Anonym (Lillan) skrev 2016-11-22 00:01:56 följande:
Skrev till mamma precis hur jag kände. Hon svarade att hon var så fruktansvärt ledsen över att vissa kunde påverka mig så mycket. Hon har aldrig tagit så illa upp som nu skrev hon. Nu började jag faktiskt grina. Har alltid varit pappas flicka, min syster mammas mamma betydde allting för henne. Hon var hennes allt. Och efter detta så lämnade hon bara henne.
Din mamma kommer givetvis inte ta på dig på ett opassande sätt nu helt plötsligt!
Hon har med största sannolikhet vetat om att hon är homosexuell ett bra tag innan hon lämnade din pappa. Så varför skulle hennes beteende förändras mot dig för att hon kommit ut?
Att din mamma skulle ofreda dig är lika (o)sannolikt som att någon man i din släkt skulle göra det. Dina manliga bekanta/släktingar dras ju också åt kvinnor. Inte förgriper de sig på folk för det.
Det är ett STORT steg mellan att vara attraherad av personer med ett särskilt kön, och mellan att vara en lagöverträdare som inte kan styra sina handlingar. Och märk väl: bara för att du gillar killar så betyder ju inte det att du gillar ALLA killar. Detsamma gäller för alla andra människor. Man blir inte attraherad av exakt varenda en inom det kön man dras till.
Så, TS, lyssna inte på sånt struntprat. Din mamma verkar vara en ärlig och modig kvinna med ett stort hjärta och välvilja som behövde fatta ett extremt svårt beslut i livet. Straffa henne inte dubbelt för en sexualitet hon inte kan rå för. Försök se hur mycket sorg och oro som hon måste uppleva när hon tvingas välja mellan kärleken till hennes partner och att få fortsätta ha sina barn i sitt liv. Hon BEHÖVER inte utsättas för det. Hon kan mycket väl ha båda, om ni bara kan se henne som den person hon är bakom sin sexualitet.
Snälla TS, tänk på att det hon gjort inte är något ont mot DIG. Hon älskar garanterat er, och är förtvivlad över att bli så ensam när hon följer sitt hjärta för att må bra i livet.
Hon, och du, har bara ett liv. Slösa det inte på att ha en stor avgrund mellan er helt i onödan.