Lesbisk mamma

Tack! Det känns bättre. Hon nämnde att hon får en bild av att jag inte riktigt är bekväm med henne som det var förut. Vilket stämmer, vill absolut inte sova hos henne.

Det är inte så enkelt att veta från början, och det är inte svart och vitt med kärlek. Vi som är födda på 60- och 70-talen är uppvuxna med att homosexualitet inte är något naturligt som livsalternativ. Det har inneburit att man inte kan få barn annat än om man raggar upp en karl på krogen. Man vill ge sina föräldrar barnbarn, man vill inte vara annorlunda - utan leva som alla andra.

Troligen kände hon sig både förälskad och kär när hon träffade din pappa, och troligen ville hon verkligen ha barn med honom. Men många par växer isär av olika anledningar, man kanske vill helt olika i livet. Man vill leva ien relation där man känner sig sedd och förstådd - utöver sin sexuella läggning.

Jag har ju själv gått från ett 20-årigt liv med en man till att leva med en kvinna. Jag ser inte livet med min exman som ett misstag, och jag var inte olycklig alla år i mitt äktenskap. Jag var absolut både kär och förälskad i honom under ett antal år. Han är en fantastisk man, och en fantastisk pappa - men alltefter åren gick insåg jag att vi egentligen inte passade så värst bra ihop som personer, ville inte samma saker, och pratade inte riktigt samma språk, vilket vi gjorde när vi träffades. Vi gick i parterapi och vi har verkligen försökt - för vi älskar och respekterar varandra som människor - även om vi inte anser att vi ska leva ihop som par. 

I takt med att vårt äktenskap inte fungerade blev jag förälskad i kvinnor, men var aldrig otrogen. Jag insåg successivt att det jag dras till hos andra människor oftare finns hos kvinnor än hos män (och då menar jag inte kvinnorkroppen). I teorin skulle jag alltså kunna förälska mig i en man igen, men det är inte så sannolikt.

Min man och jag var fullt överens om att separera när jag mötte min nuvarande partner. Med henne lever jag nu det liv jag som vuxen kvinna önskar leva - i harmoni och utan skoskav. Att leva i ett icke fungerande förhållande är att ständigt gå i skor som skaver....

Jag förstår att du ifrågasätter hela deras äktenskap, och alla deras år ihop. Det gör säkerligen han också. Det kan ju vara så enkelt att de växte isär, eller att hon verkligen VILLE leva heterosexuellt och har försökt att vända sig helt ut och in för att klara det. 

Varför kan ni inte träffa både mamma och pappa på julafton? Kan man inte tycka om båda?

Jag kommer att göra det, men min syster vägrar. Fick se vad hon köpt till mina systrar i julklapp jätte fina saker.

Men förse oss alla nu med dessa viktiga teorier så att vi ensamma singelkvinnor inte riskerar att dö utan vår jord. Passa på att rädda livet på några vilsna och okunniga arma kvinnor som ännu inte förstått vikten av att ha en man. Hjälp oss alla ta vårt förnuft till fånga innan vi tappar våra löv och dör en långsam och plågsam singelkvinno-död.

Sitt inte bara och hävda din rätt att uttrycka dig - använd den på riktigt och gör revolution och lär oss om detta otroligt avgörande beslut att ha eller inte ha en manlig partner. Vi behöver ju bli räddade! Agera snarast! Upplys oss alla som svävar i mörker!

Jag är hemma från min mamma igen. Hon mår inte alls bra märker jag.

På vilket sätt mår hon inte bra? Hur märker du det? Vad säger hon?

Jag tycker att din mamma är en stor egoist. Hon borde ha väntat med att skaffa flickvän tills alla hennes barn var vuxna och ordentligt stadgade i sina egna liv, så att ni inte längre var beroende av henne och behövde ha så mycket med hennes flickvän att göra. 

Och JA detta hade jag tyckt även om hon hade skaffat en ny man, som ni av någon anledning inte hade kunnat acceptera. För att han hade en väldigt annorlunda livsstil eller religion eller sätt att uppföra sig, eller vad som helst. Har man skaffat barn så måste man sätta dom först.

Hur hon pratar, hon försöker dölja någonting. Hon gick in på rummet för hon fick en attack. Sen ville hon jag skulle sova över vilket hon blev så ledsen över.

Håller med dig faktiskt lite!