Genusfråga - ska man välja själv vilket kön man tillhör?

En fråga till Aniiee­Här
Tar du illa upp om du kallas vid könsspecifikt pronomen, exempelvis honom eller henne?

Kan det vara den här?
www.varldenidag.se/nyheter/har-ar-hen-en-sjalvklarhet/cbblcu!4OG2oOtV6nCZUNt8RnH@Fg/

Jag tycker inte att det låter särskilt extremt faktiskt, däremot låter det som en verksamhet som präglas av respekt för individens egenart.:

"På "hennes" förskolor arbetar man aktivt med att ? i enligt med läroplanen ? motverka stereotypa könsroller och bemöta barnen utifrån person i stället för utifrån kön. Till exempel kallas både personal och barn för "kompisar" i stället för "tjejer och killar".
Lotta Rajalin är van vid att ta strid för genustänket och att bemöta kritiken.
? Det handlar inte om att göra pojkar till flickor och tvärtom, utan om att låta alla få tillgång till helheten. Att inte höja på ögonbrynen för att en flicka är jätteintresserad av fotboll eller en pojke vill dansa balett, säger hon.
? Men att vi är noga med vårt förhållningssätt till barnen betyder inte att vi är ute efter att förändra dem, de är underbara precis som de är och får vara precis så flickflickiga eller pojkpojkiga som de vill. Det är en mänsklig rättighet att få vara den man har vilja och förmåga att vara."

"Som ett led i pedagogiken finns även det könsneutrala pronomet "hen" med i verksamheten.
? Det är ett ord som kommer, säger Lotta Rajalin, och påpekar att "hen" dagen innan tagits in i Nationalencyklopedin.
? Vi använder det när det fyller en funktion eller när det tillför något ytterligare. I skrift går det dessutom fortare att skriva "hen" än att skriva "han eller hon". Personligen använder jag det när någons könstillhörighet är betydelselös eller okänd.
Barnen har hittills inte reagerat på det nya ordet, säger hon, utan har tagit det till sig som just ett könsneutralt personligt pronomen."

Nej, det är inte den, men upplägget verkar rätt lika.

Jag undrar hur man tänker här...
Vad är "pojkaktigt" respektive "flickaktigt" i en miljö där man inte definierar könen?
Hur ska man få barnen att förstå att det är okej att vara som man vill, oavsett kön, när man tar bort könet som en del av barnens identitet?
Det blir lite som att blå boll motsvarar pojkar, röd boll motsvarar flickor, men nu tar vi bort detta med blå boll och röd boll, istället är alla lila - i detta ska man då försöka få barnen att förstå att det finns blå bollar och röda bollar men att likheten är större än skillnaderna... kontraproduktivt enligt min mening. Risken är att de aldrig fattar att pojkar/män och flickor/kvinnor kan vara precis hur som helst utan istället flummar runt i en könslös dimma som tvärt bryts när det går upp för dem att det finns två kön.

Nu är jag inte feminist, men jag kanske kan ta mig friheten att svara ändå?

Genusfråga - ska man välja själv vilket kön man tillhör?

Något som är mycket på tapeten nu är att man själv ska få avgöra vilket kön man tillhör och att även ett tredje kön som varken är man eller kvinna ska införas som valmöjlighet.

Jag känner en del folk som jobbar på skola/förskola och där har detta tydligen börjat få genomslag, barnen ska inte längre delas upp, räknas eller benämnas som pojke eller flicka, utan det ska vara könsneutralt.

Jag vill gärna att vi funderar vidare på detta och diskuterar såväl praktiska som faktorer av etisk/värderingsmässig art.

En tanke som slår mig är att om en flicka känner sig obekväm med att identifiera sig som flicka, vad beror det på då? Är det så enkelt att låta flickan istället identifiera sig som pojke eller obestämt kön? Om det beror på att flickan från hem, skola, arbete, vänner och samhället har fått uppfattningen att innebörden av att vara flicka/kvinna är en begränsad bild av dagens verklighet i Sverige som hon inte vill identifiera sig med, så borde man väl i så fall fokusera på att förändra den bilden (och även fortsätta utvecklingen av samhället till större jämställdhet) istället för att bara köpa rakt av att det biologiska könet känns obekvämt eller svårt att identifiera sig med!? För att vara tjej/kvinna i dagens Sverige innebär ju trots allt en mängd valmöjligheter som inte begränsas av könet, till skillnad mot hur det var förr eller hur det kan vara i vissa andra länder och kulturer världen över.

Andra detaljer att fundera över är hur man löser saker praktiskt.
Ett barn eller vuxen som inte vill identifiera sig med det kön de är födda med, vilket omklädningsrum ska de använda? Ska hen spela fotboll med pojk-/herrlaget eller flick-/damlaget? Ska personen i olika slags register och statistik registreras som man eller kvinna? Är man mamma- eller pappaledig?
Hur blir det med jämställdhetsarbete om vi helt slutar att förutsätta att personer födda som kvinna eller man (och inte genomgått könskorrigering) identifierar sig som det könet de är födda till?
Ska en person med penis (född som biologisk pojke) som våldtar en kvinna registreras som kvinna i brottsregister för att personen tycker sig vara kvinna?
Ska en person som är född till kvinna, blir gravid och föder ett barn kunna registreras som pappa till barnet för att personen vill identifiera sig som man?
Är en biologiskt sett man och en kvinna i ett förhållande att betrakta som homosexuella om den ena identifierar sig som motsatt kön?
Om någon bestämt att det på en plats, befattning, arbetsplats e.t.c. behövs fler män eller kvinnor, ska man då kunna dra nytta av det genom att bara säga att man identifierar sig som det kön man inriktar sig på?
Ska man sluta betrakta sina barn som pojke/flicka även när man ser till behoven av integritet på normalt sett könsuppdelat vis i familjen och hemmet?
Samtliga ovanstående frågor, fast byt ut nämnda kön till ett tredje, obestämt kön...

Många frågor, det finns säker fler.
Fritt fram för dina kommentarer, svar, funderingar och fler frågor i ämnet.

Jag tolkar "flickaktigt" och "pojkaktigt" som det som folk generellt uppfattar som "flickaktigt" och "pojkaktigt", och det är antagligen inte beroende av den specifika miljö som den här förskolan är. Det finns såklart variationer i hur folk uppfattar det, men jag tror att det i så fall spelar större roll ifall man befinner sig på Södermalm, Östermalm, Östersund eller Malmberget.

Jag förstår ärligt talat inte hur du läser in att man tar bort könet som en del av barnens identitet ur det här. Tror du att barnen inte vet om de är killar eller tjejer eller någonting annat bara för att personalen inte har könet i fokus?

Nej, jag tror att det i alla fall teoretiskt sett finns en risk att barn inte vet vilket kön de själva är och vilket kön andra är om de rakt igenom fostras i en miljö där olika kön och könstillhörighet inte nämns. Det är väldigt lätt att ge barn ett androgynt utseende, så att man inte därigenom kan härleda till barnets biologiska kön, om de ens har några erfarenheter till grund för att göra sådan koppling.

Jag tror att du kanske har en överdriven rädsla för det som verkar främmande och obekant för dig. För mig känns det helt orimligt att tänka sig att barn kan växa upp i en så väl skyddad miljö att det du beskriver skulle kunna hända. Möjligen för ett barn som hemskolas långt från civilisationen utan TV och internet, men inte för ett barn som går på förskolan, inte ens i den mest genusmedvetna enklaven på Södermalm.