• Anonym (Kalla fötter)

    När maken inte är pappan

    För att göra en lång historia kort, min man och jag försökte länge få barn utan resultat. Jag kände på mig att felet låg hos min man, jag kände mig fertil och och gjorde en abort i ungdomen. Maken är den sorglösa typen, blir det barn så blir det, annars går det bra utan. Någon utredning var han inte intresserad av. Medan barn har blivit allt viktigare för mig allt eftersom åren gått. Så jag tog saken i egna händer och lät en annan man "betäcka" mig, med resultat att jag genast blev gravid. Min man vet inget. Vår underbara dotter föddes i augusti och jag såg henne i första hand som "min" dotter, men maken har blivit en mer närvarande och engagerad pappa än jag väntade mig. Hon är hans ögonsten.

    Nu är jag föräldraledig, har tid att tänka och samvetet har hunnit ifatt mig. Jag tänker inte berätta sanningen och är inställd på att leva med en lögn restan av livet. Men jag undrar, finns det några andra i samma situation vars barn har fel fäder och där maken/sambon inget vet? Hur fungerar det att leva med den vetskapen? Letar ni i hemlighet efter tecken från den andre, i utseende eller beteende? Är ni rädda för att bli avslöjade? Tänker ni berätta för barnet när hen blir vuxen eller skriva ner något i "öppnas efter min död"?
    Påhopp tillför inget, jag är väl medveten om vilket gigantiskt svek jag utsatt min älskade man för.
  • Svar på tråden När maken inte är pappan
  • elyse
    Kerubmamman skrev 2016-12-13 18:58:08 följande:
    Testar man barnets blodgrupp vid förlossningen? Jag har inget minne av det, men det är ju 10+ år sedan också.  
    Ja, vi fick i alla fall reda på dotterns på BB. Vi har samma, AB+. Pappan är AB-.
  • Anonym (Du är så körd)
    Anonym (Moi) skrev 2016-12-13 19:17:39 följande:

    Som motvikt till alla andra, jag tycker det du gjort inte är så hemskt. Alternativet hade ju annars enbart kunna vara att barnet inte fanns. Jag vet inte varför man till varje pris måste trycka upp sanningen i allas ansikten. Du är barnets mamma, din man är barnets pappa. Inte genetiskt förvisso men pappa är han. Ingen mår bättre av att sanningen, mer än möjligen du som slipper bära hemligheten. Se det som du gjort som något fint. Du gav din man möjlighet att bli far och ditt barn möjlighet att bli till. Ta med dej hemligheten i graven och var nöjd med det fina du åstadkommit.


    Ditt nick borde ha varit "Djävulen" . Endast känslokalla egoister uppmanar folk till att begå livsavgörande svek mot sina närmsta. Tvinga inte ett barn att leva DIN lögn. Personer som du dör ensamma och övergivna av sina egna barn.
  • Anonym (Klart han är)
    Anonym (34) skrev 2016-12-13 19:32:16 följande:

    Fast hennes man är ju inte pappa! Så pappa är han inte alls och antagligen kommer detta snart att få en sjuk vändning.


    Klart att TS man är pappa! Även om det biologiskt är nån annan som är pappan. Eftersom dom är gifta så är hennes man automatiskt barnets pappa och vårdnadshavare. Och jag tror inte att han vill avsäga sig faderskapet även om sanningen kommer fram. Det sociala är viktigare än det biologiska.
  • Anonym (Kalla fötter)
    dagg88 skrev 2016-12-13 19:46:01 följande:
    Fast älskar du din man? Jag skulle aldrig kunna svika den jag älskar på det viset samt lura h*n på något så stort som ett barn!
    Jag älskar honom och gjorde det jag tror var bäst för oss bägge. Fel eller rätt får framtiden utvisa.
  • Aileen Allannah

    Jag tänker kanske inte i första hand på hur din man skulle reagera om allt kom fram, utan hur din dotter skulle reagera. Levt ett helt liv i lögn. Du riskerar att förlora din dotter också, inte bara din man. Vilket trauma...

  • Anonym (Kalla fötter)
    Anonym (.l,km) skrev 2016-12-13 19:42:12 följande:
    Ok, sjukhusskräck alltså. Men varför inte göra en heminsemination? Varför ligga med honom och därmed svika dubbelt?
    Jag kände mig obekväm och osäker på den metoden och trodde att chansen att bli gravid var större på det vanliga sättet. Eftersom jag aldrig tänkt berätta så kvittar det tyckte jag.
  • Anonym (Moi)
    Anonym (34) skrev 2016-12-13 19:32:16 följande:
    Fast hennes man är ju inte pappa! Så pappa är han inte alls och antagligen kommer detta snart att få en sjuk vändning.
    I såna fall kan en adoptivpappa heller kalla sej för pappa. Eller?
  • Anonym (Du är så körd)
    Anonym (Klart han är) skrev 2016-12-13 19:56:14 följande:

    Klart att TS man är pappa! Även om det biologiskt är nån annan som är pappan. Eftersom dom är gifta så är hennes man automatiskt barnets pappa och vårdnadshavare. Och jag tror inte att han vill avsäga sig faderskapet även om sanningen kommer fram. Det sociala är viktigare än det biologiska.


    När barnet är 18 år kan hen själv kräva ett nytt faderskapstest. SANNINGEN är det viktigaste!
  • taquine
    Anonym (Moi) skrev 2016-12-13 20:03:13 följande:
    I såna fall kan en adoptivpappa heller kalla sej för pappa. Eller?
    En adoptivpappa vet ju att han inte är den biologiska pappan, ts man tror ju han är det, det är det fula att ts gått bakom ryggen på honom i denna smutsiga historia. 

    Fattar inte öht.man kan leva med en sådan lögn.
    Goodness me
  • Anonym (34)
    Anonym (Moi) skrev 2016-12-13 20:03:13 följande:

    I såna fall kan en adoptivpappa heller kalla sej för pappa. Eller?


    En adoptivpappahar ju själv ha gjort valet att vara det och är medveten om det. Ts har aldrig låtit sin "man" göra det valet. Hon har svikit och varit otrogen. Tycker det är en väldigt märkligt gemförelse. Den ändå hon bryr sig om är sig själv, varken barn eller den stackars mannen. Fast vissa människor tycker ju otrohet och lögner är något vackert förstås ;)
Svar på tråden När maken inte är pappan