• Anonym (Kalla fötter)

    När maken inte är pappan

    För att göra en lång historia kort, min man och jag försökte länge få barn utan resultat. Jag kände på mig att felet låg hos min man, jag kände mig fertil och och gjorde en abort i ungdomen. Maken är den sorglösa typen, blir det barn så blir det, annars går det bra utan. Någon utredning var han inte intresserad av. Medan barn har blivit allt viktigare för mig allt eftersom åren gått. Så jag tog saken i egna händer och lät en annan man "betäcka" mig, med resultat att jag genast blev gravid. Min man vet inget. Vår underbara dotter föddes i augusti och jag såg henne i första hand som "min" dotter, men maken har blivit en mer närvarande och engagerad pappa än jag väntade mig. Hon är hans ögonsten.

    Nu är jag föräldraledig, har tid att tänka och samvetet har hunnit ifatt mig. Jag tänker inte berätta sanningen och är inställd på att leva med en lögn restan av livet. Men jag undrar, finns det några andra i samma situation vars barn har fel fäder och där maken/sambon inget vet? Hur fungerar det att leva med den vetskapen? Letar ni i hemlighet efter tecken från den andre, i utseende eller beteende? Är ni rädda för att bli avslöjade? Tänker ni berätta för barnet när hen blir vuxen eller skriva ner något i "öppnas efter min död"?
    Påhopp tillför inget, jag är väl medveten om vilket gigantiskt svek jag utsatt min älskade man för.
  • Svar på tråden När maken inte är pappan
  • Anonym (Karin P)
    Anonym (Kalla fötter) skrev 2016-12-13 19:28:52 följande:
    Tack, det är skönt att det finns någon som förstår. Jag tänker precis som du, det är inte givet att sanningen alltid är bäst. Även om mitt handlande var egoistiskt har jag gjort min man lycklig också och vår dotter kommer aldrig att behöva sakna något, varken materiellt eller känslomässigt.
    Jag förstår att det är ångest att leva med detta. Det är ett moraliskt dilemma. Men avsikten var god och resultatet - ert barn - fantastiskt. Du har lånat en liten cell från en donator. Folk lägger alltför mycket vikt vid innehållet i den cellen. Det viktigaste är en kärleksfull förälder.

    Triggern till att berätta tycker jag ligger i hur sannolikt det är att detta blir avslöjat. 
    - är du 100 på att donatorn inte sagt något till någon? Inte nu och aldrig? Han är införstådd med konsekvenserna för honom om han berättar (dvs han blir far, underhållskyldig etc).
    - vet du var barnet har för blodgrupp? I samband med sjukdom eller olycka kan det uppdagas att barnet har "fel" blodgrupp (varken din eller din mans).

    Om du bestämmer dig för att berätta, gör det direkt. Du kan ju säga att du varit otrogen och att du är osäker på vem som är far. 

    Inte lätt, men jag ser inte att du handlade med några som helst onda avsikter. Män har så svårt med tanken att det skulle kunna vara fel på deras spermier, att de hellre lever i ovisshet (till skillnad från kvinnor där man gör IVF och donation med självklarhet).
  • taquine
    Anonym (Karin P) skrev 2016-12-14 14:12:58 följande:
    Jag förstår att det är ångest att leva med detta. Det är ett moraliskt dilemma. Men avsikten var god och resultatet - ert barn - fantastiskt. Du har lånat en liten cell från en donator. Folk lägger alltför mycket vikt vid innehållet i den cellen. Det viktigaste är en kärleksfull förälder.

    Triggern till att berätta tycker jag ligger i hur sannolikt det är att detta blir avslöjat. 
    - är du 100 på att donatorn inte sagt något till någon? Inte nu och aldrig? Han är införstådd med konsekvenserna för honom om han berättar (dvs han blir far, underhållskyldig etc).
    - vet du var barnet har för blodgrupp? I samband med sjukdom eller olycka kan det uppdagas att barnet har "fel" blodgrupp (varken din eller din mans).

    Om du bestämmer dig för att berätta, gör det direkt. Du kan ju säga att du varit otrogen och att du är osäker på vem som är far. 

    Inte lätt, men jag ser inte att du handlade med några som helst onda avsikter. Män har så svårt med tanken att det skulle kunna vara fel på deras spermier, att de hellre lever i ovisshet (till skillnad från kvinnor där man gör IVF och donation med självklarhet).
    Lånat en liten cell? Vilken jävla eufemism. TS har varit otrogen och knullat eller som ts beskriver det blivit betäckt. av en annan man.

    Lånat en liten cell... jag baxnar.
    Goodness me
  • Lord Hans

    Jag hoppas ditt barn och din man får reda på sanningen och ditt svek, båda lämnar dig och aldrig mera talar med dig.

