Lesbisk mamma

Du har gjort ditt val nu, känns det som. Och det är att du valt bort din mamma, tyvärr. En dag i månaden, det är ju skrattretande! Hoppas du inte kommer ångra dig allt för mycket när du inser hur mycket du saknar henne, men det kanske blivit försent att reparera. Jag slutar svara nu, du verkar inte lyssna ändå utan bara göra saker som förvärrar relationen med din mamma.

Du har gjort ditt val nu, känns det som. Och det är att du valt bort din mamma, tyvärr. En dag i månaden, det är ju skrattretande! Hoppas du inte kommer ångra dig allt för mycket när du inser hur mycket du saknar henne, men det kanske blivit försent att reparera. Jag slutar svara nu, du verkar inte lyssna ändå utan bara göra saker som förvärrar relationen med din mamma.

Hon blev helt galen för att jag inte är i skolan. Och så pratade pappa med henne om vem jag ska bo hos då blev hon jätte arg. Hon sa att hon kommer inte klara sig utan mig i en månad hon har aldrig varit utan mig så länge. Ska jag bara träffa henne en dag i månaden det lät helt sjukt tyckte hon. Hon förstår inte att jag mår så dåligt som jag gör. Hon skrev till mig att vill du inte träffa mig och bo hos mig för att jag har en flickvän. Vad har jag gjort dig skrev hon? Kan hon inte bara acceptera mitt val, och sluta ifrågasätta mig på varje punkt. Hon tycker det är jobbigt min syster kommer inte bo där alls hon har ngen kontakt med mamma längre, min yngsta lillasysyer ska bo hos både mamma och psppa. Jag ska bo hos mamma men mer hos pappa eftersom det blir lättare för mig, har mitt rum hos pappa mina saker allting, orkar inte flytta sakerna hela tiden. Det blir ingen trygghet. Hon ringde mig flera gånger nu imorse orkar inte svara för hon kommer bara skälla på mig. Klickade fick ett meddelande du klickar inte mig ska du veta det är det sista du gör . Hon har blivit så elak hon skäller bara på mig. Hon skulle hjälpa mig med skolarbetet för ligger efter, hon orkar inte ens leva hur ska hon orka hjälpa mig då? Jag älskar min mamma jätte mycket men hon är så arg på mig hela tiden.

Hon är inte elak, hon mår dåligt över att allt runt henne krackelerar. Hon mister de viktigaste relationer hon har. En dag/månad är minimalt med sin dotter. Att du mår dåligt av bytena och vill bo hos din pappa på skoldagar är en sak - men en dag/månad?! Varannan helg hade varit rimligare.

Om du inte orkar prata med din mamma såfår du vara takryggad och på ett kärleksfullt sätt svara och säga just det. Eller i värsta fall sms:a. Man klickar inte bort människor man bryr sig om.

Bry dig om din mamma! Ni beter er som främlingar mot varandra i er familj!

Är så rädd att någonting ska hända oss att hon blir galen och gör något.

Skulle jag vetat vad som hände skulle jag aldrig gjort detta mot dig. Skrev hon till min syster.

Nej du behöver inte svara. Jag tycker det är jobbigt när hon skriker på mig min syster vågar hon inte skrika på för hon säger tillbaka. Frågade henne om hon ville gå på bio men hon orkar inte. Hon väljer väl bort mig med. Pappa sa till henne att hon skulle sluta skrika på hans barn. Han började gråta för jag grät.

Hon har gjort ett val som egentligen var helt nödvändigt för henne (annars väljer man inte som gift 3-barnsmamma att byta liv och bli lesbisk), men som fullkomligt slog sönder hennes tillvaro - när man nu ser det i perspektiv. Hon förlorade sin man, vilket hon räknade med. Men hon har i princip förlorat båda sina äldsta döttrar, varav en hatar henne och den andra nu kan tänka sig att bo med henne 1g/månad, och inte har en kärleksfull kontakt med henne längre. Den yngsta dottern har bra kontakt, men kommer att bo varannan vecka. 

Vad har hon kvar? Varför ska hon vilja leva det här livet? Hon har i princip inga barn kvar. Det är sina barn en mamma lever för i första hand. Din mamma verkar vara en väldigt fin person, hon framstår omtänksam. Dock misshandlas hon psykiskt av sin egen familj...

Troligast är att hon kommer att försöka ta sitt liv igen. Depression är ett livshotande sjukdomstillstånd, hon får ECT-behandling vilket innebär mycket djup depression. Det här är väldigt allvarligt och farligt - och tyvärr har ingen vettig vuxen funnits runt er och fått er att gå ur sandlådan och fatta läget. 

Jag tror att någon också bör förklara för din syster att er mamma på riktigt riskerar att dö. Din syster (och du själv) kommer att få väldigt svårt att leva med skulden över hennes självmord om hon senare lyckas. 

Inse att era reaktioner inte är värda förlusten av hennes liv.

Er pappa verkar mest fokusera på sina och era känslor. Som dumpad av er mamma verkar han inte ha någon större empati för vad hon går igenom.