• Anonym (Lillan)

    Lesbisk mamma

    Min mamma har kommit ut som lesbisk, hon lämnade min pappa för en kvinna. Det gör så ont, pappa mår så dåligt. Jag kommer aldrig att kunna förlåta henne, finns inte en chans. Jag gråter över det varje dag. Och mamma hör av sig varje dag att hon vill prata med mig och förklara. Att jag ska ge henne en chans och inte ignorera henne för det som har hänt. Min tvillingsyster vill inte ens höra talas om det, hon har blockat mamma överallt. Precis överallt,vilket har resulterat i att mamma är jätte ledsen.

  • Svar på tråden Lesbisk mamma
  • Anonym (?)
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-23 23:41:11 följande:

    Jo hon kan vara jätte grinig, inte mot mina systrar men mig. Hon har alltid stått dem närmare för det är hennes tjejer. Varje gång ja säger någonting dåligt och min pappa så blir min mamma arg. Du har bara en pappa. Ja men jag kan inte berätta saker för min mamma för hon mår inte bra. j


    Som sagt, jag ser inget grinigt i det. Bara omsorg om dig och att du ska ha en bra relation till din pappa. Nej, du kan inte belasta henne med allt just nu men det kan du inte klandra henne för. Låt henne få bli frisk i den takt hon behöver.
  • Anonym (Lillan)

    Absolut dock kommer allt bli annorlunda. Men har bestämt att jag ska bo hos pappa varje månad och att jag kan åka till henne en eller två dagar i månaden. Men hon vet ingenting om det ännu. Min lillasyster ska bo varannan vecka, dock ville mamma ha henne på heltid först. Men självklart ska pappa också få ha henne. Undra hur deras liv blir ihop? Hon vill inte leva.


    Anonym (?) skrev 2017-01-23 23:54:05 följande:

    Som sagt, jag ser inget grinigt i det. Bara omsorg om dig och att du ska ha en bra relation till din pappa. Nej, du kan inte belasta henne med allt just nu men det kan du inte klandra henne för. Låt henne få bli frisk i den takt hon behöver.


  • Anonym (Lillan)

    Mamma är inlagd ännu. Undra när hon kommer hem. Hon ska få ect eller vad det hette. Hon blir lite konstig efter sina tabletter.


    Anonym (?) skrev 2017-01-23 23:54:05 följande:

    Som sagt, jag ser inget grinigt i det. Bara omsorg om dig och att du ska ha en bra relation till din pappa. Nej, du kan inte belasta henne med allt just nu men det kan du inte klandra henne för. Låt henne få bli frisk i den takt hon behöver.


  • Anonym (Lillan)

    Skulle träffa mamma idag men fick ett sms att hon inte mådde bra, hon kan bli sur och skälla när jag inte är i skolan. Men hon vet inte hur det ligger till.

  • Anonym (Lillan)

    Hon skickar alltid en puss gubbe till mig. Min syster såg det och blev ett jävla liv om det. Sen skrev hon ser fram emot när jag får träffa dig.


    Anonym (?) skrev 2017-01-23 23:54:05 följande:

    Som sagt, jag ser inget grinigt i det. Bara omsorg om dig och att du ska ha en bra relation till din pappa. Nej, du kan inte belasta henne med allt just nu men det kan du inte klandra henne för. Låt henne få bli frisk i den takt hon behöver.


  • Plupp73
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-24 00:07:10 följande:

    Mamma är inlagd ännu. Undra när hon kommer hem. Hon ska få ect eller vad det hette. Hon blir lite konstig efter sina tabletter.


    Om hon får ECT så har hon en riktigt djup depression. Tablettbehandlingen av depression ger biverkningar där man ibland i början får ökad ångest och djupare depression. Sedan kan man uppkevas lite känslomässigt avtrubbad...

    Du kan inte göra mycket mer än att bara vara hennes fina dotter och visa att du älskar henne som mamma. Det är egentligen det enda hon behöver från din sida. Hur hon bemöter dig handlar om hur hon mår, inte om hennes kärlek till dig. Hon frågar för att hon bryr sig om dig, hon är din mamma och försöker förtvivlat att sköta den delen fastän hon knappt klarar att hålla näsan över vattenytan.

    Hon är fortfarande den fina mamma och människa du beskriver. Er relation har inte ändrats. Hon visar att hon fortfarande bryr sig om och tycker om (men inte är kär i/vill leva med) din pappa. Hon blir ledsen när du säger något om honom och värnar om er relation. Hon bryr sig om att du ska må bra och att det ska gå bra för dig, därför reagerar hon på hur du mår, på din vikt, på att du skolkar från skolan. Hon bryr sig, men kan inte just nu vara den stabila och trygga pelare hon alltid varit för familjen och på sitt jobb.

    Allra troligast så dömer och skuldbelägger hon sig själv mycket hårt för att hon tycker att hon splittrat familjen, fått din pappas liv att rasa ihop, förlorat kontakten med din syster, inte klarar sitt moderskap, inte klarade att vara en bra fru......

    Allt det hon fått höra från andra säger hon nog sig själv flera gånger om dagen. Utmaningen nu är att hon ska klara att leva med all skuld hon känner över att hon upplever att hon förstört för dem hon älskar (inkluderat din pappa). För sina föräldrar och sin flickvän har hon nog inte så mycket skuldkänsla - de kan dessutom ta hand om henne när hon är svag.

    Din lillasyster är liten nog att bara vilja ha sin mammas famn och trygghet, och det kan hon ju ge.

    Så det bästa du kan göra när du träffar henne är att köpa med dig saker hon gillar (godis, frukt, spel/pyssel/bok/tidning etc). Prata inte om din pappa, inte om din syster. Inte om hur dåligt du mår. Ta kontakt med en vuxen du kan prata med och ta ut alla känslor och all oro med den personen - inte ihop med din mamma.

