Anonym (rastlös virrpanna)

Äldre 26 Sep 08:37

183 svar

ADD/ADHD utredning som vuxen

Hej.
Har nyligen startat en utredning ADHD/ADD och fått remiss vidare. Skulle vara skönt att hitta andra här, vanliga tjejer, som du och jag, som har fått/eller på väg att få utredning av samma.

Jag har nog alltid så länge jag kan minnas känt mig annorlunda och fel. Som att det är en konstant tankeverksamhet i min hjärna, det är aldrig tyst. Som sladdar som kopplas och felkopplas. Tankar flyger hit och dit, som ett ormbo av sladdar. Rastlös. Mina sinnen vilar liksom aldrig.

Har alltid haft svårt med koncentration och att ta till mig muntlig information. Tycker inte jag egentligen lärt mig någonting under hela skoltiden. Glömdes bort och syntes liksom inte. Förstod inte matematiken, den var värst. Eller svårt att läsa till proven, det gick inte in. Som att hjärnan liksom inte ville. Förstår inte än idag siffror, kan inte se tal i huvudet och räkna ut. Har hela livet känt mig korkad. Samtidigt kan jag gå all in när något intresserar mig och då kan jag lära mig rubbet och detaljer och minnas allt. Minns jag ofta då och än i dag satt och skruvade på mig, stäcker på fötterna, händerna?så svårt att sitta still och lyssna. Som att det svider i mina ögon och kryper i min kropp. Haft ett stökigt liv och självskadebeteende som ung.

Varför jag nu tagit tag i att önska en utredning är för jag lever som varannavecka mamma och har två barn och det är virrigt, jobbigt och jag fixar inte vardagen med min hjärna och mina barn. Har ingen ork. Behöver få veta om det finns förklaring till allt som skett hela mitt liv.

Finns det fler som jag?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-09-26 15:32
Är 43 år glömde jag säga :)

Anonym (rastlös virrpanna) Trådstartaren

Äldre 20 Oct 10:57

#51

Anonym (En till!) skrev 2016-10-19 17:46:54 följande:

Hej!

Intressant tråd. Har iofs ingen diagnos och är osäker på om jag kommer att söka för det heller. Jag känner igen mig i mycket av det ni skriver, har ända sedan jag var mycket liten alltid stojat, pratat, grejat, satt igång lekar, projekt mm mm. Störde de andra klasskamraterna i och med att jag alltid haft svårt att sitta still. Jag har alltid haft lätt för att lära mig saker åtminstone det jag är intresserad av och jobbar sjukt fort och intensivt. Tröttnar dock fort. Har inga problem med att komma ihåg saker och strukturera upp min vardag men har alltid ett brus i huvudet. Ständigt måste jag vidare från det jag är i just nu- nytt jobb, nya utbildningar tex. Ältar saker och väger saker fram och tillbaka hela tiden. Älskar kickar, älskar att starta igång projekt och är helt outtröttlig i de faserna. Men sen platt fall. Orkar inget. Igångsättningssvårigheter så fort det är något jag inte har lust med. Kan alltid slå åt två håll- antingen röjer jag ut hela garderoben och typ maniskt rensar upp eller blir liggandes i soffan i timmar när jag eg måste städa. Har alltid haft mycket folk runt omkring mig genom åren då jag av många uppfattas som en karismatisk, energifylld och rolig person som också har lätt att bekräfta och lyssna på andra. Men ofta känner jag mig själv väldigt tom, utan riktning och rätt osäker på vem jag egentligen är. Har också barn och lever i en relation och det är verkligen inte alltid enkelt...

Jag tänker så här..känner man att man konstant funderar kring varför man är som man är och känner det begränsar en eller att man har svårigheter att få till sitt liv och vardag osv. Det måste inte handla om att inte klara av att gå upp och duscha eller att inte fixa att betala sin räkningar i tid.

