Bf augusti 2017
Någon med bf i augusti som vill följas åt den sista biten (och inte flytta till facebook)? Skulle vara roligt! Jag har bf den 16/8, har en 1,5-årig son sedan innan.
Någon med bf i augusti som vill följas åt den sista biten (och inte flytta till facebook)? Skulle vara roligt! Jag har bf den 16/8, har en 1,5-årig son sedan innan.
Måste bara fråga om du fick mer bristningar i underlivet när det gick så fort? För mig tog första och 1 timma och är livrädd för att spricka mycket..
Jag fick faktiskt sy mindre denna gång. Första fick jag sy sju stygn och denna gång bara tre, varav ett var ett "skönhetsstygn" som hon kallade det. Så förmodligen visste kroppen vad den skulle göra. Jag kände även att BM som förlöste mig verkligen hjälpte till och tryckte och höll emot när jag krystade.
Något som var väldigt skönt var att hon tvättade med varmt vatten mellan varje krystning. Det lindrade verkligen och gav en något annat att fokusera på när det var som värst.
Jag fick faktiskt sy mindre denna gång. Första fick jag sy sju stygn och denna gång bara tre, varav ett var ett "skönhetsstygn" som hon kallade det. Så förmodligen visste kroppen vad den skulle göra. Jag kände även att BM som förlöste mig verkligen hjälpte till och tryckte och höll emot när jag krystade.
Något som var väldigt skönt var att hon tvättade med varmt vatten mellan varje krystning. Det lindrade verkligen och gav en något annat att fokusera på när det var som värst.
Tror att det gör stor skillnad om bm håller emot och trycker. Då tror jag inte man spricker så mycket. Upplevde att min bm gjorde det mycket under förra förlossningen och jag sprack ingenting. Krystningarna tog ca 20 minuter för mig.
Ni som är omföderskor, upplever ni att de här sista veckornas/dagarnas väntan är annorlunda mot när ni var förstföderskor?
Jag tycker det, nämligen. Första gången var det lite ångestladdat för mig att vänta på en upplevelse som jag visste skulle vara smärtsam och tuff och förändra mitt liv utan att veta mer specifikt än så vad jag väntade på. Jag var närmast desperat till sist att bara få slippa ovissheten. Den här gången är jag otålig, men på ett mer positivt sätt. Längtar efter bebisen och ser fram emot att få ta mig an förlossningen. Lite besvärad av att det är tungt, men ändå inte lika frustrerad som första gången. Det känns skönt.
Vi fick åka in till förlossningen igår, dom konstaterade att vi var i latensfasen och vi blev hemskickade med sovdos och värktabletter.
Har sovit dåligt och är helt omtumlad, hoppas det tar tag ordentligt idag för nu vill jag bara träffa denna lilla plutt som knör runt i magen <3
Intressant att läsa om hur ni upplever det! Jag är jättenyfiken på hur förlossningen kommer att skilja sig från min första, i smärta och längd och så. Räknar typ med att spricka åtminstone litegrann oavsett barnmorskeinsatser - jag och alla i min familj har ovanligt stora huvuden, även min son, så det lär den här också ha. Förra gången brast jag på många ställen, fast inte djupt någonstans. Minns att bedövningssprayen sved som satan och att de var tvungna att sy utan bedövningsspruta på ett ställe (för känsligt eller nåt) men jag var så vansinnigt hormonhög att jag kunde strunta i det. Verkar som om de där stygnen efteråt upplevs VÄLDIGT olika av olika människor.
Heffaklumpen, det där är så hemskt :( Att om man ska få hjälp med förlossningsrädsla måste man säga till i god tid. Hoppas du kommer till ett riktigt bra ställe när du väl föder och möter folk som är stöttande och lyhörda!
Ni som är omföderskor, upplever ni att de här sista veckornas/dagarnas väntan är annorlunda mot när ni var förstföderskor? .
För en stund sedan började mitt vatten sippra. Nu blir det snart bebis antagligen :o
Heja heja Heffaklumpen! Det kommer att gå jättebra! Hoppas dom tagit din rädsla på allvar och att du nu känner dig lugn och trygg i det som ska hända/har hänt. <3
För en stund sedan började mitt vatten sippra. Nu blir det snart bebis antagligen :o