Nästan alla har vi haft knäppa grannar, folk som anser att ens gård är allmän lekplats för sina barn, att din pool är för dem att nyttja när bäst dem vill, någon som lånar saker från dig utan att kolla om det är okej eller någon granntant som spionerar och berättat för hela byggden att du har en affär på sidan av äktenskapet för hon såg en okänd man krama dig i dörren (som kan varit din släkting som sällan är på besök.
Jag vill höra era storys!
Haha herregud vad du överreagerar. Hon har ju inte skadat någon bara för hon inte kände igen ditt barns unge
Jag har aldrig haft några. Men sambon hade en familj som bodde på samma våning tvärs över från vår lägenhet innan jag flyttade hit.
Mannen i familjen slog kvinnan. Ibland slängde hon ut honom och då stod han antingen på gatan och skrek eller utanför deras dörr och bankade och skrek och försökte bryta sig in.
En nyårsafton då sambon kom hem hittade han honom i sin bil i det gemensamma garaget, då höll han på att gasa ihjäl sig.
Han höll på med droger och var ofta påtänd när min sambo träffade honom i trappan.
Det var frågan om knäppa grannar.
Klart hon inte kan skada mig fysiskt, däremot vet man inte vad hon kan få för sig, att hon skulle tro man varit i hennes lägenhet.
Grannen som bor på samma våningsplan, har berättat att "knäppa" grannen flera gånger ringt på hennes dörr efter ha slängt i sig mängder av tabletter och försökt begå självmord.
Hade en gång en granne som använde cykelrummet som sitt gym. Han hade en stång där han allt som oftast hängde i knävecken när jag skulle in med cykeln. Jag brukade kalla honom min "batmangranne".
Samma dag som vi flyttade in i huset, kom grannen 70 år inklampandes utan att knacka, "det är bara grannen" och ville se hur vi möblerade.
De är ett par på 70 och 75 år, extremt snälla och gubben har hjälpt oss mycket med bygg staket och altan. Men de har inga gränser. Första året var tanten här minst 3 gånger om dagen och sagga om samma skit i timmar. Gubben kan aldrig låta en göra nått själv, som att plantera blommor, bygga något, slänga skräpet i skottkärran. Kommer bara och tar över.
Tanten lånade min bil spontant för hennes var trasig, hon skulle till vc och jag kunde inte skjutsa för skulle snart gå o hämta barn på fsk.
Hon var borta ca en timme, kommer tillbaka med ett sprängt däck. Låtsas som att hon inte vet att det är trasigt. Jag orkar inte med, säger att hon ska gå in till sig istället. Det är vår bröllopsdag så jag o barnen går in och fixar fint fika tills pappa kommer. Tänder ljus. Pappa kommer, vi fikar och öppnar paket. In kliver tanten, jag säger "ja vi fikar lite här." Jaaa men jag är inte så sugen jag sätter mig bara. Under hela tiden satt hon och prata om sina underlivesproblem, anledningen till att hon va på vc. Blev inte så mkt till mysfika.
Priset var ändå för en månad sen. Jag har förlossningsskada och måste ta laxeringsmedel ibland. Skickar upp maken o barnen för att sova för att få vara ifred. Tar laxeringsmedel, sätter mig på toa. Det bankar på dörren, jag struntar i det för hallå, skiter. Någon kliver in och jag får panik, vad har hänt? Har nån fått en stroke? Har ett barn satt i halsen? Nu bankas det på toalettdörren. Jag klär mig o öppnar fort som fan, där står tanten. Vad händer??? Frågar jag.
Nä då hade en boll blåsit ut på vägen på förmiddagen som hon ville komma förbi med kl 20 på kvällen. Och bankar på toalettdörren. Vansinnig blev jag. Får man inte ens skita ifred för grannarna?!?
Jag hade en granne som ringde på tidigt en lördagmorgon och frågade om jag blev störd av att hon spelade musik högt 
(Svaret var att det blev jag inte, eftersom jag sov... tills hon ringde på dörren och väckte mig...)
Hade korridorgrannar som ljög hejdlöst om vad som helst, stal mat, gjorde sönder gemensamma grejor, lämnade inte tillbaka saker de lånat, m.m., tycke att vi var taskiga mot dem när vi andra anmälde dem för hyresvärden för att de bodde två i ett studentrum. Stod ut en månad innan jag flyttade...