    Kom ihåg. Hon älskar dig. Hon älskar bara inte sig själv nu. Alltså behöver hon bli älskad av er, så att hon kan se att det går att tycka om henne och kanske återkomma till att börja leva igen.
  • Anonym (Lillan)

    Är det jätte farligt att vara deprimerad? Hon frågar mig hur jag mår jag nämner aldrig mitt mående för henne aldrig någonsin längre. Hon skrev att hon ska hitta en dag då hon ska hjälpa mig med läxor, bad inte ens om det. Jag skrev att jag skulle fixa det själv, men hon ville hjälp till. Min syster pratar inte alls med henne hon har skrivit så hemska saker till henne och hotat hennes flickvän. Då ringde mamma pappa och berättade, men vad ska min stackars pappa göra. Pappa ska prata med henne om att jag ska bo hos honom hela tiden förutom en dag i månaden då jag ska vara hos henne.


    Plupp73 skrev 2017-01-25 17:27:06 följande:

    Om hon får ECT så har hon en riktigt djup depression. Tablettbehandlingen av depression ger biverkningar där man ibland i början får ökad ångest och djupare depression. Sedan kan man uppkevas lite känslomässigt avtrubbad...

    Du kan inte göra mycket mer än att bara vara hennes fina dotter och visa att du älskar henne som mamma. Det är egentligen det enda hon behöver från din sida. Hur hon bemöter dig handlar om hur hon mår, inte om hennes kärlek till dig. Hon frågar för att hon bryr sig om dig, hon är din mamma och försöker förtvivlat att sköta den delen fastän hon knappt klarar att hålla näsan över vattenytan.

    Hon är fortfarande den fina mamma och människa du beskriver. Er relation har inte ändrats. Hon visar att hon fortfarande bryr sig om och tycker om (men inte är kär i/vill leva med) din pappa. Hon blir ledsen när du säger något om honom och värnar om er relation. Hon bryr sig om att du ska må bra och att det ska gå bra för dig, därför reagerar hon på hur du mår, på din vikt, på att du skolkar från skolan. Hon bryr sig, men kan inte just nu vara den stabila och trygga pelare hon alltid varit för familjen och på sitt jobb.

    Allra troligast så dömer och skuldbelägger hon sig själv mycket hårt för att hon tycker att hon splittrat familjen, fått din pappas liv att rasa ihop, förlorat kontakten med din syster, inte klarar sitt moderskap, inte klarade att vara en bra fru......

    Allt det hon fått höra från andra säger hon nog sig själv flera gånger om dagen. Utmaningen nu är att hon ska klara att leva med all skuld hon känner över att hon upplever att hon förstört för dem hon älskar (inkluderat din pappa). För sina föräldrar och sin flickvän har hon nog inte så mycket skuldkänsla - de kan dessutom ta hand om henne när hon är svag.

    Din lillasyster är liten nog att bara vilja ha sin mammas famn och trygghet, och det kan hon ju ge.

    Så det bästa du kan göra när du träffar henne är att köpa med dig saker hon gillar (godis, frukt, spel/pyssel/bok/tidning etc). Prata inte om din pappa, inte om din syster. Inte om hur dåligt du mår. Ta kontakt med en vuxen du kan prata med och ta ut alla känslor och all oro med den personen - inte ihop med din mamma.

    Kom ihåg. Hon älskar dig. Hon älskar bara inte sig själv nu. Alltså behöver hon bli älskad av er, så att hon kan se att det går att tycka om henne och kanske återkomma till att börja leva igen.


  • Anonym (Lillan)

    Är så rädd att någonting ska hända oss att hon blir galen och gör något.

  • Anonym (Lillan)

    Hon blev helt galen för att jag inte är i skolan. Och så pratade pappa med henne om vem jag ska bo hos då blev hon jätte arg. Hon sa att hon kommer inte klara sig utan mig i en månad hon har aldrig varit utan mig så länge. Ska jag bara träffa henne en dag i månaden det lät helt sjukt tyckte hon. Hon förstår inte att jag mår så dåligt som jag gör. Hon skrev till mig att vill du inte träffa mig och bo hos mig för att jag har en flickvän. Vad har jag gjort dig skrev hon? Kan hon inte bara acceptera mitt val, och sluta ifrågasätta mig på varje punkt. Hon tycker det är jobbigt min syster kommer inte bo där alls hon har ngen kontakt med mamma längre, min yngsta lillasysyer ska bo hos både mamma och psppa. Jag ska bo hos mamma men mer hos pappa eftersom det blir lättare för mig, har mitt rum hos pappa mina saker allting, orkar inte flytta sakerna hela tiden. Det blir ingen trygghet. Hon ringde mig flera gånger nu imorse orkar inte svara för hon kommer bara skälla på mig. Klickade fick ett meddelande du klickar inte mig ska du veta det är det sista du gör . Hon har blivit så elak hon skäller bara på mig. Hon skulle hjälpa mig med skolarbetet för ligger efter, hon orkar inte ens leva hur ska hon orka hjälpa mig då? Jag älskar min mamma jätte mycket men hon är så arg på mig hela tiden.

  • Anonym (?)

    Du har gjort ditt val nu, känns det som. Och det är att du valt bort din mamma, tyvärr. En dag i månaden, det är ju skrattretande! Hoppas du inte kommer ångra dig allt för mycket när du inser hur mycket du saknar henne, men det kanske blivit försent att reparera. Jag slutar svara nu, du verkar inte lyssna ändå utan bara göra saker som förvärrar relationen med din mamma.

Svar på tråden Lesbisk mamma