Knäppa grannar - din story!

I trappuppgången där jag bodde fanns en arg tant som klagade på minsta ljud. Hon ringde på dörren för att man såg på tv, gick i golvet, spolade i toaletten efter klockan 19, osv. Hon hittade på egna regler, gnällde hela tiden,ringde störningsjouren osv. Riktigt jobbig kärring.

Men så flyttade det in ett ungt par i uppgången och de var väl väldigt nykära eller något, men de höll på som kaniner och ibland högljutt (henne). På eftermiddagarna och helgerna främst (inte nätterna).

Arga tanten var jättearg men dessa unga tu struntade fullständigt i henne. Så på eftermiddagarna hördes dels deras knullande, men även arga tanten som stod utanför deras dörr, ringde på dörrklockan och bultade (utan de öppnade) tanten skrek och skrek "Sluta knulla!" "Sluuuuuta Knulla!!!" "Sluta knulla" helt hysteriskt. Så nu var det inte bara knullljuden, utan även tantens arga skrikande och bankande om att de skulle: "Sluta knulla!" man hörde på eftermiddagarna.

Tanten var helt knäckt, försökte med namninsamlingar (som ingen skrev på), arga lappar, ville vräka dem osv. Det slutade med att tanten fick flytta istället för att de motanmälde henne när hon spelat in dem med videokamera utanför fönstret när de knullade.  

Grannen som renoverar sitt badrum HELA TIDEN. Jag skojar inte. Jag fick alltså den här lägenheten för 12 år sedan, har bott i och hyrt ut i omgångar. Redan då när jag flyttade in första gången höll de på att renovera badrummet, och de håller fortfarande på, 12 år senare. Antingen har de vansinnigt svårt att bestämma sig eller så är det väldans fel på det där badrummet.

Grannen som tar 7 minuter för att låsa dörren. Honom är det egentligen synd om, för han har säkert OCD, men det är hiskeligt som han håller på och låste och trycker och slår och smäller och skrapar kors i sin dörr.

Grannen som har rock-konsert varje dag mellan 15 och 19. Ok att man får spela musik, men här är INTE på något sätt lyhört och grannens musik kommer ändå upp i 60-65 decibel i min lägenhet. Och den grannen bor inte ens vägg i vägg, utan 2 våningar under mig och på andra sidan huset.

Grannen som låter sin 3-4åring gå själv till förskolan. Tur att det bara är dryga 50 meter och ingen bilväg emellan.

Jag har haft flera knäppa grannar, men dessa kommer jag på just nu.

Måste spa4a denna tråden så jag kan bidra om mina grannar ????

Vi ska snart flytta pga våra grannar. Fy sjutton vad skönt det ska bli!

Det värsta är att de röker dygnet runt. Man kan aldrig sitta på balkongen eller vädra. De röker även på sina och vårt barn. Förra sommaren tröttnade vi till sist och klagade till hyresvärden. Men det skulle vi ju inte gjort för efter det började de röka in i ventilerna så att röken även kommer in i vår lägenhet. Så nu kör vi på förtejpade ventiler och kan nästan aldrig vädra.

Efter att vi klagade ignorerar pappan oss också, vägrar svara på tilltal(utom när han i hög och arg ton kallar oss idioter, efterblivna osv) och tittar demonstrativt åt andra hållet när vi möts. Är han hemma själv med barnen drar gan in dem så fort vi kommer ut. Mamman tycker också illa om oss, men beter sig i alla fall utåt och inför barnen. Vår taktik är att vara extra trevliga och korrekta mot dem, det irriterar mest.

Sedan förra sommaren vaktar de ständigt på oss för att kunna sätta dit oss för något, så synd för dem att de aldrig hittar något.

De spelar också oerhört hög musik, skriker och bråkar(eller ja adhd-pappan skriker och är aggressiv), barnen gapar jämt och pappan bygger städigt på något både ute och inne, ibland mitt i natten. Barnen uppmuntras att spela basket och annat inomhus och barnen gråter och skriker jämt, stackarna.

Pappan har förstört halva den gemensamma trädgården med olika projekt som så klart aldrig blir färdiga. Och inte frågar han andra innan han sätter igång heller.

Sedan gäller ju såklart olika regler också. De får göra som de vill. De tycker till exempel att det är deras rättighet att rökförgifta gården och renovera mitt i natten, men klagar vi så kontrar de med att det minsann låter när vi dammsugar också. Fast det är ju mitt på dagen och inte lika högt...

