Genusfråga - ska man välja själv vilket kön man tillhör?

Hahaha!

Du har ju helt missuppfattat det hela. Syftet är inte att göra barn könlösa på förskolor utan att ta bort fokuset på könet (och därmed de förväntningar och förutfattade meningar man har om det). Man ska istället bemöta barnet som de individer de är.

Problemet är ju att föräldrar och samhälle tillskriver ett litet barn massa könsteriotypa egenskaper innan barnet ens lärt sig gå och därmed styr hur barnet ska utvecklas. Det är detta vi vill bryta.

På vår förskola identifierades bl a följande problem av en utomstående koordinator (vilket vi var omedvetna om):

1) pojkarna kom alltid i första rum. I och med vår tidsbrist och underbemanning utgick vi från ett flickorna skulle klara av att ta på sig ytterkläderna själva. Hjälpte vi en flicka men det kommen en pojke och trilskades släppte vi genast henne för att hjälpa pojken (för att vara effektiva och för att vi förutsatte att flickor är mer mogna att ta på sig själva)

Men hur formas pojkar av att de märker att de alltid prioriteras framför flickorna och hur påverkar det flickors verklighetsuppfattning när de ser att pojkar alltid får komma för dem? och att de också förväntas vara duktiga och hjälpa pojkarna (men aldrig tvärtom)?

2) flickorna berömdes för sina utseenden, pojkarna för sina prestationer. Vi berömde allltid flickorna över deras fina kläder och tofsar i håret medan vi tillskrev pojkarna hyllningar när det presterade något svår.

Hur formar en liten flicka sin världsbild när hon lär sig att hennes värde sitter i hur söt hon är och att det är främst då hon blir hyllad? Barn är svampar och i den åldern utforskar man världen för att förstå sin plats och sitt syfte i den.

3) pratade med flickorna, korta uppmaningar till pojkarna.

Vi förde långa resonemang med flickorna och reflektioner medan vi mest uppmanade killarna och gav kortare order till dem (vilket vi vat helt omedvetna om). Hur formar det en liten kille att inte bli lyssnad på? Att inte få möjlighet att formulera längre resonemang och inte få de kommunikativa redskapen att formulera tankar och känslor? Hur tar sig killars känslouttryck för former om han inte fått lära sig att prata om hur han mår? Och hur lär han sig att läsa av andra människor?

4) flickorna som var *pojkflickor* hyllades av sina fäder men samma fäder var inga hejare till att uppmuntra sina söner till att vara *flickpojkar*.

Hur påverkar detta en flicka att veta att hon kan vara både feminin eller killig och bli hyllad men att att för en kille är det big NONO om han visar på feminina egenskapet. Vilken värdering lägger flickor och pojkar på manligt respektive kvinnligt utifrån dessa spelregler?

Detta är bl.a. några iakttagelser vi jobbar aktivt med att få bort med vår *flumpedagogik* där vi försöker se till barnet och inte förutbestämda könsuppfattningar. För vår pedagogik är inte dåligt eller förvirrande, de förutbestämda snäva könade idealen innan- de är de stora bovarna.

Hahaha!

Du har ju helt missuppfattat det hela. Syftet är inte att göra barn könlösa på förskolor utan att ta bort fokuset på könet (och därmed de förväntningar och förutfattade meningar man har om det). Man ska istället bemöta barnet som de individer de är.

Problemet är ju att föräldrar och samhälle tillskriver ett litet barn massa könsteriotypa egenskaper innan barnet ens lärt sig gå och därmed styr hur barnet ska utvecklas. Det är detta vi vill bryta.

På vår förskola identifierades bl a följande problem av en utomstående koordinator (vilket vi var omedvetna om):

1) pojkarna kom alltid i första rum. I och med vår tidsbrist och underbemanning utgick vi från ett flickorna skulle klara av att ta på sig ytterkläderna själva. Hjälpte vi en flicka men det kommen en pojke och trilskades släppte vi genast henne för att hjälpa pojken (för att vara effektiva och för att vi förutsatte att flickor är mer mogna att ta på sig själva)

Men hur formas pojkar av att de märker att de alltid prioriteras framför flickorna och hur påverkar det flickors verklighetsuppfattning när de ser att pojkar alltid får komma för dem? och att de också förväntas vara duktiga och hjälpa pojkarna (men aldrig tvärtom)?

