Lesbisk mamma

Det finns något som heter bisexuell. Jag är det men lever för tillfälle med en man. Skulle vi skaffa barn och gå isär skulle jag lätt kunna leva med en kvinna igen. Jag har hoppat mellan könen för jag blir kär i personen, inte könet.

Med detta sagt betyder det inte att kärleken till mannen är mindre eller inte ens fanns. Alla känslor jag har haft oavsett kön har varit äkta. Att säga att hon aldrig älskade din pappa verkar vara en stor lögn och kanske ett sätt för din pappa att ta avstånd. Han älskar henne fortfarande men inser det inte kommer bli dom igen. Lättare att bara bryta då och säga att det aldrig var äkta.

Denna separation är inget skillnad mot andra. Det råkar bara vara en kvinna istället för att följa normen en man.

En människa kan inte ta hur mycket motstånd som helst, någon gång tar energin slut för alla. Ni lyckades driva henne till denna punkt. Hon har inte skapat detta själv. Som svar på eventuella svar som: Ja men hade ju inte lämnat skulle detta inte ske.

Svar: Jo, hon hade tvingat sig själv att gå en väg hon inte trivdes i för att tillfredställa era behov. Efter lång tids kämpade ger man även där till slut upp och orkar inte. Hon gjorde ett beslut att följa sitt hjärta, en egoistisk handling för att hamna på rätt väg och får skit. Hon har gett mycket och bara tänkt på er, när ska ni (deffenetivt eran pappa) tänka på henne? Någon som undrar hur hon mår?

Att fråga henne när hon blir tvångsinlagd är försent. Hon bad tidigare om hjälp utan att få någon respons. Det är ju självklart att hon inte vill svara ärligt på era frågor hur hon mår nu. Det kommer krävas mycket jobb från eran sida om hom verkligen kommer lita på er.

Det förstår jag absolut. Men då får hon ta att jag inte heller vill dela med mig av mina privata saker till henne heller. För jag kan inte lita på henne heller längre. Förut berättade jag allting för henne.

Säger jag som jag tycker blir hon arg, och säger att det inte finns någon som helst anledning att jag inte kan lita på henne. Hon har aldrig svikit mig säger hon.

Syrran är osams med hennes flickvän nu. Hon skrev till henne och allting. Nu kommer vi få mer problem. För mamma sa till min pappa att hon inte skulle skriva till hennes flickvän.

Hon var arg på mig sen glad sen arg, varför svänger hon såhär i humöret vet någon?. Hon skrev att hon saknade mig sen sa hon att hoppas du vill komma förbi på julen! Vill inte fira julen utan er. Svarade inte då så hon får veta hur jag känner när hon inte svarar mig.

Pappa sa till mig att hålla distans nu, att det är bäst. Men hon frågar hela tiden hur jag mår vilket gör allting så svårt. Och tänk så skaffar min far en ny och hon blir som en mamma då kommer inte mamma att bli glad.

Min farmor och farfar tror att hon var otrogen, dem hoppas även på att pappa skaffar ett till barn och att hon inte kan få ett till. Farmor och farfar har alltid tagit mamma som deras dotter dem har alltid älskat henne. Så jag föestår deras besvikelse.

Vilken underbar pappa ni har. Var rädda om honom. Jag hoppas din pappa också får ett till barn kanske då mamman ser vad hon förlorade. Är också väldigt svårt att bli med barn om man är lesbisk. Och skulle din mammas flickvän få ett barn blir det inte ditt syskon. Jag tror din mamma inte bryr sig hade hon gjort det hade hon aldrig lämnat din pappa och deras gemensamma tre barn.

Gud vad hemskt att ha sex med en kvinna, om ingen kuk finns så blir ju sexet tråkigt. Och vad hemskt att vara hennes dotter har hon försökt pussat på någon av er? Nu kommer hon

inte ens kunna få en orgasm, klart hon är deprimerad då. Fråga din mamma hur hon märkte att hon var lesbisk, var hon otrogen mot eran far?

TS, jag läser dagligen och blir mörkrädd över vad vissa skriver! 
Hon är din mamma, ditt kött och blod! 
Man kan inte rå för vem man älskar, kvinna man, vit, mörk. det bara händer! 
Din mamma har säkert försökt att rädda förhållandet med din pappa, men till slut gick det inte! 
Varför inte stötta henne i detta som händer och säga "Det är okej mamma, jag gillar inte hur saker har blivit men jag hyser inget agg mot dig pga din läggning, bara besviken på att det gick så fort".
Visa din mamma att du fortfarande bryr dig och älskar henne, hon är fortfarande densamma fastän hon älskar en kvinna! 

Ni kan ju börja med att sluta snacka skit bakom hennes rygg. Inga mogna farföräldrar du har som säger så. Speciellt inte framför barnen. Sedan att önska att någon inte skulle kunna få barn är fruktansvärt. Jag förstår varför din Mor tar avstånd, hon orkar inte mer. Ni mobbar henne så fruktansvärt illa och hon står bara och tar varje smäll ni ger henne. Varje elak kommentar och handling slår henne närmare golvet och till sist ligger hon ner utan att kunna resa sig utan hjälp. Tack gode gud attt hon verkar ha en bra flickvän, hon verkar vara den enda som bryr sig (och henne förändra förstås).