• Tom Araya

    Genusfråga - ska man välja själv vilket kön man tillhör?

    Genusfråga - ska man välja själv vilket kön man tillhör?

    Något som är mycket på tapeten nu är att man själv ska få avgöra vilket kön man tillhör och att även ett tredje kön som varken är man eller kvinna ska införas som valmöjlighet.

    Jag känner en del folk som jobbar på skola/förskola och där har detta tydligen börjat få genomslag, barnen ska inte längre delas upp, räknas eller benämnas som pojke eller flicka, utan det ska vara könsneutralt.

    Jag vill gärna att vi funderar vidare på detta och diskuterar såväl praktiska som faktorer av etisk/värderingsmässig art.

    En tanke som slår mig är att om en flicka känner sig obekväm med att identifiera sig som flicka, vad beror det på då? Är det så enkelt att låta flickan istället identifiera sig som pojke eller obestämt kön? Om det beror på att flickan från hem, skola, arbete, vänner och samhället har fått uppfattningen att innebörden av att vara flicka/kvinna är en begränsad bild av dagens verklighet i Sverige som hon inte vill identifiera sig med, så borde man väl i så fall fokusera på att förändra den bilden (och även fortsätta utvecklingen av samhället till större jämställdhet) istället för att bara köpa rakt av att det biologiska könet känns obekvämt eller svårt att identifiera sig med!? För att vara tjej/kvinna i dagens Sverige innebär ju trots allt en mängd valmöjligheter som inte begränsas av könet, till skillnad mot hur det var förr eller hur det kan vara i vissa andra länder och kulturer världen över.

    Andra detaljer att fundera över är hur man löser saker praktiskt.
    Ett barn eller vuxen som inte vill identifiera sig med det kön de är födda med, vilket omklädningsrum ska de använda? Ska hen spela fotboll med pojk-/herrlaget eller flick-/damlaget? Ska personen i olika slags register och statistik registreras som man eller kvinna? Är man mamma- eller pappaledig?
    Hur blir det med jämställdhetsarbete om vi helt slutar att förutsätta att personer födda som kvinna eller man (och inte genomgått könskorrigering) identifierar sig som det könet de är födda till?
    Ska en person med penis (född som biologisk pojke) som våldtar en kvinna registreras som kvinna i brottsregister för att personen tycker sig vara kvinna?
    Ska en person som är född till kvinna, blir gravid och föder ett barn kunna registreras som pappa till barnet för att personen vill identifiera sig som man?
    Är en biologiskt sett man och en kvinna i ett förhållande att betrakta som homosexuella om den ena identifierar sig som motsatt kön?
    Om någon bestämt att det på en plats, befattning, arbetsplats e.t.c. behövs fler män eller kvinnor, ska man då kunna dra nytta av det genom att bara säga att man identifierar sig som det kön man inriktar sig på?
    Ska man sluta betrakta sina barn som pojke/flicka även när man ser till behoven av integritet på normalt sett könsuppdelat vis i familjen och hemmet?
    Samtliga ovanstående frågor, fast byt ut nämnda kön till ett tredje, obestämt kön...

    Många frågor, det finns säker fler.
    Fritt fram för dina kommentarer, svar, funderingar och fler frågor i ämnet.

  • Svar på tråden Genusfråga - ska man välja själv vilket kön man tillhör?
  • Tom Araya
    Palestrina skrev 2017-03-31 08:16:47 följande:
    Jag förstod liknelsen, men den är absurd på så många vis att jag inte orkade gå in i den. Men om jag kontrar med den här liknelsen: ifall du har en bil med en BMW-motor och en Volvokaross, har du då en Volvo eller en BMW? Jag förutsätter ingen biologisk förklaring, men jag utesluter det inte, då jag VET att det är vanligare än man tror att insida och utsida inte stämmer överens. Jag tänker bara inte förbjuda barn att fundera över sin könsidentitet oavsett vad andra, som du t ex, kanske tycker att de måste förstå först.
    En Volvo såklart, om än modifierad, eftersom identiteten sitter i karossen och inte i motorn. Blandar du för mycket komponenter kommer bilen att betraktas som något helt annat utan koppling till ursprunget.