    Sen skulle det vara en extra bonus om du dog på min födelsedag. Då kan jag fira dubbeltSkål

  • Lord Hans
    taquine skrev 2016-12-14 14:17:32 följande:
    Lånat en liten cell? Vilken jävla eufemism. TS har varit otrogen och knullat eller som ts beskriver det blivit betäckt. av en annan man.

    Lånat en liten cell... jag baxnar.
    Haha, första gången jag håller med dig, vad kul.
    Men du inser väl att det är en trolltråd?
  • chanelza

    Har inte läst hela tråden och kanske har någon annan hunnit påpeka detta...

    Låt säga att nu går isär och han träffar en ny kvinna. De/hon vill ha barn och kanske lyckas få iväg honom till fertilitetskliniken. Där framkommer det att han är steril. Undrar vad som händer då?
    Sedan det här med den biologiska faktorn. Både överskattat och underskattat. Den som tar hand om barnet är förälder, tänk adopterade, men som några har påpekat, tänk om flickan behöver blod eller ny njure eller liknande. Ja, då kommer det fram...

  • Anonym (Adopterad)

    Som adoptivbarn kommer det på ett sätt alltid vara den du vuxit upp med som din pappa som blir din pappa men för barnets del bör du nog ändå ta dig en funderare. För OM det kommer fram riskerar du utsätta ditt älskade barn för en riktigt traumatisk upplevelse som kan ta ett helt liv att läka ifrån.

    Jag har flera adopterade vänner som fått veta i vuxen ålder och sedan upplevt som att hela deras liv varit en stor lögn. Sveket från den förälder som visste riskerat bli oförlåtligt men de börjar inte sällan ifrågasätta hela sin existens. Självmord och missbruk finns också rapporterade, både nationellt som internationellt.

    Så jag tycket nästan du använder ditt barn som ett objekt för din egen lycka.

    Jag har alltid vetat, aldrig brytt mig och även om mina biologiska föräldrar skulle dimpa ner skulle de aldrig kunna bli mina föräldrar annat än i ren bilogisk aspekt.

  • klen

    Att låta någon betäcka dig? Är du en hund?
    Att bli spermadonator genom naturmetoden?
    Var det inte så att du var kåt och ville vara otrogen med din gamla kompis?
    Spermadonatorer och planerade inseminationer har jag inget emot men planerade otroheter får mig att må illa!

  • Anonym (Kalla fötter)
    Anonym (Hanna) skrev 2016-12-14 09:00:58 följande:
    Svår fråga TS. Din man älskar barnet vilket är jätte bra. Men hur skulle deras relation se ut efter det att sanningen kom ut? Skulle han ta avstånd då? Sen den biologiska pappan. Han kanske inte bryr sig nu men tänk om han kommer om 10år och kräver att få träffa sin dotter. Vad gör du då? Hela flickans värld kommer ju att bli raserad. Oavsett hur så kommer det att komma tillbaka och bita dig i rumpan.Jag tycker inte att denna lögn är rätt men samtidigt tycker jag inte heller att flickan ska stå utan en  pappa om hon inte behöver. Men samtidigt så behöver ju din man vara pappa på sina villkor. Tänk vilken sorg att få reda på att den man älskar mest av allt inte är sin egna. Man vill ju tro att det egentligen inte spelar någon roll så länge man ser barnet som sitt, men det är skillnad på att adoptera och bli lurad.
    Jag tror att min man skulle ta avstånd från henne om han fick reda på sanningen nu. Mig skulle han säkert lämna. Men jag tror att efter ett antal år, om sanningen kommer fram då, kommer han inte att ta avstånd från barnet. Då har han knutit an mycket hårdare.

    Jag litar på honom men som du säger, helt säker kan man aldrig vara. Men om det händer får jag deala med det då. Jag vet vad jag gjort och är beredd att ta ansvar för det om jag blir tvungen. 
  • Anonym (Kalla fötter)
    Jahappvaddetsmart skrev 2016-12-14 12:49:07 följande:
    Du kan lita på honom till 100% ?
    Vad vet du om framtiden? Tänkt på att folk förändras?
    Tänkt på att folk går igenom kriser?
    Skulle det inte varit betydligt vattentätare om du raggat upp någon pappaliknande på krogen?

    (Helt fantastiskt hur långt folk tänker innan handling)
    Jag var förvisso desperat av barnlängtan, men lyckligtvis inte så desperat att jag tog vem som helst. Nu vet jag att donatorn är en lugn och ordentlig man, mycket intelligent och omtänksam. Lite "tråkig", ospontan och pålitlig, inte min typ av partner men bra pappamaterial. Hans föräldrar är också bra människor.
  • klen

    En "donator" är en person som lämnar sperma anonymt. Inte någon som du knullar med. Det är en väldigt stor skillnad hur din man ska ta det. Inse att du inte inseminerade dig för att bli gravid. Du knullade med en annan........

Svar på tråden När maken inte är pappan