Är det någon som kan förklara för mig hur våra lagar kan vara uppbyggda kring att det är ok att göra abort i v.21 för att man inte vill ha barn? Jag vet att man behöver söka tillstånd men tydligen får man tillstånd på så pass "lösa" grunder.
Som mamma till ett barn fött i v. 23 är det här skrämmande. Ett barns liv räddas när ett annat avslutas nån vecka tidigare. Hur är det möjligt och är jag helt ute och cyklar som inte förstår detta?
Tro det eller ej, men din erfarenhet räknas knappt alls i denna frågan. För att du sitter som anonym person online och skriver om dina erfarenheter - vi vet inte vem du är, vi vet inte ens om det du säger är sant, vi vet inte om de ens är bm, vi vet inte om du överdriver - vi vet ingenting mer än vad du sagt. Det är inte trovärdig källa. Se mitt inlägg ovan, om ni skulle slå slag i saken ock faktiskt sammanställa era erfarenheter i en rapport, där ni är mer än en person, inte anonyma och faktiskt har dokumenterat det ni pratar om - då skulle jag gärna välkomna det som ytterligare underlag att utvärdera. Men inte under rådande omständigheter.
Så nej, dina erfarenheter duger då inte i jämförelse med faktiskt statistik och gedigna vetenskapliga studier.
Det finns alltså ingen fakta som stöder dina erfarenheter?
OK, då vet jag det.
Det som aborteras är inte ett barn, det är ett foster.
är läkarvetenskapen klarar att rädda livet från vecka 21 kommer gränsen att ändras.
Nej, om du fortfarande inte förstår så vill du bara inte förstå (eller så är du inte så jätte begåvad). Det handlar inte om vad jag tycker eller vad jag vill. Det handlar om hur svensk lag kring abort är stiftad och på vad den är baserad. Du kan inte förvänta dig att varken svensk lag eller människor på internet ska lyssna på dig enbart för att du säger någonting. Du måste backa upp vad du säger. Enabrt dina nonyma erfarenhet räcker inte.
Om detta är hur du känner och vad du säger är helt sant, då stöttar jag dig 100% i att ta fram en riktigt rapport på detta. Gå ihop med andra bms och dokumentera vad ni är med om och ser (mer än era egna känslor och erfarenheter, alltså gedigen dokumentering). Gör något, agera! Jag här 100% alla som försöker engegera sig, men alla beslut som tas måste vara tagna på starka grunder. Din åsikt baserat på din erfarenhet räcker inte.
Så din "omsorg" om dessa barn sträcker sig inte längre än att sitta och gnälla på ett anonymt forum?
Ditt jobb är viktigare än barnen, är det det du säger? Varför ställer du högre krav på oss andra än du gör på dig själv? Du förnekar det som händer lika mycket som du säger att vi andra gör, ännu mer faktiskt, eftersom du, trots att du vet hur det går till, inte gör något för att ändra på det.
Hyckleriet har fått ett ansikte!