BF Januari 2017

Jo, vi gör nog ett till test imorgon, men det är inte speciellt goda chanser att det ger något resultat i vecka 14 om det inte gick i vecka 12. Bäst chanser att få ett resultat har vi egentligen vecka 16-18 när fostrets DNA blandat sig mer med mitt blod, men då är det ju egentligen meningslöst om man ska använda det till att eventuellt avbryta graviditeten - svaret kommer då i vecka 18-20, samtidigt som RUL. Frågan är alltså om man vill testa bara för att ha det gjort, förmodligen inte få svar om två veckor heller och sen bara släppa allting och hoppas på det bästa, eller testa skitsent för att veta och ändå inte kunna göra något åt det. Båda alternativen är dåliga. 

 

Vi väntar fortfarande på svar från andra blodprovet. Det kommer antingen ikväll eller senast imorgon kväll. Vi försöker att inte sätta alltför mycket hopp till att få svar, utan har ägnat veckan åt att fundera på fostervattensprov eller ej. Det har varit mycket fram och tillbaka kan jag säga, det är verkligen skitsvårt att bestämma sig.

Först kändes det mer eller mindre som att barnmorskan sa att jag hade 50 % risk att bära ett foster med Downs och att ett FVP var helt nödvändigt. Alla känslor från förra året kom tillbaka, då jag hade 1:2 för Downs på KUB och 1:8 för Pataus och Edwards syndrom. Sen när vi fick tillbaka sansen och tänkte lite mer på det så innebär faktiskt "inget svar" bara just det - inget svar. Extremt surt och oroligt men inte en risk i sig själv. 

Så då vet vi egentligen inte var vi står riskmässigt, mer än att jag är 40 innebär 1 % risk i sig själv för Downs, och att jag redan burit på ett foster som hade en trisomi innebär 1 % extra risk, så min risk är kanske 1:50 på KUB-språk. Tillräckligt för att de flesta skulle göra FVP. Men antagligen inte för oss. Jag har nämligen ökad risk för missfall genom FVP för att jag har högt BMI med en ordentlig valk rakt ovanför livmodern, och min placenta är dessutom i framkant, vilket gör en mer svårstucken i sig själv. Man måste ha nålen inne kanske tre gånger längre för att få ut vätska och sticker rakt igenom moderkakan. Iofs inget ovanligt eftersom ca 1/3 eller mer gör FVP genom moderkakan men det är ändå en extra svårighet, och det innebär ju att man sticker både genom livmodern OCH moderkakan. Jag är inte bekväm med den tanken. Min missfallsrisk genom FVP är ungefär 1:33 - 300 % högre än ett vanligt FVP. Sen tänker jag: fruktansvärt stressigt på KK, personal slutar i protest hela tiden, de flesta har semester, vad är mina odds att ens få en duktig läkare där, under omständigheterna? Nej tack. Förra gången hade jag visserligen en äldre läkare som säkert stuckit tiotusentals personer, men jag vet ju inte om jag får honom igen. Det finns ingen möjlighet att "beställa" en specifik läkare på KK, de har så mycket att göra, vi kunde inte ens boka ett FVP i förväg utifall att, utan bara efter att NIPT kommit tillbaka utan svar.

Så vi kommer med största sannolikhet att tacka nej till fostervattensprov och bara hoppas på det bästa, och försöka börja tänka på graviditeten som att den faktiskt räknas och att det kommer att komma ut ett BARN i januari. 

Hej!

Hoppar in här. Väntar barn nummer 2 och 3 nu, har gjort KUB idag och är i vecka 12+1. Har 10 missfall bakom mig samt då en son på 6 år. Har bara kommit såhär långt i graviditeten två gånger innan så jag hoppas verkligen att detta kan funka. Blir som en bonus att få två på samma gång. Har BF 29/1 men kommer nog sättas igång efter nyår någon gång om allting går som det ska.

Läst lite snabbt bara i tråden och jag förstår att det är en del som har annat att oroa sig för. Jag önskar alla lycka till och hoppas vi får följas åt på färden. '

Hej!

Hoppar in här. Väntar barn nummer 2 och 3 nu, har gjort KUB idag och är i vecka 12+1. Har 10 missfall bakom mig samt då en son på 6 år. Har bara kommit såhär långt i graviditeten två gånger innan så jag hoppas verkligen att detta kan funka. Blir som en bonus att få två på samma gång. Har BF 29/1 men kommer nog sättas igång efter nyår någon gång om allting går som det ska.

Läst lite snabbt bara i tråden och jag förstår att det är en del som har annat att oroa sig för. Jag önskar alla lycka till och hoppas vi får följas åt på färden. '

Usch. Tror jag kommit in i de där spökveckorna nu. 14+5 å det känns som magen inte är riktigt uppblåst längre som innan. Brösten ömmar inte längre. Kan ibland bara vissa dagar känna mig lite illamående. Men annars ingenting mer än att magen inte är så liten längre

Tillhör ju dom som inte gjort KUB å har RUL 25aug. Så visst man blir nojig men ändå medveten om att de här veckorna finns å att man mer oroar sig i onödan.

Kanske ska höra med BM på måndag om hon kan försöka sig på att lyssna på hjärtljud om det skulle kunna gå nu. Ska ju dit för ny provtagning av sköldkörteln.