Lesbisk mamma

Hon skrev idag att jag vilk veta om jag personligen har sårat dig. Och att hon inte vill leva utan mig att jag har det största hjärtat och är den finaste personen hon vet om.

Så då älskar hon dig. Det är ju självklart att hon saknar och älskar er båda. Vad vore det för vits med kärleken om den tog slut så fort det blev tufft. Givetvis älskar hon er lika mycket nu som alltid.

Men hon har nog svårt att veta om NI älskar henne lika mycket som alltid...

Hon förtjänar inte att bli illa behandlad. Hon har inte gjort något för att skada er.

Ta varje chans du kan till att visa henne din kärlek, TS. Det finns inget finare eller modigare än att kunna behålla sin kärlek och uttrycka den även när det är jobbigt.

Så då älskar hon dig. Det är ju självklart att hon saknar och älskar er båda. Vad vore det för vits med kärleken om den tog slut så fort det blev tufft. Givetvis älskar hon er lika mycket nu som alltid.

Men hon har nog svårt att veta om NI älskar henne lika mycket som alltid...

Hon förtjänar inte att bli illa behandlad. Hon har inte gjort något för att skada er.

Ta varje chans du kan till att visa henne din kärlek, TS. Det finns inget finare eller modigare än att kunna behålla sin kärlek och uttrycka den även när det är jobbigt.

Du behandlar din mamma som skit. Skäms på dig!

För all del var arga, men att helt ignorera er mor är bara dumt.

Tänk logisk, vad tycker ni att er mamma skulle gjort? Levt i en lögn resten av sitt liv? finns det något annat sätt som hon hade kunnat göra som hade gjort det lättare för er att acceptera att det nu är som det är? 

Ni är 16 idag och kanske har hon väntat i flera år innan hon tagit mod till sig eftersom hon inte velat skada er. Jag tycker ni ska kommunicera med er mor utan att vara anklagande - fråga henne om när hon började känns som hon gör, vad som hänt etc. Samtidigt kan ni berätta att det just nu är tufft för er. Det kanske kan göra att ni alla har lättare att acceptera situationen.  

Jag kan faktiskt förstå dig.

Skulle min mamma lämna min pappa skulle jag oxå bli fruktansvärt besviken och förbannad. 

Sen så att hon lämnade för en annan tjej, i min värld är det som att hon har ljugit hela tiden isf. 

Ni har all rätt i världen att vara arga ledsna besvikna. Att er pappa är det har han oxå rätt till, och givet kan han visa er att han är ledsen. Men om han är arg och hatisk till henne så ska han låta er vara utanför det, ( alltså inte visa just det )

din pappa känner sig nog enormt lurad. Att de levt ihop i så mng år och sedan väljer hon en kvinna ist för honom.. 

JAG skulle bli enormt förkrossad om min man lämnade mig, och skulle han lämna mig för en man, ja då skulle det bli tusen fallt värre. En annan kvinnan kan jag "tävla" med. Men en man har inget av det jag kan ge. Och jag skulle då tänka har han någonsin velat ha det jag kunnat ge. 

Er mamma har ingen som helst rätt att kräva att få träffa er. Kanske hon skulle backa ett steg. Låta er få smälta detta, och låta er få en tid till att tänka och gå igenom detta. Och när ni sedan är redo höra av er till henne. 

Att hon ständigt är på er kommer bara leda till mer irritation fr er sidan. 

Be henne snällt men vänligt, att ni måste få smälta detta och att när ni är redo så kommer ni höra av er till henne...

Ta hand om er!

Vad skönt att inte vara ensam. Hon är så himla ledsen över att hon kommer att få fira jul utan oss. Jag hoppas nästan att hon kanske får ett barn med hennes tjej för att få henne att inte vara ensam. Vill hennes bästa vill att hon ska må bra. Och jag blir glad när hon skriver att hon saknar mig. Tror du hon menar att hon älskar mig då också eller?