När jag precis flyttat ihop med min fästman (jag flyttade in med honom i hans lägenhet i typ 3 mån innan vi flyttade ihop i vår gemensamma nya) så hade vi en riktigt läskig granne!
Om min fästman råkade träffa honom i hissen så kunde han säga saker som "- jag vet att någon sabbat min cykel, när jag får tag på den jäveln ska dag döda honom" och typ stirra på min fästman utan att säga ett ljud till. Kändes olustigt och hotfullt! Han hade alla psykopatvibbar liksom..
Men allra mest skrämde han mig en gång när jag kom hem från jobbet. Vi sprang på varann utanför huset och jag sa snabbt Hej och gick in (han svarade inte). Han gick in i hissen innan mig och jag stannade vid postlådorna för att "hämta posten". Vågade inte åka med honom upp så jag väntade tills hissdörrarna stängdes och gick sen trapporna istället. Bara att se honom gav mig kalla kårar. När jag svängde runt för att gå upp sista trappan SÅ STÅR HAN PÅ TOPPEN AV TRAPPAN TILL VÅRT VÅNINGSPLAN och stirrar på mig. Jag stannar i steget och bara glor tillbaka. Funderar på om jag borde springa i panik nedför trapporna och hoppas att han inte hinner ikapp mig. Efter en evighet så sägen han "- Jag väntar på dig". Jag har typ aldrig varit så rädd i hela mitt liv, men lyckas svara "-Jaha". Sen står vi och glor på varann i vad som känns som en evighet men kanske bara var en minut och så vänder han och går in till sig. När jag hör dörren stänga så bara vräker jag mig upp för trappan och in i vår lägenhet och låser dörren, går in på toaletten och låser den dörren där också och bara sitter på toalocket och gråter av skräck.
Vi flyttade bara någon vecka efter, men jag gick aldrig i trapphuset ensam igen! Är så lycklig över att vi nu bor i ett litet hyreshus med bara mysiga pensionärer till grannar...
Jag har en granne som ringde på 5-6 gånger per dag, hon började vid fem på morgonen och kunde ringa på fram till två på natten. Öppnade jag inte öppnade hon brevinkastet och stod och skrek i en kvart. (Bokstavligt talat) Så kunde det hålla på några månader, sedan blev det lugnt ett tag bara för att börja igen.
Samma granne kastade regelbundet fiskpaket i min brevlåda och skrev arga lappar. Hon kunde stå på sin balkong och vråla då jag gick förbi. Jag bodde på bottenvåningen så hon gick fram till mina fönster satte händerna mot rutan och tittade in.
Visst ja! Kanske inte så skumt men under en sommar lånade grannen som bor över oss ut sin lägenhet till barnbarnet när hon var på semester. Han spelade VÄLDIGT hög musik långt in på morgonen. Kl 05:22 natten mellan Söndag/Måndag fick jag bestämt nog eftersom min buss till jobbet gick 06:22 (alltså dags för mig att kliva upp innan jag hunnit somna) så jag gick upp och bultade på dörren tills han öppnade. Bör tillägga att min fästman och alla andra grannar varit uppe hos honom i omgångar under hela natten för att säga ifrån och då sänkte han musiken en stund för att sedan höja den igen, våra tavlor skallrade på väggarna och dessa lägenheten är inte lyhörda alls! När han väl öppnade så såg han ganska lullig ut efter en natts festande och en tjej som han förmodligen höll kvar i onödan passade på att smita ut. Jag sa att han spelade för hög musik och får fan lägga av eftersom han kostat mig en arbetsdag. Gissa vad han svarade?
"- Men assåå...ööööh...asså jag har ju semester??"
Jag blev så paff så jag sa ingenting.
Jag klev in i lägenheten, letade mig fram till stereon (och trodde jag skulle bli döv på kuppen). Ryckte elsladden och en sladd till och gick ner till mig igen. När jag passerade honom i dörren hytte jag med sladdarna och sa att (hans mormors namn) kunde hämta dem hos mig senare i veckan.
Såg honom inte mer den veckan och mormor hämtade inte sladdarna så jag la dem i hennes postlåda när hon kom hem igen. Hon sa aldrig något om det och har alltid varit lika trevlig med mig så han kanske inte vågade berätta något till henne 
Av grannarna mitt emot fick jag en påse bullar för besväret.