Lesbisk mamma

Min syster avblockerade hennes numer endast för att skriva massa elakt. Hon visade vad hon skrev mamma svarade jag älskar dig och vill att våran relation ska bli som förut. Hon skällde inte ens ut henne skulle jag skrivit så hemska saker hade jag fått skäll. Det var efter allt min syster skrev som hon fick nog.

Som sagt, hon kanske skäms, det är väl dig hon känner att hon svikit mest, så det kanske är därför hon tycker det är jobbigt att se dig just nu, det går över.

Hände det idag? I så fall är det väl inte så konstigt att saker och ting är som de är just nu, jag skulle inte heller ha velat prata med alla om jag just försökt ta självmord.

Som sagt, hon kanske skäms, det är väl dig hon känner att hon svikit mest, så det kanske är därför hon tycker det är jobbigt att se dig just nu, det går över.

Hände det idag? I så fall är det väl inte så konstigt att saker och ting är som de är just nu, jag skulle inte heller ha velat prata med alla om jag just försökt ta självmord.

Jag hade nog sjukanmält mig från skolan den här veckan om jag vore du, vet dock inte om man "får" göra det nu för tiden, men anledningen verkar ju stark nog, tycker jag.

Jag tycker du har varit modig och klok igenom detta, TS. (Till skillnad från din syster och pappa.)

Just nu tror jag att det är viktigt att inte pressa din mamma. Visa att du finns där och älskar henne, men tjata/uppmana/tvinga inte henne att svara eller höra av sig.

Det måste hon få vänta med tills hon orkar.

Om jag hade varit du hade jag EN gång dagligen skickat ett kort kravlöst sms, typ "jag tänker på dig" eller "jag hoppas du mår bättre" utan att be om svar eller på nåt sätt pressa henne. Så vet hon att hon inte är bortglömd och inte ovälkommen, utan kan höra av sig när hon känner att hon klarar det.

Detta betyder INTE att din mamma gillar dig mindre. Hon är nog mest besviken på sig själv, och vet inte vad hon ska säga till dig. Hon har nog svårt att förlåta sig själv, och tror säkert att du kommer ha ännu svårare att förlåta henne, därför drar hon sig undan.

Jag tycker du har varit modig och klok igenom detta, TS. (Till skillnad från din syster och pappa.)

Just nu tror jag att det är viktigt att inte pressa din mamma. Visa att du finns där och älskar henne, men tjata/uppmana/tvinga inte henne att svara eller höra av sig.

Det måste hon få vänta med tills hon orkar.

Om jag hade varit du hade jag EN gång dagligen skickat ett kort kravlöst sms, typ "jag tänker på dig" eller "jag hoppas du mår bättre" utan att be om svar eller på nåt sätt pressa henne. Så vet hon att hon inte är bortglömd och inte ovälkommen, utan kan höra av sig när hon känner att hon klarar det.

Detta betyder INTE att din mamma gillar dig mindre. Hon är nog mest besviken på sig själv, och vet inte vad hon ska säga till dig. Hon har nog svårt att förlåta sig själv, och tror säkert att du kommer ha ännu svårare att förlåta henne, därför drar hon sig undan.

Pappa tar hand om allting själv nu. Hon svarar inte ens honom. Mig svarar hon trots allt oftast. Pappa är besviken för hon endast tänker på sig själv.