    Ingen har talat om några förbud och det är inte vad frågan handlar om, utan hur man hanterar det och löser saker praktiskt om alla är fria att själva avgöra sin könstillhörighet oavsett vad de är födda till eller om de genomgått könskorrigering eller inte.

    Man kan ju fråga sig vad det finns för mening att fundera över kön och könsidentitet om man inte förstår vad det innebär? Borde inte förståelse vara grunden?
  • 5by5
    Fnollet skrev 2017-03-31 13:28:16 följande:
    Ok, så man kan prata om kvinnliga och manliga könsorgan men får inte samtidigt berätta vilka som har vilket? Eller har jag missförstått? Jag är verkligen ingen expert på den här debatten så det är mycket möjligt att missförstår och tar saker alldelles för bokstavligt. Jag jobbar själv som lärare för yngre barn och många av dessa barn pratar mycket om vilket fysiska kön de har och varför jag är med i flickornas omklädningsrum efter gymnastiken istället för lärare "Magnus", och likväl varför jag inte är med i pojkarnas omklädningsrum medans "Magnus" är det (vi pratar om 6-7 åringar, för de äldre barnen brukar inte behöva hjälp med detta så länge de inte har exempelvis en diagnos som gör att de behöver extra stöd). Det är även mycket prat om menstruation (speciellt bland flickorna som går runt och frågar kvinnor om de har det eller ej) vad snippa samt penis är. Vi använder inte så ofta ordet hen, men har förklarat vad det betyder osv. Och vi jobbar aktivit för att ta bort könsliga steriotyper som att flickor är si, och pojkar är så, men vi kan tyvärr inte påverka vad barnen sedan lär sig efter skolan/fritis. Men om någon säger något om att exempelvis "Peter" har tjejkläder så är vi väldigt snabba att förklara för barnet att Peter får klä sig hur han vill och att det är fördomsfullt att säga något sådant. Barnen omkring snappar upp det rätt snabbt och vill hjälpa till och förklara varför man inte ska säga så, eller ge egna exempel där "Markus" ärvt rosa skor från sin storasyster och att pojkar kan bära rosa glittriga skor med sålänge de tycker det är fint. Helt enkelt förklarar vi vad flicka och pojke innebär rent fysiskt, men att man inte behöver vara på något visst sätt för att man är pojke/flicka, utan att det bara är utseendet. Och absolut får inte "Lisa" heller ta på "Peters" bröst, men jag valde det exemplet för att vi har haft problem med ett par barn som tog sig friheter att ta på de kvinnliga lärarnas bröst med resonemanget att de fick ta på de manliga lärarnas "bröstkorg" utan någon reprimand. Så vi ville mest förklara att det finns olika sexuell laddning mellan kvinnliga respektive manliga bröst.

    Det jag vill ha sagt är att jag i största mån försöker ta till mig det som skrivs här och funderar hur man ska tillämpa detta i min normala vardag med barn (jag är sjukskriven för tillfället pga operation). Jag måste ha det hela klart för mig innan jag går in i en sådan diskussion för barn är väldigt duktiga på att ifrågasätta och undra varför något är på ett visst sätt, och även kommer man nog problem med en del föräldrar som kommer bombadera oss med mail om ämnet. Då måste man ju ha svar på tal så att säga :)
    Klart en får berätta vilka som har vilka könsorgan. Men alla kvinnor har inte snippa t.ex och vill en prata om reproduktion är det ju då bättre att prata om själva reproduktionsorganen?
    Det viktiga är att inte förknippa det som sitter mellan benen med förväntningar på hur personen i övrigt bör betee sig.
    Det går jättebra att diskutera normer och sociala koder med barn och på så vis förklara att i vårt samhäller görs si eller så.