Jag har en konstant rastlöshet i min kropp och själ och orkar inte gå runt och känna mig så fel och korkad hela tiden samtidigt som jag är som en oljad knivskap blixt när min hjärna vill. För mig har jag hela livet tänkt att jag måste ändra på mig, att mitt sätt är ett felaktigt sätt, känner mig så missförstådd och oförstådd ofta och gått i terapi och kvävt mig själv för att ändr apå mig. I aug tog det stopp när jag sa.."det kanske finns ett själv till att jag inte kan ändra på mig så lätt, det finns kanske ett skäl till att jag inte står ut att lyssna på mina kollegor eller familj som pratar..".

Jag tänker att det är ett funktionshinder om man själv känner att ens sätt och problem begränsar ens vardag och liv. Jag gör det främst för att försöka förstå mig själv och kanske efter 43 år acceptera mig själv.

men det du beskriver om dig...känner jag ju igen hos mig.

Anonym (rastlös virrpanna) Trådstartaren

Äldre 20 Oct 11:54

#52

Anonym (rastlös virrpanna) skrev 2016-10-20 10:57:49 följande:

Jag tänker så här..känner man att man konstant funderar kring varför man är som man är och känner det begränsar en eller att man har svårigheter att få till sitt liv och vardag osv. Det måste inte handla om att inte klara av att gå upp och duscha eller att inte fixa att betala sin räkningar i tid.

Jag har en konstant rastlöshet i min kropp och själ och orkar inte gå runt och känna mig så fel och korkad hela tiden samtidigt som jag är som en oljad knivskap blixt när min hjärna vill. För mig har jag hela livet tänkt att jag måste ändra på mig, att mitt sätt är ett felaktigt sätt, känner mig så missförstådd och oförstådd ofta och gått i terapi och kvävt mig själv för att ändr apå mig. I aug tog det stopp när jag sa.."det kanske finns ett själv till att jag inte kan ändra på mig så lätt, det finns kanske ett skäl till att jag inte står ut att lyssna på mina kollegor eller familj som pratar..".

Jag tänker att det är ett funktionshinder om man själv känner att ens sätt och problem begränsar ens vardag och liv. Jag gör det främst för att försöka förstå mig själv och kanske efter 43 år acceptera mig själv.

men det du beskriver om dig...känner jag ju igen hos mig.

var lite otydlig ser jag..menade ju att om man känner att ens sätt begränsar ens liv eller att man inte fixar saker eller att det stör ens välbefinnade.. då kanske man ska be om hjälp/utredning. Känner man att "detta är sån som jag är..take it or leave it"..ja då är det ju ok det också

Fiiee

Äldre 20 Oct 17:41

#53

Idag slog det mej när jag sitter och kollar på sonen som tränar innebandy.

Jag fattar inte vad ledaren säger. Eller jag hör ju.. men JAG skulle aldrig kunna omsätta det i praktiken, utan väääldigt tydliga instruktioner.

Och så fattade jag plötsligt varför jag inte ville gå på barnkalas när jag var liten (7-12 år) Då skulle det lekas en massa lekar hela tiden. Och dom förklarade hur lekarna skulle gå till. Men jag fattade aldrig. Alltså kunde liksom inte ta till mig det dom sa.

Flash back!!!

Fiiee

Äldre 24 Oct 15:00

#54

Idag har jag gjort 2 tester. Ett på dator där man skulle klicka på musen när man såg eller hörde 1.

Och ett test på en padda där man skulle säga olika former och vilken färg dom hade. Sååå tråkigt...

Sedan visade han vad testerna visade.

Jag hade "grav uppmärksamhetsstörning"

På diagrammet låg jag typ i botten. Om man inte har adhd ligger man cääääldigt högt upp.

Han sa att det var verkligen inga tveksamheter. Jag har adhd. Och så var det med det..

Anonym (rastlös virrpanna) Trådstartaren

Äldre 25 Oct 11:49

#55

Vad skönt att du fått svar nu då Fiiee. Vad händer nu för dig?

