Är det någon som kan förklara för mig hur våra lagar kan vara uppbyggda kring att det är ok att göra abort i v.21 för att man inte vill ha barn? Jag vet att man behöver söka tillstånd men tydligen får man tillstånd på så pass "lösa" grunder.
Som mamma till ett barn fött i v. 23 är det här skrämmande. Ett barns liv räddas när ett annat avslutas nån vecka tidigare. Hur är det möjligt och är jag helt ute och cyklar som inte förstår detta?
Men för att ni blir upprörda så missar ni ju också vad jag mer har skrivit: jag har flera gånger skrivit att jag vet inte själv hur jag personligen rent känslomässigt ställer mig till allt detta. Jag vet faktiskt inte om jag själv skulle kunna gå igenom en abort alls (tror jag måste hamna i det läget för att verkligen veta), jag vet inte alls hur jag ställer mig till sena aborter, och framförallt inte till situationenen där en bm möjligen måste sitta och hålla ett foster som andas. Jag är inte känslokall, jag känner allt detta och känner massvis med empati för dessa bms och såklart för kvinnorna som går igenom det och hela situationen i sig. Men, det är av absolut vikt att de som tar beslut angående detta INTE agerar på känsla. Känsla får såklart spela en roll, men det kan inte trumpa vad vi ser på svart och vitt framför oss. Det kan inte enbart i sig själv trumpa alla den vetenskap som finns.
Som en kännande människa reagerar jag instinktivt kring detta, känslomässig reaktion. Men som en logisk människa (vilket vi också är) så vet jag flera saker. Jag vet att vi som människor i vår evolutionära utveckling reagerar instinktivt med att vilja skydda det som är litet och oförsvarsbart (t.ex. synen av eller att bara föreställa sig ett aborterat foster som ligger och kippar efter andan). Men jag reagerar fortfarande. Men jag vet också som logisk människa att enligt rådande vetenskaplig forskning så känner inte foster smärta förrän långt senare, de har inget medvetande förrän senare, de reagerar bara instinktivt och reflexmässigt - inte med mening. Så rent vetenskapligt, ett foster i v.21 eller 22 som ligger och kippar efter andan eller vars hjärta slår efter att blivit aborterat, den varken känner, har ont eller förstår vad som händer. Dens reaktion (att hjärtat fortsätter slå eller att den fortsätter andas) är inte att den medvetet kämpar för sitt liv, det är en biologisk reaktion som alla levande varelser har - människor, djur, plantor, svampar osv. Det i sig betyder inte att den lever i den fulla mening som vi menar att människor lever.
Men vetenskapen säger aldrig "Detta är den absoluta sanningen", den säger "detta är vår bästa sanning just nu med den kunskap vi besitter". Det betyder att vetenskapen och de som följer vetenskapen hela tiden är mottagliga för ny information, för ny kunskap. Om dessa nuvarande sanningar angående när ett foster är livsdugligt, när ett foster är medvetet, när ett foster kan känna smärta, när ett foster gör mer än att reagera - om dessa sanningar så småningom ändras t.ex. pga vi får bättre teknologi som skulle kunna sänka åldern för livsduglighet, ja då kommer ju såklart vetenskapen, lagarna och mina åsikter förändras.
Angående det med felmarginalen, så har jag för mig att vad jag refererade till var att överlevnadschansen i v.22 fortfarande är närmare till 0% än något annat. Sen frågade jag den som pratade om det om denne hade någon siffra på hur ofta de "gissar" fel och hur stor skillnad. Men fick inget svar på det. Inte hittat något själv heller, men har i ärlighetens namn inte letat mer än kanske 10-15 minuter. Ska kika lite mer idag möjligjen, hittar jag något så uppdaterar jag!
Detta angående att en del ångrar sig, det händer säkerligen att folk gör. Precis som det finns de som ångrar att de inte gjorde abort. Det är såklart sorgligt och jobbigt, men jag står fast vid att svaret inte är att ha en mer restriktiv abortlag. Och ställer mig högst tveksam till att det problemet ens skulle påverkas av att ta bort möjligheten till sen abort, framförallt inte då 98.5% av alla aborter sker innan v.18. Isåfall skulle du behöva ta bort möjligheten till abort överhuvudtaget, det är en helt annan diskussion än den som förs i denna tråden. Jag kan hålla med att det borde finnas mer möjlighet till att få samtalskontakt och hjälp innan en abort, men anser inte att det borde vara ett tvång.
