var då, men det är mest för att jag vet att det gör ingen skillnad om man stressar och "läser på" (nojar) eller om man bara tar sin folsyra och tänker på nåt annat. Jag kan ju inte hindra ett missfall genom att vara påläst eller dricka spenatsmoothies varje dag, liksom. Men det är klart att jag tänker på att det kan gå likadant igen, det tänker jag jämt. Men så tänker jag också att det är större chans att det går bra, och att förra gången bara var otur.
Vi ska i alla fall åka på semester den veckan som vi väntar på NIPT-svar, man måste försöka leva lite också. Annars försvinner hela den här sommaren i oro också. Man kan vänta på stranden lika gärna.
Jag går in i vecka 9 imorgon, och mår pyton. Det blir värre av att åka bil, tåg och buss för mig, speciellt om något luktar. Svett, kål, rök, ostädad kyl och sopor är det värsta, uuh. Nu när det varit så varmt är det en plåga att åka kommunalt för folk luktar allt möjligt ofräscht. Idag har jag åkt massa bil och tåg och kom hem väldigt illamående. Var tvungen att stanna var tionde meter på väg från bussen och samla mig, tänka på frisk luft och gröna blad typ.
Vi har bara berättat för min mamma (lite av ett misstag) och hon är tyvärr inte så inställd på att det kommer att gå bra eftersom jag redan fått ett sent missfall. Tror inte hon på allvar tror att vi kommer att få ett friskt barn. Var lite samma förra gången faktiskt, hon ville liksom inte prata om det alls. Men nu bryr jag mig inte lika mycket som jag gjorde då, då tog jag väldigt illa upp och nu tänker jag att det bara är sån hon är, ingen mening med att undra varför eller önska sig annorlunda. Störigt bara att vi delar en erfarenhet oavsett om jag får barn eller ej, och att det ändå inte "räknas" liksom. Helst vill hon bara prata om min svägerska och mina brorsbarn. Det är de som är Familjen nu tydligen. Jaja, whatever. Får jag missfall igen så låter jag nog de ägna sig åt varandra helt enkelt.
Nu hoppar jag också in i denna tråd!
Idag gick jag in i vecka 10. Storleksreferenserna i baby-apparna har gått från bär till nötter, vilket är härligt. Längtar till rotfruktsfasen. Jag och min man har försökt i ganska exakt ett år - vi var veckan före befruktning på en fertilitetsklinik där jag fick reda på att jag har PCOS. Vi fick utskrivet Letrozol för att trigga ägglossning, men måste ha haft en redig ägglossning utan stimulans för gravid blev jag!
Jag mår över förväntan bra, vilket givetvis gör mig en smula orolig. Ömma bröst, konstig i magen och trött är mina primära symptom (har dock slutat med kaffe i samma veva och det kan ju förklara åtminstone två av de ovanstående). Blir lätt illamående av att gå hungrig för länge - men är osäker på om det har med graviditeten att göra eller om jag bara "letar" efter illamående. Skall på första kontroll hos min läkare nästa vecka och eftersom detta är första gången så vet jag inte helt vad jag ska förvänta mig.
Nu håller vi tummar för att detta går vägen! 
Nu hoppar jag också in i denna tråd!
Idag gick jag in i vecka 10. Storleksreferenserna i baby-apparna har gått från bär till nötter, vilket är härligt. Längtar till rotfruktsfasen. Jag och min man har försökt i ganska exakt ett år - vi var veckan före befruktning på en fertilitetsklinik där jag fick reda på att jag har PCOS. Vi fick utskrivet Letrozol för att trigga ägglossning, men måste ha haft en redig ägglossning utan stimulans för gravid blev jag!
Jag mår över förväntan bra, vilket givetvis gör mig en smula orolig. Ömma bröst, konstig i magen och trött är mina primära symptom (har dock slutat med kaffe i samma veva och det kan ju förklara åtminstone två av de ovanstående). Blir lätt illamående av att gå hungrig för länge - men är osäker på om det har med graviditeten att göra eller om jag bara "letar" efter illamående. Skall på första kontroll hos min läkare nästa vecka och eftersom detta är första gången så vet jag inte helt vad jag ska förvänta mig.
Nu håller vi tummar för att detta går vägen! 
Fattar att länken i förra inlägget verkar mysko men det är en sida som räknar ut missfallsrisk vecka för vecka.
Hej hej
Jag är i vecka 7 (6+3) och har med hjälp av en app räknat ut att bäbis kommer runt den 27 januari.
Vi försökte 8 månader innan jag nu blev gravid fötär första gången, det kan ju tyckas kort tid men när man längtar så är den en evighet.
Har två systrar som mått riktigt pyton under sina graviditeter så jag antar att jag me får det värsta. Men änn så länge är jag bara så otroligt trött, spelar ingen roll hur länge jag sover efter 1 timme vaken skulle jag kunna sova igen. Kaffe klara jag knappt av att dricka längre, och så som juice, kräm, jordbubbar, yoghurt får mig lycklig just nu! Spyr nästan när jag tänker på grönsaker.
Bröstvårtorna är väldigt ömma.
Jag är gbp opererad sen 3 år tillbaka så jag äter ju 6-7 gånger per dag fortfarande det kanske kan underlätta mitt icke illamående.
Varor lite knas i magen några dagar från och till med typ magknip och varit tvungen att springa på toa direkt. Tycker det svider ibland när jag kissar med.
Men dessa små saker är ju ingenting egentligen.man har ju varit med om värre! (Fast tröttheten suger)
Hoppas ni andra ha det fint!