ADD/ADHD utredning som vuxen

Idag har jag;

Fixat frukost till kidsen och skjutsat till skola.

Handlat

Hämtat i skolan och fikat hos barnens farmor.

Skjutsat ena barnet till en kompis, och hämtat.

Skjutsat det andra barnet till stallet och hämtat.

Glömt att äta frukost och lunch. Men åt middag, eftersom barnen och maken måste ju ha mat.

Nu är jag helt slut.

Detta "lilla" kräver mycket energi och extremt mycket planering.

Ändå blir det stress och kaos. Suck.

Hur ser era dagar ut?

Jag går upp, tar en pw eller går ut och springer
dricker några koppar kaffe i tystnaden när min sambo fortfarande sover
gör frukost till båda och gör matlåda att ta med till jobbet.
Går till jobbet och jobbar ofta rätt sent.  Skulle aldrig kunna glömma att äta.
Det där ständiga "körandet" inuti dämpas oftast av att jag äter.. 

Jag mår bra av att jobba. Jobbet har nog alltid vart min livlina. 
Ibland har jag stannat hemma från jobbet för att jag är så slut, men då mår jag så himla dåligt psykiskt. Blir rastlös, slö och passiv av att ha dötid. Kan inte se på serier eller filmer själv. Sätter på dem ibland men det kör i mig och jag stänger av och gör annat. Ofta är det då jag tar till alkoholen. För att dämpa något inuti. 

På fredag har jag iaf en läkartid på vårdcentralen. Känns så himla pinsamt att tänka på att jag ska sitta där och övertyga någon att jag har Adhd. "Diagnoser är ju så populärt" JAg vill inte vara populär. Jag vill inte sticka ut. Jag vill bara ha hjälp. 

Jag var alltid arg när jag var i yngre tonåren. Så pass arg att min mamma tog mig till läkaren. Läkaren sade att jag bara var bortskämd. Så hemskt. :( 
Nu i vuxen ålder så är jag inte arg längre. Jag är mest ledsen och känner mig desperat. 

just nu känns det som jag spelar teater och är en karaktär som har ordning, men det är inte jag och jag fixar det inte egentligen.

Vi har nu haft två mornar  av trallande följsamma barn och vi har gjort ett bra schema där alla ansvarar för sina saker, vi har tid över och vad händer..jo jag sätter mig ned glömmer bort tiden och vi stressar ändå iväg och jag glömmer allt och måste gå tillbaka in. Står ju och tittar på bilnycklen i lådan!! Men den är inte i min ficka sen när jag står vid bilen! Jag har ändå lyckats glömma att ta med dem. och det står ju på min kom-ihåg-tavla BILNYCKEL. men det krävs ju att man tittar och gör som tavlan säger. Orkar inte hålla på så här! Skäms inför mina barn.

Det kräver så mycket energi av mig och jag blir arg och ledsen på mig själv.

Jag vill inte rätta in mig i ledet, jag vill skrika rakt ut.. LÅT MIG VARA!

Jag vill bara bry mig om mig själv, orkar inte ansvara för någon annan. Men jag måste ju, jag har allt detta föräldraansvar och jag vill inte!

Så himla trött på min snurriga hjärna, samtidigt älskar jag den. Jag älskar min virrighet och charm och tankspriddhet och energi. Jag brottas med min seghet, min virrighet och mina totala offlägen där jag inte får något gjort. Jag jagar konstant att bli bättre, att ändra på mig.. hela tiden att försöka ändra på mig.

Känner mig så understimulerad på mitt jobb nu. 3 års gränsen närmar sig...måste ha nytt, nytt nytt. Alltid ngt nytt!

Jagar något jag aldrig kan ta på. Jag vill känna jag är grym, på mitt sätt grym och att det ska räcka fint...hur tusan kommer man dit??

Idag lyssnar jag på Petter "Krafter" på hög volym.

 

Samma här! Har också alltid känt att jag jobbar stenhårt för att vara någon/något jag egentligen inte är.

Försöker ha kontroll över saker och ting. Men lyckas ofta inte.

Skriver precis som du ner viktiga saker.

Men det hjälper ju inte om man slarvar bort lapparna eller glömmer kolla på dom.

All energi går åt till att upprätthålla någon slags "normal" vardag.

Ojoj vad lika vi är!

Kunde varit jag som skrev det.

På pricken.

En kram till dig.

Har du förresten fått en diagnos?? (Har nog läst det innan men glömt )

Mår också bäst i rörelse. Är jag sjuk och inte kan träna är fruktansvärt. Folk säger "lyssna på kroppen". Hatar de orden, vet inte vad man menar, Jag blir så stressad och rastlös om jag inte får göra det jag mår bra av, in mitt fall klättra.

Åh lycka till på fredag. Förstår din känsla, det är skitjobbigt att bli bedömd och ett ens liv på något sätt ligger i just denna läkares vilja. Kan du kanske skriva ned allt du vill få fram? var förberedd! Du kommer säkert få frågan..Varför vill du ha en utredning? Är du inte bara stressad?

Jag togs inte heller på allvar ordentligt. Någon PBU tant sa "nu mår ju du bra, nu har ju du inte några problem längre"...jag gick hem och skar mig i min armar och hetsåt som aldrig förr.

Ja detta med att skriva upp saker och allt ser så fint och bra ut, precis som det står att ADHD personer ska göra och att det är bra hjälpmedel och bla bla bla.. Jag njuter av att se hur allt ser ut som ett tjusigt dockhus...men i detta dockhus står en totalt förvirrad pippi långstrump och inte vet vad hon ska ta vägen, som faller gång på gång. Tycker det är så tråkigt med regler!

Hur ska man komma ihåg att ta med sig lapparna och ska man skriva upp att man ska komma ihåg att titta på det man skrivit upp :) :) ..Blää

Det du skriver är som du beskriver mig också ofta :). har ännu inte fått diagnos, min utredning har paus till efter nyår då tester och psykolog kommer

ha ha ja det är skönt att ingen här tar illa upp av att vi inte minns ett dyft av vad vi tidigare sagt ;)

 

Kram till dig med såklart 

Kör 4000 mil per år felfritt, kör nästan aldrig för fort. Skaffade en 1000 cc sporthoj för många år sedan och körde så fort den gick en säsong utan incidenter. Sen fick jag det ur kroppen liksom så nu går det bra att köra lagligt men det brinner i huvet när någon kör tex 70 på 110-väg framför mig.