    Ang brösten så är det väl bäst att bara lära barnen att inte röra någon som inte vill bli rörd?
  • Tom Araya
    5by5 skrev 2017-03-31 13:42:49 följande:
    Det har du rätt i och därför kan kroppsdelarnas namn användas.

    Jag säger inte att det är varesig bra eller dåligt med genus. Jag försöker bara förklara att saker inte behöver vara på ett visst vis bara för att det är så nu eller har varit förut,

    Personligen är det viktigast för mig att vara öppen innför allas rätt att få vara sig själva så långt som möjligt.
    Eftersom kvinnans och mannens anatomi skiljer sig åt, inte minst då i sammanhanget viktiga fortplantningsorganen och förmågan så måste de ju benämnas på något sätt, vilket jag har svårt att se kan bli annat än beteckningar för genus.
  • Tom Araya
    5by5 skrev 2017-03-31 13:48:24 följande:
    Det viktiga är att inte förknippa det som sitter mellan benen med förväntningar på hur personen i övrigt bör betee sig.
    Det går jättebra att diskutera normer och sociala koder med barn och på så vis förklara att i vårt samhäller görs si eller så.
    Detta tycker jag är en viktig bit som jag ser en risk för att man tappar i ett sådant fall där man avgenusifierar folk och låter de själva beteckna sin könstillhörighet.
  • Fnollet
    Palestrina skrev 2017-03-31 08:34:36 följande:

    Att förklara på ett korrekt sätt hur befruktning går till utesluter ju inte möjligheten att samtidigt förklara att verkligheten inte alltid är så enkel. Barn kan förstå det. Ingen föreslår att vi ska ta bort kön utan det handlar precis som du säger om att lägga till fler nyanser.

    Och att Peter vill ta på Lenas bröst beror ju antagligen på att han redan har förstått att de är sexuellt laddade, och i den åldern vet de oftast redan varför bröst ser olika ut, om de inte har vuxit upp i en extremt isolerad tillvaro. Det är inte heller svårt att förklara att det inte är okej att ta på en annan människa hur som helst mot deras vilja utan att gå in i en komplicerad diskussion om kön och sexualitet eller könsidentitet.


    Ok! Då förstår jag bättre :) I vårt fall tror jag inte det rörde sig om sexualitet med tafsandet, utan att de bara jämförde och testade gränser. Sånt dyker upp hela tiden inom skolan med små barn, och det är ju bra för då lär de sig vad som är accepterat respektive inte är accepterat i samhället.
  • Tom Araya
    Palestrina skrev 2017-03-31 07:48:39 följande:
    Vad menar du med "släta över"? Barn är ofta snabba med att korrigera varandra när de gör "fel" enligt könsnormerna, men i min erfarenhet, tar man bara diskussionen, på en tillräckligt enkel nivå med dem, har de inga problem med att förstå och acceptera att pojkar och flickor kan vara och göra vad de vill, och den diskussionen tror jag att varje genusmedveten pedagog också tar. Men jag tror som sagt att frågan om könsidentitet går djupare än bara vad andra och en själv "betraktar" sig som. Och varför skulle det inte vara okej att betrakta sig själv på ett annat sätt än omvärlden gör? Jag utgår i alla fall från att barnen vet mer om sig själva, än vad jag vet om dem.