De får breda ut sig i trädgården, förstöra den och lämna sina grejer överallt, men de klagar om vi glömmer kvar en spade ute. Vi får inte skaka mattor på balkongen eller borsta håret där. De grillar på sin kolgrill två gånger om dagen i fyra månader(har aldrig klagar på detta) medan vi stör när vi elgrillar fem gånger per år. Vi blir ständigt varnade att inte lämna vår plaskpool utan uppsikt(vilket vi heller aldrig gjort) eftersom deras småbarn får springa vind för våg(vet inte hur många gånger vi varit ofrivilliga barnvakter åt deras barn) medan deras pool lämnas framme i dagar(inget vi klagat på heller eftersom vi inte lämnar vår dotter ute själv). Sedan förra året när vi tröttnade på rökningen bokar de medvetet våra tvättider för att jävlas(inget vi orkat bry oss om heller). De klagar på att deras barn lyder oss, men inte dem.

Sedan de fick reda på att vi ska flytta har mamman frågat om vi flyttar för rökningens skull, för om så är fallet kan de ju röka en bit bort. Märkligt eftersom det var vad vi bad om förra sommaren.

Så nu ska vi flytta, vilket egentligen är synd eftersom området, hyresvärden, lägenheten och de andra grannarna är fantastiska. Men nu ser vi ljuset i tunneln-vårt hus på landet! Inga grannar på flera hundra meter. Vi kommer att kunna unna oss en sådan oerhörd lyx som att öppna fönstret utan att bli rökskadade, vilken grej!

Jag tycker synd om dem som ska flytta in här efter oss. För deras skull får man väl hoppas att de också är rökare .

Det finns liksom en anledning till att alla nybyggda områden här i stan har totalt rökförbud i lägenheterna, på balkonger och på HELA områdena......

Justja! När jag var liten så hade vi en knepig familj i området. Just jag råkade väl aldrig ut för dem, men flera kompisar. Föräldrarna var oerhört stränga och hade en massa konstiga regler. Som att om någon av barnens kompisar gjorde något fel inne hos dem(som att peta på pianot eller vara smutsig om fötterna) så fick de böta en krona per "förseelse". Ingen gick dit till slut. Undrar hur deras barn hade det egentligen, de båda systrarna är nervvrak idag. Men inte sonen då, för han var ju pappas pojke och fick göra vad han ville.

När jag var i tonåren och bodde hos mamma bodde vi vägg i vägg med ett alkoholistpsycho. Hon spelade urhög musik mitt i nätterna när hon var i en period av mer intensivt supande. Hon spelade en och samma låt(kan inte höra den än idag) om och om igen. Ofta ett par gånger i rad för att sedan vara tyst en längre stund så ingen kunde ringa securitas. Hon hade diverse andra alkobekanta på besök också. Bara aggressiva och läskiga män. De skrek och slogs inne hos henne hela nätterna. Hon var också storrökare. Så pass att hon sängrökte två gånger så att brandkåren kom. Ena gången eldades bara en filt upp, andra gången hela lägenheten och henne själv. Mamma försökte rädda henne, men det gick inte. Men mamma lyckades rädda alla andra boende och alla lägenheter i huset utom den som låg ovanför grannens.

Känner mer och mer hur eremitlivet på landet är rätt val ;)

Jag var själv ingen vidare granne när jag flyttade hemifrån som 20-åring.
Tänder på att visa upp mej lite, så jag satt helt synligt och runkade i röda eller rosa kalasbyxor (tjocka ribbstickade strumpbyxor) så att dom mitt emot som hade tonårsdöttrar kunde se mej. Som tur är så har jag växt ifrån det....

Tja, var ska man börja... Grannen skrek på alla som gick i närheten av hens tomt, förgiftade träd/buskar på grannars tomter, försökte styra höjd på grannars häckar så hen skulle kunna se in mm mm. Totalt psyko. 

Oj, vissa här har ju riktigt störda grannar.

Mina var bara omogna. Det var två killar som hade flyttat hemifrån och valde att flytta ihop ovanför vår lägenhet. De festade varje fredag och lördag och sen satt de på vardagsnätterna och skrek och stampade till fotbollsmatcher så att vi inte kunde sova. Vid 1 på natten brukade de sluta, så vi var helt slut när vi skulle upp och jobba. Vi försökte prata med dem - de var till och med nere hos oss en dag och lyssnade på hur det lät, men de struntade i om vi stördes och tyckte att vi skulle flytta ut på landet om vi inte klarade av lite ljud.

Till slut flyttade vi för vi stod inte ut längre. Hyresvärden hade ingen störningsjour utan hänvisade till polisen (som vi inte ville ringa och störa med sånt tjafs).  När vi hade tömt lägenheten så tömde jag vår dammsugarpåse i deras postfack som en sista hämnd. Tyvärr inget kladdigt, men jag hoppas de tyckte det var riktigt äckligt ändå.

Den ena i paret som tog över vår lägenhet var en polis med riktig pondus. Jag hoppas att hon satte killarna på plats. 

Konstigt ändå, att när jag har bett grannar dämpa sig (jag är inte så känslig, men när det dunkar högt under lång tid så kan jag tröttna), så får jag ofta svaret att jag ska flytta ut på landet om jag inte tål lite musik. En del är så gränslösa och visar noll respekt för att det finns andra i huset.