BF Februari 2017

Haha, jag har precis samma sak... Vill bara gnälla om hur illa jag mår men måste ju hålla tyst.. Försöker att se det positivt eftersom att det ju (antagligen) innebär att det händer en massa saker i kroppen  

Jag drar mig för att ringa BM och boka inskrivning.. Fick avboka min första tid hos BM efter ett missfall i februari - är rädd att jag ska behöva ringa ett tråkigt samtal igen.. Är på 5+6 idag.

Hej! Hoppar gärna in här ????

Väntar mitt andra barn nu och går in i v 8 imorn. Med första barnet (född -11) mådde jag prima,men nu mår jag kasst! Trött yr och illamående hela tiden. Jobbat heltid också och känner att jag eg inte orkar det. Inskrivning blir i v 9. Ska bli såå mysigt att få lyssna på hjärtat! ????

Ursäkta alla frågetecken. Mina emojis ville visst inte vara med ;)

Känner verkligen igen det där! Är i v. 6+1 och i måndags sa det bara bom, illamående som varade typ hela dagen, även igår och idag. Släppt något nu på eftermiddagen. Haft svårt att få i mig mat för att jag mår illa och tycker allt luktar så. Hoppas mitt också minskar men då blir jag väl istället orolig för det ;)

V.7 nu (6+0) och jag vet inte om jag är illamående av graviditeten eller stress. Mått helt ok idag, men fick när jag kom hem ett samtal ang sonen som gav mig magknip. Han har tydligen kraschat totalt hemma hos sin pappa (eller styvmor och lillasyster egentligen då pappan kommer från jobb först ikväll), slagits och gett sig på sin ettåriga lillasyster. Jag vill ju bara fara och hämta hem honom, men det får jag ju inte för det är pappas vecka. Dock verkar farmor ha ingripit och hämtat dit honom. Jag är bara så orolig. Jag tror inte att styvmor har hittat på, han har kapacitet för det hon berättar, men han ger sig sällan på någon oprovocerat (han har autistiska svårigheter och provokation för honom är inte alltid tydligt för omvärlden) och vad jag fick berättat för mig var extremt, vilket tyder på att han är väldigt provocerad. Det finns omständigheter som jag tror kan ha påverkat, men just nu skyddar pappan "sin" familj så jag tänker inte ens försöka, och förstod jag honom gott så har farmor redan mycket vatten på sin kvarn så jag vill inte ge henne mer bränsle.

Hej på er!

Jag hoppar också med i tråden här då jag är i vecka 9 (8+1) men första barnet. Är beräknad 6e februari och har gott om krämpor än så länge. Yrseln jag hade i vecka 7&8 är tack och lov över, men det ständiga illamåendet och de extrema krypningarna i benen under natten hänger envist kvar.

Dock är glädjen över att vara gravid större än krämporna, det är ett efterlängtat litet barn jag bär på och vi är väldigt spända och glada även om vi har svårt att förstå att det är sant.

Välkommen Nelson88!

Vi är precis samma då. Min första graviditet och gick in i vecka 9 igår (8+1) beräknad till 7 februari enligt gravidapparna. Ska på första inskrivningen imorgon Lite nervös faktiskt.
Har varit rätt så skonad från illamående men har haft halsbränna till och från som kan ta med sig lite illamående.Har sovit med seaband på handlederna och upplever att jag känner mycket mindre symptom.

Däremot kan tröttheten komma som en bomb, gärna efter lunch. Nästan så att jag sitter och sover vid skrivbordet på jobbet!

Härligt att följas åt! 

Hej :)
Ville bara säga att idag 30/6 stänger vi den slutna och hemliga gruppen Februaribebisar på Facebook för intag. Det gör vi för att gruppen inte ska bli för stor och vara mer personlig för oss som finns där :) Vill du gå med så skicka ett meddelande med ditt namn så blir du tillagd :)

Hej. 
Vill bara gnälla av mig lite. Vi håller graviditeten hemlig än så har ingen att gnälla med ;) 
Har så fruktansvärt ont i kroppen! Hade någon förhoppning om att jag skulle kunna säga "första graviditeten satt jag i rullstol men andra mådde jag jättebra." Men det kommer inte hända... Foglossningarna har redan börjat och igår kväll kunde jag inte röra mig. Sambons härliga kommentar här om dagen: Det kommer inte funka om du ska sova hela tiden. När jag ligger och försöker lista ut hur vi ska överleva denna graviditet? Det gick ju trots allt an sist, men nu har vi en lite otroligt springglad son som fyller 2 år i september. 

Hur gör ni för att klara av vardagen?