    För mig skulle det i alla fall kännas helt fel att å andra sidan stå för perspektivet att det är okej att vara hur man vill och göra vad man vill även oavsett om man är pojke eller flicka, men inte okej att känna sig eller uppleva sig själv på ett annat sätt än omvärlden vill.
    Om en person som känner sig obekväm med den könstillhörighet de är födda till bemöts med att det är okej att beteckna sig som ett annat kön, vart hittar man då motivationen till både förklara och driva utvecklingen till att pojkar och flickor på många sätt har och ska ha samma möjligheter?
    Jag säger inte att man på något sätt ska förbjuda eller hindra någon till könsidentitetsfunderingar, men fokus på problemen med jämställdhet kan tappas om det biologiska könet görs helt oväsentligt.
  • Fnollet
    5by5 skrev 2017-03-31 13:48:24 följande:

    Klart en får berätta vilka som har vilka könsorgan. Men alla kvinnor har inte snippa t.ex och vill en prata om reproduktion är det ju då bättre att prata om själva reproduktionsorganen?

    Det viktiga är att inte förknippa det som sitter mellan benen med förväntningar på hur personen i övrigt bör betee sig.

    Det går jättebra att diskutera normer och sociala koder med barn och på så vis förklara att i vårt samhäller görs si eller så.

    Ang brösten så är det väl bäst att bara lära barnen att inte röra någon som inte vill bli rörd?


    Ja, absolut ska inte ens könsorgan eller fysiska utseende definiera vem man är, och det tycker jag att barnen på vår skola är väldigt duktiga med. Ibland poppar det upp lite fördomar, men de har hittintills inte varit något vi inte kan hantera. Barnen vet att man inte får röra någon som inte vill bli rörd (vi har ett par barn med autism på skolan som kan reagera negativt vid viss berörning), men gällande vuxna är det lite svårare. Och det beror nog på att de inte fullt ut förstår sexualitet och vad som är "övergrepp" och vad som inte är det. Att förstå att man inte får ta någon mellan benen är rätt lätt att förklara och förstå, men sådant som kvinnliga bröst är lite svårare. Antagligen får de röra "mammas" bröst (kanske som små förskollärarens bröst) och förstår då inte riktigt varför de inte får röra "mina bröst" eller mina kvinnliga kollegors bröst. De kommer ju förstå detta när de blir äldre och kommer i puberten, men tillsvidare måste vi på något vis förklara att det inte är okej att ta exempelvis främmande kvinnor på brösten så att de inte testar gränserna med varje vuxen de möter.
  • AniieeHär

    Lite svårciterat, här (eller så är jag bara lat, ven vet =P) men, ska försöka svara på lite frågor. Förutsatt att jag inte svälter ihjäl under tiden..... fan vad jag är hungrig.....

    Anywho....

    Är du född med ett påtagligt fysiskt och/eller biologiskt kön eller med ett svår- eller odefinierbart kön? Ja och nej på båda frågorna. Om du klär av mig naken och tittar så kommer du säga "kvinna", men om du får ett blodprov kommer du säga "man" alternativt klia dig i huvudet beroende på vad du testar. Om du tar en scan kommer du säga "eh..... kvinna funkar, men den här kroppen kunde inte riktigt bestämma sig". Om du skulle titta på mig med kläder på så skulle du säga som Hugo: That is a beautiful person. Inte då sagt att jag är särskilt vacker.

    Om ja på första alternativet, har du då genomgått sk könskorrigering?
    Nej, och jag har inte heller något intresse av att göra det. Jag är inte transexuell, jag är gender fluid (trans-begreppet är lite luddigt ibland...... Jag är en transperson, men jag är inte transsexuell. Bgreppet är vidare än så. OT...)

    Om du går på en anläggning med omklädningsrum och hygienutrymmen för damer respektive herrar, vilket av dem känner du dig mest hemma i?
    Beror på vilken dag det är.

    Hur tror du andra där betraktar dig som att tillhöra för kön när de ser dig mer eller mindre naken? Se första frågan.

    Om du skulle idrotta i lag, känner du dig då mer hemma i pojklag eller flicklag? Igen, beror på vilken dag det är. Rent hypotetiskt, alltså, eftersom jag aldrig i helvete skulle utsätta mig själv för en lagsport.

