Bf augusti 2017
Någon med bf i augusti som vill följas åt den sista biten (och inte flytta till facebook)? Skulle vara roligt! Jag har bf den 16/8, har en 1,5-årig son sedan innan.
-
-
Svar på tråden Bf augusti 2017
-
Kul att vi har bf så nära varandra. Detta är spännande!!
Jag har ett par förvärkar om dagen. Ibland flera på rad och ibland kommer det bara en så kan det gå flera timmar innan nästa kommer. Mensvärksmärta känner jag jättemycket av nästan hela tiden sen någon vecka tillbaka. Börjar bli lite jobbigt och tröttsamt och hoppas det startar på riktigt snart istället. Tror att delar av slemproppen lossna för 3 dagar sen. -
Vi fick åka in till förlossningen igår, dom konstaterade att vi var i latensfasen och vi blev hemskickade med sovdos och värktabletter.
Har sovit dåligt och är helt omtumlad, hoppas det tar tag ordentligt idag för nu vill jag bara träffa denna lilla plutt som knör runt i magen <3 -
Spännande, då är det verkligen på g! Lycka till!Äntligen92 skrev 2017-07-31 08:04:11 följande:
Vi fick åka in till förlossningen igår, dom konstaterade att vi var i latensfasen och vi blev hemskickade med sovdos och värktabletter.
Har sovit dåligt och är helt omtumlad, hoppas det tar tag ordentligt idag för nu vill jag bara träffa denna lilla plutt som knör runt i magen <3
-
Vad roligt att det är på G. Håller tummarna för att allt går bra och att ni snart får träffa er lilla krabat.Äntligen92 skrev 2017-07-31 08:04:11 följande:
Vi fick åka in till förlossningen igår, dom konstaterade att vi var i latensfasen och vi blev hemskickade med sovdos och värktabletter.
Har sovit dåligt och är helt omtumlad, hoppas det tar tag ordentligt idag för nu vill jag bara träffa denna lilla plutt som knör runt i magen <3
-
Åååh så spännande!!! Lycka till nu :) uppdatera när du orkar sen.Äntligen92 skrev 2017-07-31 08:04:11 följande:
Vi fick åka in till förlossningen igår, dom konstaterade att vi var i latensfasen och vi blev hemskickade med sovdos och värktabletter.
Har sovit dåligt och är helt omtumlad, hoppas det tar tag ordentligt idag för nu vill jag bara träffa denna lilla plutt som knör runt i magen <3
Själv är jag på övertid nu.. bf+1 längtar efter bebis :) -
Ni som är omföderskor, upplever ni att de här sista veckornas/dagarnas väntan är annorlunda mot när ni var förstföderskor?
Jag tycker det, nämligen. Första gången var det lite ångestladdat för mig att vänta på en upplevelse som jag visste skulle vara smärtsam och tuff och förändra mitt liv utan att veta mer specifikt än så vad jag väntade på. Jag var närmast desperat till sist att bara få slippa ovissheten. Den här gången är jag otålig, men på ett mer positivt sätt. Längtar efter bebisen och ser fram emot att få ta mig an förlossningen. Lite besvärad av att det är tungt, men ändå inte lika frustrerad som första gången. Det känns skönt. -
Jag var lika taggad första gången som denna, fast nu vet man ju lite mer vad man har att vänta (hur värkar känns, hur man reagerar osv).Misscaswell skrev 2017-07-31 15:43:38 följande:
Ni som är omföderskor, upplever ni att de här sista veckornas/dagarnas väntan är annorlunda mot när ni var förstföderskor?
Jag tycker det, nämligen. Första gången var det lite ångestladdat för mig att vänta på en upplevelse som jag visste skulle vara smärtsam och tuff och förändra mitt liv utan att veta mer specifikt än så vad jag väntade på. Jag var närmast desperat till sist att bara få slippa ovissheten. Den här gången är jag otålig, men på ett mer positivt sätt. Längtar efter bebisen och ser fram emot att få ta mig an förlossningen. Lite besvärad av att det är tungt, men ändå inte lika frustrerad som första gången. Det känns skönt.
Börjar bli väldigt otålig trots att det är knappt två veckor kvar och jag tror jag kommer gå över några dagar. Men längtar efter att få föda igen! Tyckte det var så himla häftigt! -
För mig var det tvärtom nästan. Förra gången såg jag fram emot förlossningen och verkligen längtade. Den här gången var jag mer neutralt inställd och mer "Ja ja, låt oss få det överstökat."Misscaswell skrev 2017-07-31 15:43:38 följande:
Ni som är omföderskor, upplever ni att de här sista veckornas/dagarnas väntan är annorlunda mot när ni var förstföderskor?