2) flickorna berömdes för sina utseenden, pojkarna för sina prestationer. Vi berömde allltid flickorna över deras fina kläder och tofsar i håret medan vi tillskrev pojkarna hyllningar när det presterade något svår.

Hur formar en liten flicka sin världsbild när hon lär sig att hennes värde sitter i hur söt hon är och att det är främst då hon blir hyllad? Barn är svampar och i den åldern utforskar man världen för att förstå sin plats och sitt syfte i den.

3) pratade med flickorna, korta uppmaningar till pojkarna.

Vi förde långa resonemang med flickorna och reflektioner medan vi mest uppmanade killarna och gav kortare order till dem (vilket vi vat helt omedvetna om). Hur formar det en liten kille att inte bli lyssnad på? Att inte få möjlighet att formulera längre resonemang och inte få de kommunikativa redskapen att formulera tankar och känslor? Hur tar sig killars känslouttryck för former om han inte fått lära sig att prata om hur han mår? Och hur lär han sig att läsa av andra människor?

4) flickorna som var *pojkflickor* hyllades av sina fäder men samma fäder var inga hejare till att uppmuntra sina söner till att vara *flickpojkar*.

Hur påverkar detta en flicka att veta att hon kan vara både feminin eller killig och bli hyllad men att att för en kille är det big NONO om han visar på feminina egenskapet. Vilken värdering lägger flickor och pojkar på manligt respektive kvinnligt utifrån dessa spelregler?

Detta är bl.a. några iakttagelser vi jobbar aktivt med att få bort med vår *flumpedagogik* där vi försöker se till barnet och inte förutbestämda könsuppfattningar. För vår pedagogik är inte dåligt eller förvirrande, de förutbestämda snäva könade idealen innan- de är de stora bovarna.

Hahaha!

Du har ju helt missuppfattat det hela. Syftet är inte att göra barn könlösa på förskolor utan att ta bort fokuset på könet (och därmed de förväntningar och förutfattade meningar man har om det). Man ska istället bemöta barnet som de individer de är.

Problemet är ju att föräldrar och samhälle tillskriver ett litet barn massa könsteriotypa egenskaper innan barnet ens lärt sig gå och därmed styr hur barnet ska utvecklas. Det är detta vi vill bryta.

På vår förskola identifierades bl a följande problem av en utomstående koordinator (vilket vi var omedvetna om):

1) pojkarna kom alltid i första rum. I och med vår tidsbrist och underbemanning utgick vi från ett flickorna skulle klara av att ta på sig ytterkläderna själva. Hjälpte vi en flicka men det kommen en pojke och trilskades släppte vi genast henne för att hjälpa pojken (för att vara effektiva och för att vi förutsatte att flickor är mer mogna att ta på sig själva)

Men hur formas pojkar av att de märker att de alltid prioriteras framför flickorna och hur påverkar det flickors verklighetsuppfattning när de ser att pojkar alltid får komma för dem? och att de också förväntas vara duktiga och hjälpa pojkarna (men aldrig tvärtom)?

2) flickorna berömdes för sina utseenden, pojkarna för sina prestationer. Vi berömde allltid flickorna över deras fina kläder och tofsar i håret medan vi tillskrev pojkarna hyllningar när det presterade något svår.

Hur formar en liten flicka sin världsbild när hon lär sig att hennes värde sitter i hur söt hon är och att det är främst då hon blir hyllad? Barn är svampar och i den åldern utforskar man världen för att förstå sin plats och sitt syfte i den.

3) pratade med flickorna, korta uppmaningar till pojkarna.

Vi förde långa resonemang med flickorna och reflektioner medan vi mest uppmanade killarna och gav kortare order till dem (vilket vi vat helt omedvetna om). Hur formar det en liten kille att inte bli lyssnad på? Att inte få möjlighet att formulera längre resonemang och inte få de kommunikativa redskapen att formulera tankar och känslor? Hur tar sig killars känslouttryck för former om han inte fått lära sig att prata om hur han mår? Och hur lär han sig att läsa av andra människor?

4) flickorna som var *pojkflickor* hyllades av sina fäder men samma fäder var inga hejare till att uppmuntra sina söner till att vara *flickpojkar*.

