ADD/ADHD utredning som vuxen

På väg ut genom dörren på morgonen. Har jag med mig allting? Ja då nycklarna hänger där jag lärt mig att alltid hänga dem för att inte tappa bort dem. Nä just mobilen! Den måste jag ha med mig. Var är den? Leta leta leta. Stressad. Var har jag lagt den?? Ja äntligen hittar jag mobilen i tvättkorgen efter att ha letat igenom hela hushållet. Vad gör den där?? Äsch skit samma bråttom iväg nu. Ut genom dörren och låsa den. Men var faaan är nycklarna då? Åh neeej!! Har jag lagt ifrån mig nycklarna? Skiiit också. Kommer komma för sent nu. In och leta igen. Var fan kan de vara? Inte stressa. Kom ihåg att leta systematiskt!! 15 minuter senare. Ah äntligen där är de i kylskåpet? Hur fan hamnade de där?? Ja ja iväg 30 minuter försenad.

Typ så där är det flera gånger i veckan.

Haha! Ja... vad säger man? Det ser och låter rätt roligt när man skriver ner det såhär. Men det är inte roligt när man har det så. I princip varje dag.

Jag har även två barn att hålla reda på påmorgonen. Så då blir det lätt kaos. Och jag blir alltid superstressad.

Sen ska man sätta sig i bilen och stressa vidare.

Hur är ni som bilförare?

Jag är bra i typ 45 minuter. Sen måste jag pausa.

Jag kör alltid för fort. Och jag blir ofta arg och svär år dom som inte kör lika snabbt som jag.

Jag kör effektivt. Här inget tålamod att såsa runt i trafiken. Det går undan och snabbt. Men till mitt försvar kan jag säga att jag är en väldigt bra förare eftersom jag kört väldigt mycket. Drabbas inte längre av 'road rage'. Kanske beror det på att jag blivit mer harmonisk på äldre där.

Men det är alltid kaos på morgonen hemma hos oss. Mitt tips är att förbereda allt kvällen innan och stiga upp extra tidigt för att slippa stressa.

Ja. Jag ska börja göra det nu. Alltså stiga upp extra tidigt. Kanske två timmar innan. Dock är det väldigt svårt eftersom jag är extremt trött. Har svårt att somna. Och när jag väl somnar så sover jag fruktansvärt oroligt. Min hjärna vilar inte ens på natten

Vet inte hur det är med er? Hur sover ni?

Gud  himmelens fucking jävla rike!

Här finns det medmänniskor hör jag!

Ansluter mig till skaran! Alla de beskrivningar jag läser här är JAG! Och  jag har en månads väntan kvar på att min utredning ska köras igång. Jag har medicinerats mot ångest o nedstämdhet i 20 år, är idag 36 år men dessa symtom är just symtom! På att jag inte fungerar som alla andra men förväntas göra det.
Min son som är 12 genomgår en utredning för sin del nu och när jag sitter på bup är det som om jag pratar om mig själv. 

Ikväll har jag ÄNTLIGEN blivit klar med min självbiografiska bok som ska tryckas inom kort. Och nu vill jag aldrig nånsin igen skriva en bok för att jag tröttnade för flera månader sedan. Men jag var tvungen. Tvungen att skriva av mig all gammal jävla goja som jag dragits med i hela livet. Det har varit en resa. Att skriva boken! Men jag gör det under pseudonym.

Psykologen som nu beviljat mig utredning frågade mig vad som var mitt problem. Ehhh, den frågan är så bred att jag funderar över kompetensen hos psykologen. Ska man fråga en person med misstänkt add så? Mitt svar skulle kunna spreta iväg åt tusen håll. Jag svarade; jag orkar inte leva.När han vill veta varför svarar jag ; för att det är för ansträngande.

Och det är det. Har man tusen myror i huvudet dygnet runt, retar sig på precis allt och är konstant överansträngd så är det så. Jag är aldrig nöjd. Försöker desperat fånga ögonblicken som jag trivs i men det blir aldrig bra. För efter en stund är det trist och uttråkande. Själsdödande. Jag kan inte arbeta. Inga jobb har funkat. Jag är knivskarp men klarar inte av längre stunders krav eller stress. Arbetet måste vara stimulerande men absolut inte oförutsägbart så att jag blir stressad. Förändringar som inte jag själv ligger bakom får mig att balla ur fullkomligt. Jag blir alltid omtyckt för min karisma och förmåga att underhålla. Men jag är clownen som gråter. 
Nu vill man ju knappt uttrycka det, men jag har alltid sett bra ut, och det har varit på väldigt gott o ont det! Jag skulle säga att det mest är av ondo för hade jag inte fått uppmärksamhet för den skull så hade jag besparat mig en massa elände o stress.

Matte. Det är ett jävla påfund! Jag fattar inte ett skit. Och totalt ointressant är det. Jag skrev egna idiotuppgifter till mina mattelärare i skolan. Så att de skulle få igen. Och kände alltid att jag presterade under förmåga. Hur ska man kunna prestera när man är hyperstressad av allt runtom och inte kan hålla fokus?!

Tack kära alla ni, här, . För att ni också finns.