Jag tycker det, nämligen. Första gången var det lite ångestladdat för mig att vänta på en upplevelse som jag visste skulle vara smärtsam och tuff och förändra mitt liv utan att veta mer specifikt än så vad jag väntade på. Jag var närmast desperat till sist att bara få slippa ovissheten. Den här gången är jag otålig, men på ett mer positivt sätt. Längtar efter bebisen och ser fram emot att få ta mig an förlossningen. Lite besvärad av att det är tungt, men ändå inte lika frustrerad som första gången. Det känns skönt.
Jag tyckte det var intressant hur otroligt olika två förlossningar kan vara och hur olika smärtan känns. Första gången var jag knappt vid medvetande då jag hade fått sömntablett. Den här gången hann jag i stort sett bara med lustgasen och EDAn hanns nästan inte med så är osäker på hur mycket den faktiskt påverkade.
Dessutom var jag inte psykiskt inställdnpå hur mycket snabbare förlossning 2 kunde gå. Första krystade jag i ca en timma, medan det bara tog tio minuter den här gången. -
För mig är det annorlunda men mycket värre denna gången. Mycket mer oro och ångest. Med första så visste man bara att det gör väldigt ont men om andra kvinnor tagit sig igenom det så gör jag det med. Denna gången vet jag allt jag tyckte var jobbigt sist och det oroar mig väldigt mycket och ger mig ångest inför fl. Min oro och ångest har kommit nu på slutet. Började ca v 36 och var hos bm v 37 och tog då upp detta med henne. Men hennes svar var bara "ja, fast nu är det så sent så det är ingen idé att boka in ett möte och prata med någon för det kanske inte ens hinna med" känner inte att jag har någon stöttning varken hemifrån eller från sjukvården vilket är ännu jobbigare.Misscaswell skrev 2017-07-31 15:43:38 följande:
Ni som är omföderskor, upplever ni att de här sista veckornas/dagarnas väntan är annorlunda mot när ni var förstföderskor?
Jag tycker det, nämligen. Första gången var det lite ångestladdat för mig att vänta på en upplevelse som jag visste skulle vara smärtsam och tuff och förändra mitt liv utan att veta mer specifikt än så vad jag väntade på. Jag var närmast desperat till sist att bara få slippa ovissheten. Den här gången är jag otålig, men på ett mer positivt sätt. Längtar efter bebisen och ser fram emot att få ta mig an förlossningen. Lite besvärad av att det är tungt, men ändå inte lika frustrerad som första gången. Det känns skönt.
Med första räknade jag ned att gå över men första kom på bf. Denna gången räknar jag nästan med att få tidigare men känns hopplöst så kommer säkert gå över så länge man får..Måste bara fråga om du fick mer bristningar i underlivet när det gick så fort? För mig tog första och 1 timma och är livrädd för att spricka mycket..isaswe skrev 2017-07-31 17:14:15 följande:För mig var det tvärtom nästan. Förra gången såg jag fram emot förlossningen och verkligen längtade. Den här gången var jag mer neutralt inställd och mer "Ja ja, låt oss få det överstökat."
Jag tyckte det var intressant hur otroligt olika två förlossningar kan vara och hur olika smärtan känns. Första gången var jag knappt vid medvetande då jag hade fått sömntablett. Den här gången hann jag i stort sett bara med lustgasen och EDAn hanns nästan inte med så är osäker på hur mycket den faktiskt påverkade.
Dessutom var jag inte psykiskt inställdnpå hur mycket snabbare förlossning 2 kunde gå. Första krystade jag i ca en timma, medan det bara tog tio minuter den här gången.
-
Jag är lika taggad denna gången som förra. Hoppas att denna gången går lika bra som förra gången bara. Jag har gått igenom min förra förlossning i huvudet och har försökt ta till mig allt bm sa till mig under förlossningen för att det ska gå ännu bättre. Fick mycket beröm förra gången för att vara en förstagångs föderska så den positiva känslan vill jag bära med mig nu.Misscaswell skrev 2017-07-31 15:43:38 följande:Ni som är omföderskor, upplever ni att de här sista veckornas/dagarnas väntan är annorlunda mot när ni var förstföderskor?
Jag tycker det, nämligen. Första gången var det lite ångestladdat för mig att vänta på en upplevelse som jag visste skulle vara smärtsam och tuff och förändra mitt liv utan att veta mer specifikt än så vad jag väntade på. Jag var närmast desperat till sist att bara få slippa ovissheten. Den här gången är jag otålig, men på ett mer positivt sätt. Längtar efter bebisen och ser fram emot att få ta mig an förlossningen. Lite besvärad av att det är tungt, men ändå inte lika frustrerad som första gången. Det känns skönt.
Jag tyckte också det va riktigt fashinernade att föda barn!