Jag har en förmåga att babbla ibland för mycket och sen ångrar att jag sagt något. Jag har berättat för vissa i min närhet om att jag gör utredningen och orkar sen inte höra allas kommentarer. Det är inga elaka eller nedlåtande kommentarer, men de flesta säger typ.."ja men så är ju jag med, det är väl ingen diagnos, det är väl bara personligheter" "Ja men så känner jag också ibland...bla bla bla.. det är tufft med barn...bla bla bla". Det är påfrestande att lyssna på och jag orkar inte höra.

Idag sista besöket i själva grundutredningen och då får jag veta om de anser jag ska gå vidare att utredas, ned tester och psykolog.

Anonym (rastlös virrpanna) Trådstartaren

Äldre 28 Oct 09:53

#56

Känner mig lugnare i kroppen än på länge. De anser det finns skäl att fortsätta utredningen med tester och psykolog. Får nu vänta ca 2-3 mån innan det sätter igång. Skönt faktiskt med lite paus..det blev så intensivt och många känslor på en gång.

Har fått ett formulär med 200 frågor!! som min mamma ska fylla i om min barndom.

Kommit på en sak till med mig..hatar kortspel och min familj gillade spela kort, och då pratar vi inte bara "finns i sjön" :). De ville jag skulle lära mig deras kortspel de satt och spelade. Jag fixade inte, fattade aldrig när de skulle lära mig och förklara det där dumma idiotiska kortspelen. Kände mig alltid så dum och korkad och blev bara arg och fientlig och det blev jag mot dem. De sa också (utan att förstå) att det är ju ett lätt kortspel "du kommer tycka om det när du väl kan det" Stängde in mig istället, ville inte vara med.

Detta fortsatte sen upp högre ålder för jag har alltid lyckats vara ihop med killar vars familjer spelar spel och kort! Hatar sällskapsspel och kortspel och frågesporter.

Fiiee

Äldre 28 Oct 14:13

#57

Anonym (rastlös virrpanna) skrev 2016-10-28 09:53:48 följande:

Känner mig lugnare i kroppen än på länge. De anser det finns skäl att fortsätta utredningen med tester och psykolog. Får nu vänta ca 2-3 mån innan det sätter igång. Skönt faktiskt med lite paus..det blev så intensivt och många känslor på en gång.

Har fått ett formulär med 200 frågor!! som min mamma ska fylla i om min barndom.

Kommit på en sak till med mig..hatar kortspel och min familj gillade spela kort, och då pratar vi inte bara "finns i sjön" :). De ville jag skulle lära mig deras kortspel de satt och spelade. Jag fixade inte, fattade aldrig när de skulle lära mig och förklara det där dumma idiotiska kortspelen. Kände mig alltid så dum och korkad och blev bara arg och fientlig och det blev jag mot dem. De sa också (utan att förstå) att det är ju ett lätt kortspel "du kommer tycka om det när du väl kan det" Stängde in mig istället, ville inte vara med.

Detta fortsatte sen upp högre ålder för jag har alltid lyckats vara ihop med killar vars familjer spelar spel och kort! Hatar sällskapsspel och kortspel och frågesporter.

Jag hatar åxå kortspel och sällskapsspel. Har alltid gjort.

Precis som du så kände jag mig DUM och idiotförklarad (fast jag inte blev det, förutom av mig själv då)

Tror att det beror på att vi med adhd har så väldigt kort arbetsminne (fick det förklarat för mig när jag gjorde testerna)

Nästa steg för mig nu är att träffa läkare och diskutera medicin.

Skönt för dig att dom vill gå vidare med din utredning.

Då kan du landa i det nu.

Anonym (25)

Äldre 28 Oct 23:50

#58

Hej! Jag har precis påbörjat min utredning! (De misstänker add)

Ska göra första testet om 2 veckor.