Hur påverkar detta en flicka att veta att hon kan vara både feminin eller killig och bli hyllad men att att för en kille är det big NONO om han visar på feminina egenskapet. Vilken värdering lägger flickor och pojkar på manligt respektive kvinnligt utifrån dessa spelregler?

Detta är bl.a. några iakttagelser vi jobbar aktivt med att få bort med vår *flumpedagogik* där vi försöker se till barnet och inte förutbestämda könsuppfattningar. För vår pedagogik är inte dåligt eller förvirrande, de förutbestämda snäva könade idealen innan- de är de stora bovarna.

Forskning har visat att människor kan avgöra andras sexuella läggning utifrån ansiktsbilder och att homosexuella män uppfattas mer feminina än heterosexuella män och vise versa hos kvinnor. Denna studie undersökte om det går att förutsäga framtida sexuella läggning på barn och om dessa skiljer sig i egenskapsskattningar beroende på uppfattad sexuell läggning

[...]

Utseende i relation till en homosexuell identitet diskuteras i en studie av Hutson (2010), där homosexuella personer intervjuades om hur utseende används för att bilda, hantera och upprätthålla sin homosexuella identitet och uppleva äkthet. Det finns normer och stereotypa föreställningar om hur homosexuella män och kvinnor ser ut och uppför sig, så det gäller att ha rätt kläder, frisyr och kropp som skildrar sexualiteten. När de homosexuella intervjupersonerna hade kommit ut med sin sexualitet började de uttrycka den genom utseendet, såsom att ändra klädstil. De ville följa dessa utseendenormer för att uppleva en äkthet och för att andra skulle uppfatta dem som homosexuella. Detta ledde till att en del av männen bland annat började använda mer tajta och rosa kläder, medan en del av kvinnorna började använda en mer maskulin stil, där kläderna inte skulle vara tajta eller feminina. En slutsats av denna studie var att det fanns ett samband mellan en homosexuell identitet och utseendet, där det yttre anpassas efter den inre sexualiteten för att uppnå en känsla av äkthet.

Maskulinitet hos kvinnor och femininet hos män används som ett redskap vid bedömning av sexuell läggning. Ju mer feminina männen uppfattas och ju mer maskulina kvinnorna anses, desto större sannolikhet är det att de uppfattas homosexuella (Freeman et al., 2010; Rieger et al., 2010). Det har även visat sig att homosexuella kvinnor bedöms mer maskulina och mindre feminina än heterosexuella kvinnor, medan homosexuella män skattas mer feminina och mindre maskulina än heterosexuella män

[...]

Både studien av Blashill och Powlishta (2009a) och Kite och Deaux hade 'resultat som visade att homosexuella män uppfattas ha så kallade feminina egenskaper i högre 'grad än heterosexuella män. Homosexuella män blev tilldelade egenskaper som feminina och 'vänliga, jämfört med heterosexuella män som beskrevs som bland annat maskulina och starka.  [...]

Femininitet-maskulinitet och homosexualitet - DiVA MDH
www.theglobeandmail.com/opinion/dont-treat-all-cases-of-gender-dysphoria-the-same-way/article37711831/

The suprachiasmatic nucleus (SCN) of the anterior hypothalamus has also been found to relate to sexual orientation, as it is larger in size and more elongated in shape in homosexual males than in heterosexual males and females. The vasopressin-containing subnucleus of the SCN of homosexual men is twice as large and has 2.1 times as many cells than the vasopressin-containing subnucleus of the SCN in heterosexual men

https://en.wikipedia.org/wiki/Neuroscience_and_sexual_orientation

another study published in 2008, Swaab and a coauthor examined the postmortem volume of the INAH3 subnucleus, an area of the hypothalamus previously linked to sexual orientation. The researchers found that this region was about twice as big in cisgender men as in women, whether trans- or cisgender.

Hahaha!

Du har ju helt missuppfattat det hela.[...]

En intressant och potentiellt möjlig framtida effekt av att man väljer sin könstillhörighet själv.

Hahaha!

Du har ju helt missuppfattat det hela. Syftet är inte att göra barn könlösa på förskolor utan att ta bort fokuset på könet (och därmed de förväntningar och förutfattade meningar man har om det). Man ska istället bemöta barnet som de individer de är.

