Hej!
Min man och jag står i kö för att starta IVF till hösten. Förhoppningen är att vara i gång i september. Är det någon mer här som ska börja på samma resa? Det vore roligt att följas åt och dela erfarenheter och tankar.
Jag har tappat räkningen på vilket försök vi är på nu men vi har nog cirka 18 misslyckade försök bakom oss. Vi längtar mycket och hoppas att det nu äntligen ska bli ett barn.
Hur mår du? Det är snart den 25:e undrar fortfarande varför min testdag är så tidigt
Lycka till! Då ligger jag ett dygn efter dig för att försöka få syskon till vår son. Första IVF-försöket dock.
Nej fy fan vad orättvist! Lider något otroligt med dig och din man! Ta hand om varandra nu! Har du även tagit test eller struntar du i det? Vilket försök var det? Har ni några kvar i paket? Usch vad mycket vi ska behöva genomlida!
Själv har jag fortfarande en upptrappande mensvärk och värmevallningar så det känns ju inte bra. Lever på hoppet men det känns som om att jag kommer förlora detta också.
Jag provade med akupunktur med vårat försök nu i okt.
Höll väl på i ca 3-4 veckor, 2 ggr i veckan innan och efter mens och sen 1 gång under ägglossningsveckan.
Kände mig väldigt avslappnad, enligt henne så byggde hon upp slemhinnan, den skulle bli klibbigare så att ägget skulle fastna lättare.
Tyvärr hjälpte det inte mig, så jag kommer inte testa det igen. Kostar ju tyvärr endel. 500kr gången så ca 5000kr gick det åt. Har ju hört att det har hjälp många!
Lycka till! :)
Tack <3 Ja det är hemskt.. inte riktigt fattat det ännu... dum som man är så trodde jag verkligen att vi skulle lyckas denna gång.. det var vårt 2:a försök vi köpte inget paket. Vi fick inte det då jag har högre bmi än 30... Jag har inte testat än... ser ingen mening med det egentligen, men ska ta ett test på fredag och sen ringa kliniken för att se om/när vi kan köra igen...
Än ger vi oss inte utan ett försök till får det bli... trodde dock inte jag skulle behöva ett tredje försök.. Men livet blir verkligen inte som man tänkt sig..
Hoppas din blödning lyser med sin frånvaro!
Tack även ni andra för kram och tankar <3
Livet är hårt!
Detta är verkligen som en bergochdalbana. Så tråkigt att höra, men bra att du inte har gett upp hoppet. Stor kram.
Ok. Om du inte har testat än så finns det ju en chans, om än liten. Men man känner ju sin kropp bäst. Gud vad skönt att höra att du inte gett upp! Det krävs ju bara att man hittar rätt kombination för just ens egen kropp. Byte av medicin och vitaminkur gjorde underverk för vårt bottenresultat från första försöket (17 ägg 6 befruktade, ett till mig och resten i soporna och minus) så även om det kanske inte funkar denna gången heller så vet jag iallafall att det finns möjlighet till förbättring.
Och det är inte dumt att tro att man ska lyckas! Kroppen spelar en ju vansinniga spratt under den här tiden för att inte tala om hjärnan. Plus att man så gärna vill att det ska funka! Man vill ju vara det där paret som bara lyckas direkt. Vi håller alla tummar och tår för att det blir tredje gången gillt men tills dess tycker jag att ni ska njuta av varandras sällskap, dricka några goda flaskor vin och gå på lite dejter. Man fastar ju så lätt i babybubblan så det är viktigt att komma ihåg den kärlek man har som gjorde att man ville skaffa barn från början .< 3
Tack så mycket <3 Hoppas innerligt att allt går väl för dig <3Vad fin du är <3 Tack för dina ord.
Min man vägrar tro på det tills vi testat.. Jag vill oxå göra det men det känns ju hopplöst när man ser blodet.
Måste väl vara realist.. och jag har redan börjat planera IVF 3 för att jag måste ha en reservplan, kan inte ge upp för då bryter jag ihop..
Kram till dig <3
Vilka är vi nu som är här i tråden och hur ligger alla till? Finns den där listan kvar där vi skrev in vilken fas vi alla var i? <3
Vilka är vi nu som är här i tråden och hur ligger alla till? Finns den där listan kvar där vi skrev in vilken fas vi alla var i? <3