    Om det fanns könsneutrala omklädningsrum där du går och simmar, tränar el.dyl. som du nyttjar, känner du dig då bekväm att dela det med vuxna vars fysiska utseende tyder på motsatt kön till dig? Ja. Jag förutsätter dessutom att det i sånna omklädningsrum finns bås, precis som det gör i könskodade omklädningsrum, som man kan välja om man skulle känna sig obekväm.


  • Palestrina
    Tom Araya skrev 2017-03-31 13:48:18 följande:
    En Volvo såklart, om än modifierad, eftersom identiteten sitter i karossen och inte i motorn. Blandar du för mycket komponenter kommer bilen att betraktas som något helt annat utan koppling till ursprunget.

    Ingen har talat om några förbud och det är inte vad frågan handlar om, utan hur man hanterar det och löser saker praktiskt om alla är fria att själva avgöra sin könstillhörighet oavsett vad de är födda till eller om de genomgått könskorrigering eller inte.

    Man kan ju fråga sig vad det finns för mening att fundera över kön och könsidentitet om man inte förstår vad det innebär? Borde inte förståelse vara grunden?
    Tom Araya skrev 2017-03-31 14:13:35 följande:
    Om en person som känner sig obekväm med den könstillhörighet de är födda till bemöts med att det är okej att beteckna sig som ett annat kön, vart hittar man då motivationen till både förklara och driva utvecklingen till att pojkar och flickor på många sätt har och ska ha samma möjligheter?
    Jag säger inte att man på något sätt ska förbjuda eller hindra någon till könsidentitetsfunderingar, men fokus på problemen med jämställdhet kan tappas om det biologiska könet görs helt oväsentligt.

    Jag måste nog säga att jag inte riktigt förstår din agenda eller vad det är du föreslår eller argumenterar för i den här tråden. Men jag föreställer mig att för oss som inte vet vad det innebär att vara transsexuell är det antagligen svårt att förstå hur djupt det kan kännas för någon som upplever sig vara i fel könskategori. Och du och jag kan antagligen inte helt förstå varandra heller, då vi har så olika perspektiv på frågan. Som jag förstår dig ser du det som att barnen är födda till en viss "könstillhörighet", men från mitt perspektiv är det vi vuxna som kategoriserar barnen vid födseln och ibland blir det fel, även om det oftast blir rätt.

    Jag kan nog känna ibland att det känns "obekvämt" i min egen könskategori, eller att normen skaver, men min identitet som flicka eller kvinna har jag ändå aldrig tvivlat på. Så jag tror att det går betydligt djupare än så hos dem som vill definiera sig själva och jag tänker bara inte försvåra det arbetet, som antagligen är svårt nog som det är, för någon.
  • AniieeHär
    Fnollet skrev 2017-03-31 02:33:07 följande:
    Aniiee, hur hade du velat att saker ska se ut i samhället (gällande denna debatten)? Hade du velat att man slutar säga kvinna/man osv, eller hade du velat ha fler godkända och spridda könstermer för de som inte identifierar sig som kvinna eller man osv? Du behöver inte välja någon av de alternativen jag skrivit, utan de var mer för att förtydliga min fråga :) alltså vad du vill kämpa för och hur ditt idealsamhälle hade sett ut?
    Jag önskar inte så mycket mer än acceptans. Det räcker väldigt långt. Vad gäller köknstermer så tycker jag att det räcker med 3 på "officiell/myndighets"nivå, även om det kan behövas fler på "gräsrotsnivå" så att säga. Även om jag själv ogillar ordet "hen" så är väl det ok att ta till som tredje ord, varesig "hen" (personen) är könlös eller flerkönad eller bara helt jäkla obrydd =)

    Det jag absolut INTE vill är att ta ifrån andra DERAS könsidentiteter eler ord, bara för att de råkar falla i den binära cis-normen. Det vore ju fullständigt barockt att kräva förståelse och acceptans av andra utan att själv visa prov på detsamma.
Svar på tråden Genusfråga - ska man välja själv vilket kön man tillhör?