Problemet är ju att föräldrar och samhälle tillskriver ett litet barn massa könsteriotypa egenskaper innan barnet ens lärt sig gå och därmed styr hur barnet ska utvecklas. Det är detta vi vill bryta.

På vår förskola identifierades bl a följande problem av en utomstående koordinator (vilket vi var omedvetna om):

1) pojkarna kom alltid i första rum. I och med vår tidsbrist och underbemanning utgick vi från ett flickorna skulle klara av att ta på sig ytterkläderna själva. Hjälpte vi en flicka men det kommen en pojke och trilskades släppte vi genast henne för att hjälpa pojken (för att vara effektiva och för att vi förutsatte att flickor är mer mogna att ta på sig själva)

Men hur formas pojkar av att de märker att de alltid prioriteras framför flickorna och hur påverkar det flickors verklighetsuppfattning när de ser att pojkar alltid får komma för dem? och att de också förväntas vara duktiga och hjälpa pojkarna (men aldrig tvärtom)?

2) flickorna berömdes för sina utseenden, pojkarna för sina prestationer. Vi berömde allltid flickorna över deras fina kläder och tofsar i håret medan vi tillskrev pojkarna hyllningar när det presterade något svår.

Hur formar en liten flicka sin världsbild när hon lär sig att hennes värde sitter i hur söt hon är och att det är främst då hon blir hyllad? Barn är svampar och i den åldern utforskar man världen för att förstå sin plats och sitt syfte i den.

3) pratade med flickorna, korta uppmaningar till pojkarna.

Vi förde långa resonemang med flickorna och reflektioner medan vi mest uppmanade killarna och gav kortare order till dem (vilket vi vat helt omedvetna om). Hur formar det en liten kille att inte bli lyssnad på? Att inte få möjlighet att formulera längre resonemang och inte få de kommunikativa redskapen att formulera tankar och känslor? Hur tar sig killars känslouttryck för former om han inte fått lära sig att prata om hur han mår? Och hur lär han sig att läsa av andra människor?

4) flickorna som var *pojkflickor* hyllades av sina fäder men samma fäder var inga hejare till att uppmuntra sina söner till att vara *flickpojkar*.

Hur påverkar detta en flicka att veta att hon kan vara både feminin eller killig och bli hyllad men att att för en kille är det big NONO om han visar på feminina egenskapet. Vilken värdering lägger flickor och pojkar på manligt respektive kvinnligt utifrån dessa spelregler?

Detta är bl.a. några iakttagelser vi jobbar aktivt med att få bort med vår *flumpedagogik* där vi försöker se till barnet och inte förutbestämda könsuppfattningar. För vår pedagogik är inte dåligt eller förvirrande, de förutbestämda snäva könade idealen innan- de är de stora bovarna.

Hahaha!

Du har ju helt missuppfattat det hela. Syftet är inte att göra barn könlösa på förskolor utan att ta bort fokuset på könet (och därmed de förväntningar och förutfattade meningar man har om det). Man ska istället bemöta barnet som de individer de är.

Problemet är ju att föräldrar och samhälle tillskriver ett litet barn massa könsteriotypa egenskaper innan barnet ens lärt sig gå och därmed styr hur barnet ska utvecklas. Det är detta vi vill bryta.

På vår förskola identifierades bl a följande problem av en utomstående koordinator (vilket vi var omedvetna om):

1) pojkarna kom alltid i första rum. I och med vår tidsbrist och underbemanning utgick vi från ett flickorna skulle klara av att ta på sig ytterkläderna själva. Hjälpte vi en flicka men det kommen en pojke och trilskades släppte vi genast henne för att hjälpa pojken (för att vara effektiva och för att vi förutsatte att flickor är mer mogna att ta på sig själva)

Men hur formas pojkar av att de märker att de alltid prioriteras framför flickorna och hur påverkar det flickors verklighetsuppfattning när de ser att pojkar alltid får komma för dem? och att de också förväntas vara duktiga och hjälpa pojkarna (men aldrig tvärtom)?

2) flickorna berömdes för sina utseenden, pojkarna för sina prestationer. Vi berömde allltid flickorna över deras fina kläder och tofsar i håret medan vi tillskrev pojkarna hyllningar när det presterade något svår.