Anonym (IPS)

Äldre 30 Oct 15:00

#59

Flisan79 skrev 2016-10-17 14:10:53 följande:

Kanske kan vara intressant att berätta om mina svårigheter då jag har add och drag av Asperger. Otroligt svårt att komma upp på morgonen Svårt att somna på kvällen (tankar snurrar) Otroligt svårt att komma igång med saker och när jag väl gör det så har jag svårt att avsluta. Väldigt mycket blir bara halvfärdigt. Skjuter upp allt till sista sekund Är därför alltid stressad Kommer ofta för sent alt i tid men då hade jag planerat att vara tidig. Inget tidsbegrepp Dåligt selektivt minne, kan inte komma ihåg fler siffror än fyra, minna inte namn eller årtal så historia i skolan gick ju jättebra...inte. Spenderar halva mitt liv med att leta efter saker jag just hållit i handen. Glömmer ofta det jag eg skulle åka och handla men kommer hem med en massa annat. Inte impulsiv, tvärt om extrem beslutsångest och det kan ta ett halvår för mig att få upp en lampa för att jag inte vet exakt var den ska hänga. Detta efter ett halvårs jagande efter den perfekta lampan. Har jättesvårt att ha flera saker på gång samtidigt (inte multitasking för det är jag bra på) som tex fixa födelsedagskalas, hålla reda på föräldramöten, gympapåsar, jobb osv under samma period. Skjuter på allt som kräver tankeenergi eller är tråkigt samtidigt som jag inte vet exakt hur man gör. Jag har tex aldrig frostat av min frys eller djuprengjort ugnen. Det fixar min mamma om jag ber snällt. Kan inte hålla växter vid liv eftersom att jag glömmer bort dem. Har lidit av dermatillomani (pillar på sår/finnar) men har tack vare lösnaglar och pilla med mobilen is kunnat skuta. Är tydligen vanligt vid add och är ist för tex de med adhd som rycker med benet. Social fobi Ångest Tycker det är sjukt jobbigt att baka/laga mat som kräver tid/tålamod och att följa ett recept. Växlar mycket i humör. Är allmänt melankolisk men inte deprimerad. Blir otroligt trött av att tex ha gäster. Har barnen kompisar över blir jag helt slut även om jag inte ens pratar med dem. Har en miljon idéer och planer men lyckas aldrig få dem förverkligade. Har svårt för förändringar. Har med åren lärt mig att ha plan b och c ifall det inte blir som jag tänkt mig. Vill veta vad som kommer hända och har svårt med spontanitet.

Jag har diagnoserna IPS, GAD... Misstanke om ADD. När jag läste din beskrivning så stämmer det överens med mig till 99% (är pedantiskt ordningsam ist för slarvig)

Jag är 39 år och har aldrig kunnat avsluta el knappt kunnat påbörja något heller... blir sjukt uttråkad och rastlös om jag tar tanken lite längre till att göra. Jag lever ett fyrkantigt liv där förändringar är näst intill helt omöjliga.

anonyym kille

Äldre 6 Nov 15:05

#60

Jag ska oxå göra en utredning förhoppningsvis.

Är en 43 årig kille och jag känner igen mig i många av sakerna, eller det mesta faktiskt.

Jag har alltid vetat att nåt är fel men inte vad. Bara att jag är annorlunda och liksom inte klarar nåt.

Fick tex jättemycket skulder redan vid 18-19års ålder. Orkade inte öppna breven.

Osv, osv.. Det slutade med depression, panikångest och flera självmordsförsök för ca 15-17 år sedan.

Jag vart då ihop med en tjej som har styrt upp mitt liv sedan dess kan man säga.

Skulderna är avbetalda.

Nu ska vi separera och självmordstankarna är tillbaks. (var ganska nära igår senast)

Jag klarar inte så här stora och snabba förändringar.

Vad jag är lite arg och besviken på är att när jag mådde jättedåligt för många år sen så fick jag olika mediciner typ ssri mm men INGEN nämnde nåt om add eller nåt.

Jag tror att det är add som är grunden till hela mitt misserabla liv.

Första gången nån ens nämnde det var för en månad sen när jag sökte hjälp på vårdcentralen.

Jag gick hem och googlade och hittade trådar som den här och bitarna började falla på plats.

Nu är jag livrädd för att dom ska säga att jag inte har add, att det här liksom är jag.

Jag vet inte ens om det jag skrev passar in i tråden.

Förlåt för allt svamlande.

ADD/ADHD utredning som vuxen

INNEHÅLL