3hjärtan skrev 2016-08-10 17:40:08 följande:
Hur har era missfall startat ?
Inte för att skrämmas, men kan ju ändå vara bra för alla att veta hur det kan gå. Mitt första missfall var hemskt, i v11 fick jag lite småblödninga, men talade med BM och läste på nätet att det ju var vanligt så tänkte inte så mycket på det, samma morgon i v13 som jag skulle och göra UL så kände jag att jag fick springa snabbt som attan på toa och ut kom en jäkla massa blod och blodklumpar, ropade på sambon som fick en chock, var blod i hela hallen och in på toa. Kände att det inte var rätt så ringde BM som sa åt oss att ringa gyn, där kom man inte fram så ringde BB som assisterade, men under samtalet hade jag blött så mycket så jag blev svimfärdig så de sa åt oss att komma upp. Men innan vi la på kom vi fram till att det fick bli ambulans in, blödde otroligt mycket. På gyn blev det VUL och de märkte att jag blödde mycket, fick tabletter för att hjälpa kroppen att göra sig av med resterna, tror dock ingen sköterska fattade hur mycket jag blödde under dagen när jag låg på rummet och gick på toa då och då, förrän jag svimmat för 5e gången sittandes på toa, då blev det akut till operation för skrapning, efter det blödde jag inte mer, men händer natten och dagen efter fick jag blodtransfusion, 4 påsar, innan jag fick gå hem. När man själv inte vet hur det ska gå till hade jag ju kunnat trott att det var normalt och stannat hemma som de sa först, undra hur det hade gått då.
Andra MF var smidigare, blödde lite redan i v5 och var o kollade men då var allt som det skulle, fortsatte blöda och i v 10 tyckte jag något inte stämde så tjatade mig till att få komma till gyn, och de såg att fostret inte levde, fick tid för skrapning dagen efter då jag hade panik för samma situation som gången innan, men när jag kom hem kom det ut av sig själv, och då blödde jag inte alls särskilt mycket, så car en helt annan upplevelse.....ett par klumpar och sen en kraftigare mens en dag, och vanlig mens typ ett par dagar.....
Oj blev långt.....