Hur formar en liten flicka sin världsbild när hon lär sig att hennes värde sitter i hur söt hon är och att det är främst då hon blir hyllad? Barn är svampar och i den åldern utforskar man världen för att förstå sin plats och sitt syfte i den.

3) pratade med flickorna, korta uppmaningar till pojkarna.

Vi förde långa resonemang med flickorna och reflektioner medan vi mest uppmanade killarna och gav kortare order till dem (vilket vi vat helt omedvetna om). Hur formar det en liten kille att inte bli lyssnad på? Att inte få möjlighet att formulera längre resonemang och inte få de kommunikativa redskapen att formulera tankar och känslor? Hur tar sig killars känslouttryck för former om han inte fått lära sig att prata om hur han mår? Och hur lär han sig att läsa av andra människor?

4) flickorna som var *pojkflickor* hyllades av sina fäder men samma fäder var inga hejare till att uppmuntra sina söner till att vara *flickpojkar*.

Hur påverkar detta en flicka att veta att hon kan vara både feminin eller killig och bli hyllad men att att för en kille är det big NONO om han visar på feminina egenskapet. Vilken värdering lägger flickor och pojkar på manligt respektive kvinnligt utifrån dessa spelregler?

Detta är bl.a. några iakttagelser vi jobbar aktivt med att få bort med vår *flumpedagogik* där vi försöker se till barnet och inte förutbestämda könsuppfattningar. För vår pedagogik är inte dåligt eller förvirrande, de förutbestämda snäva könade idealen innan- de är de stora bovarna.

Begriper mig verkligen inte på dig. Förskolepedagogen (som för övrigt verkar vara precis rätt person på rätt ställe! ) försåg oss med en mängd tydliga och självupplevda exempel på hur killar och tjejer på ett omedvetet plan behandlas olika redan från typ två års ålder. Dvs i princip första gången de dagligen interagerar med jämnåriga som inte tillhör den närmaste familjen, och med vuxna som inte är deras föräldrar. *Naturligtvis* formar det oss, på gott och ont.

Det är dessa fenomen vi pratar om när vi säger att genus är viktigt. Det är inte flum. Det är inte påhittat. Och det är framförallt inte något negativt. 

Men istället för att svara typ "Åfan, ja det där är ju jättebra att det uppmärksammas och att vi försöker tänka på att bemöta barnet likadant, oavsett kön!", så ska du komma dragandes med länkar till helt andra sorters förskolor. Det du länkar till hade överhuvudtaget inte blivit några nyheter om det inte varit hyfsat unikt och spektakulärt (på gott och ont). Och för varje förskola där de tippexar ut "han och hon" och ersätter med "hen", så finns det (och har framförallt funnits) tusen och åter tusen där de sagt "Nej men Pelle, inte kan du ha klänning heller!" eller "Maja, sådär uppför sig inte tjejer!" 

Jag är lite av en "pojkflicka". När jag växte upp lekte jag både med dockor och bilar. Mina föräldrar var öppna och lät mig välja själv så att säga. Fast när jag lekte med dockor då lekte jag mest "äventyrslekar" och inte familj. Ibland lekte jag princess också. 

Jag spelade hellre fotboll med killarna på rasterna fram till högstadiet och sen pluggade jag mest och spelade dataspel. Jag är däremot inte så intresserad våld spel  utan tycker bättre om spel där man får skapa saker som Sim city eller äventyrsspel.

jag alltid identifierat mig som en tjej. Även om jag aldrig har varit intresserad av fixa mitt utseende ex. Jag har också varit väldigt tuff och självständig. 

Jag tycker det är viktigt att alla får möjligheten att "hitta" sig själva och jag tycker det är så fånigt att samhället har fått oss att tro att killar och tjejer kan olika saker. jag tycker därför att flickor och pojkar ska få leka med det dom tycker om när de är små och att de ska få ha samma möjligheter när de växer upp oavsett kön. Därför tror jag på en könsneutral uppväxt. 

Däremot tycker jag det är viktigt att barnen får veta vilka kön som finns men samtidigt att det inte behöver betyda att det är något "dåligt" att vara det ena eller det andra könet. Det är också att viktigt att barnen får lära sig att killar och tjejer är olika och båda ska behandlas med respekt.