Är det någon som kan förklara för mig hur våra lagar kan vara uppbyggda kring att det är ok att göra abort i v.21 för att man inte vill ha barn? Jag vet att man behöver söka tillstånd men tydligen får man tillstånd på så pass "lösa" grunder.
Som mamma till ett barn fött i v. 23 är det här skrämmande. Ett barns liv räddas när ett annat avslutas nån vecka tidigare. Hur är det möjligt och är jag helt ute och cyklar som inte förstår detta?
Du har inte läst varken inläggen jag citerade eller vad jag egentligen skriver.
Det handlar inte om MIN åsikt. Det är inte MIN åsikt som är av betydelse för någon annan. Men jag säger att vad "B" skriver inte kommer påverka min åsikt, eller svensk lagväsen. För någons anonyma kommentarer online väger noll i jämförelse med det bevis vi redan har.
Det har inget att göra med att min åsikt är av större betydelse, men att min åsikt (som utomstående dessutom) är baserad på den forskning och den statistik som finns tillgänglig. Jag kan inte och kommer inte basera min åsikt på vad någon skriver online utan någon backning mer än "sin egen erfarenhet".
Senare forskning visar på precis samma sak en stor andel av de tidigt födda barnen som överlever får funktionshinder som begränsar dem genom hela livet, det är också därför det görs artiklar över de som klarat sig bra eftersom det är så sällsynt.
TS
Jag ber om ursäkt att jag inte orkar läsa megatråden så du har kanske läst det förut.
Jag ska berätta hur det är ur mitt perspektiv. Jag har en ärftlig defekt som kan leda till mycket svåra följder, ett liv som kräver avancerad vård 24/7. Problemet är diagnostiseringen, att man behöver först inse att man är gravid, därefter ska man slåss för själva provtagningen som är APDYR så att vårdcentralerna/MVC gärna skjuter kostnaden på någon annan. Därefter ska analysen ske och bara det kan ta 3-4 veckor. Det är inte säkert att man hinner med en abort förrän det är mycket sent.
Så som jag ser det finns lagen för att skydda eventuella avkommor från sådana som mig.
Det har föreslagits säkert 10 gånger i denna tråden? Om du trycker på "visa endast" under mitt debattnamn så kan du säkert se minst ett sådant inlägg som jag citerat.
Och igen, du läser ju uppenbarligen inte inläggen. I det inlägget vi nu diskuterar så citerade jag när "B" uppenbarligen ansåg att vad hon säger borde ändra min åsikt:
"Det är mer ditt ansvar som helt utomstående att inte sitta och förneka hur det går till. Du vet ju inte. Det enda du är bra på är att svänga dig med fina ord och statistik som för dig endast är siffror. För mig är dessa siffror potentiella liv, barn. "
Om du ska argumentera med mig får du gärna åtminstone läsa vad jag skriver och vad det är jag svarar på, för just nu verkar du varken faktiskt läsa mina inlägg eller kolla vad det var jag svarade på. Jag gör bra mycket mer än så när jag skriver inlägg här, så det är väl ändå minimum vad du kan göra?
Blairw
Jag förstår helt vad du försöker få fram, de flesta här debatterar av känslomässiga skäl medan du framför fakta om hur och varför lagen ser ut som den gör, jag tycker också det är intressant att läsa det du skriver..
Men det jag tror många har svårt att förstå (även jag), är hur dessa pålästa människor kan vara så känslokalla och BARA gå på fakta och tar beslut därefter. Där är en tydlig gräns satt för när fostret blir en juridisk person men ändå föds det fram aborterade foster som hunnit bli juridiska personer.
Du skrev innan att det inte finns någon felmarginal på åldern hos fostren, men växer inte foster olika efter vecka 20 och blir svårare att datera? Borde det då inte finnas en felmarginal? Eller handlar det om att man aldrig dokumenterar eller ändrar åldern på framfödda foster?
Jag förstår också vikten av att väga kvinnans rättigheter mot fostrets men (återigen av känslomässiga skäl och hörsägen) jag hör och läser ofta om aborter som ångras oerhört mycket, och som kanske görs av fel anledning eller av graviditetshormoner som gör att man inte är vid sina sinnes fulla bruk.
Jag tycker fler resurser bör läggas på samtalskontakt och utredning av kvinnans tillstånd INNAN aborten godkänns/genomförs.
Jag själv är gravid med ett väldigt önskat barn, men har funderat på abort säkert en gång i veckan fram tills jag passerat abortgränsen på grund av fruktansvärt mående under graviditeten, både fysiskt som psykiskt. Jag hade förmodligen även fått det godkänt av socialstyrelsen. Men jag har haft barnets pappa och mor och farföräldrar som stöttat mig och som också skulle sörja barnet om jag aborterade det. Det känns kanske som dubbelmoral när jag sitter och skriver att jag tycker abortgränsen borde sänkas, men jag vill bara få sagt att även ett önskat barn kan få bli aborterat idag p g a sveriges lagstiftning. En kvinna må ha rättigheter, men alla har vi våra motvindar och jag vet att många aborterade barn skulle kunna få en bra uppväxt med lyckliga föräldrar även om det vid abort-tiden inte verkat så.
Abort är ett beslut som bör funderas på längre än några dagar. Och skälen till abort borde överses mycket mer noggrannt och inte godkännas så lättvindigt. Som just i det fallet om den 28-åriga kvinnan som fick reda på graviditeten och aborterade det inom loppet av en vecka utan några (enligt mig och många andra) acceptabla skäl.
Du behöver inte komma med fler faktasvar på mina känslor (svara gärna på frågan om felmarginal om du kan dock) för jag har läst dina faktainlägg, och förstår helt och hållet det du skriver, och förstår varför lagen kan se ut som den gör nu, men jag har ändå svårt att acceptera det. Önskar jag kunde göra något åt det, men mina känslor väger nog inte så tungt i ett lagförslag.