Och även om ett önskat barn kan bli aborterat, även om ett foster som aborterats hade kunnat få en bra uppväxt med lyckliga föräldrar så är det inte relevant för abortlagen i Sverige. Det kanske låter jättehårt och elakt, men det är återigen pga hur abortlagen i Sverige stiftats. Om det handlade om att ett foster skulle kunna få det bra och föräldrarna skulle anpassa sig, då blir det svårt att argumentera för att fri abort skulle vara lagligt överhuvudtaget. I den retoriken skulle endast abort där fostret är gravt skadat eller den gravida håller på att dö tillåtas. Du kan dra en gräns för fri abort vid säg t.ex. v.12 om du vill, men det går inte ihop med det argumentet. Det finns inget att basera just vecka 12 i det argumentet, isåfall erkänner du själv att ditt argument inte håller. Förstår du hur jag menar?
När sätter man in insatser för att rädda ett foster? Tycker de är lite obehagligt att försöka rädda för tidigt p g a alla risker för skador + att barnet får lida mycket. Läste om en läkare som sagt "hellre ett missfall i vecka 21 än ett barn som föds i vecka 22 p g a alla komplikationer"
Såklart att det kan vara en ännu svårare fråga om man själv är gravid, mår bra trots att man själv en gång funderade på abort. Precis som någon som har barn med någon form av funktionsnedsättning eller sjukdom kan har jättesvårt att ta in diskussionen kring att man väljer bort foster som har vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar. För att det krockar med våran egen verklighet. Framförallt när det gäller så känsliga saker som föräldrar och barn, finns nog få föräldrar som inte skulle gå igenom eld för att skydda sina barn. En diskussion om dessa saker blir ju liksom ett slags indirekt hot (om än bara teoretiskt) mot sitt barn. Det förstår jag både intellektuellt och som en kännande människa. Och det är fritt fram för alla er som känner så att känna så, men mina motsättningar är allra främst mot de som använder dessa helt känslomässigt baserade argument som tillräcklig anledning för att ändra i lagstiftningen. Som till och med säger att vi borde helt se förbi alla siffror och vetenskap och endast gå efter detta. Det funkar för oss på individnivå; vad vi själva fattar för beslut för oss som personer, men det funkar verkligen inte när det handlar om att ta beslut som påverkar alla kvinnor i Sverige. Så jag har inga problem med att du känner så och att det främst styr din åsikt, det är okej - vi kan tycka olika. Men så länge du inte sitter och egenhändigt styr över svensk abortlag är det heller inget problem.
Ja, jag ser jättegärna statistik eller studie kring felmarginal i åldersbestämmande efter v.20. Hur ofta det blir fel och vad pratar vi om angående hur fel det kan bli samt hur fel brukar det bli. Ska forstätta leta som sagt, men de som kommit med det påståendet i tråden har inte själva någon siffra på det, så vi får se om det ens existerar. Om det inte finns sådana rapporter eller studier, så är ju det ett ypperligt tillfället att fylla ett hål i forskningen.
Mitt barn räddades i v.23. Det finns dom som överlevt i v.22. Därav att jag anser abortgränsen vara för hög.
Igen, det är enorm skillnad på varje vecka i denna tidsperiod. Inann v.23 är chansen för överlevnad nära 0%. I v.23 har de som föds en chans på ca 15% att överleva. Endast överleva, att födas så tidigt innebär också risker för allvarliga bestående men, alla som överlever kommer inte vara fullt friska. I v.24 har chansen för överlevnad ökat till 55%. Det är alltså en betydande skillnad. Att det finns de som överlevt i v.22 gör det inte statistiskt troligt att en född i v.22 kommer överleva. De som gör det är så få att det inte påverkat statistiken speciellt.
Men det är också pga den lilla pyttechansen att Socialstyrelsen inte godkänner aborter efter v.21(6). Så om du säger att det är för högt, pga att ditt barn föddes i v.23 och överlevde - så är det inte ett särskilt bra argument för att sänka abortgränsen då den redan ligger under v.23, till och med under v.22.
Var ditt barn friskt?
Hur många har överlevt i v.22? Hur länge? Vilken livskvalite?