Hej!
Min man och jag står i kö för att starta IVF till hösten. Förhoppningen är att vara i gång i september. Är det någon mer här som ska börja på samma resa? Det vore roligt att följas åt och dela erfarenheter och tankar.
Jag har tappat räkningen på vilket försök vi är på nu men vi har nog cirka 18 misslyckade försök bakom oss. Vi längtar mycket och hoppas att det nu äntligen ska bli ett barn.
Ja jag hoppas det. Men samtidigt så känns det så hopplöst för sist jag plussade så hade jag grym mensvärk innan oxå.. Men, det slutade som sagt i MA så det känns som att man vet inte vad man ska hoppas på.. Klart man blir glad om det blir plus, men jag skulle aldrig våga vara glad på riktigt efter det jag var med om i somras.. Om de blir plus så skulle samma sekund man blir glad, skulle betyda en ny oro för nya saker, i mitt fall ma.. och då ska man vänta och vänta till ul.. Denna väntan tar knäcken på mig. Känns som man har inte gjort något annat än att väntat sen i oktober förra året. (om man inte räknar med de första 2 åren vi försökt själva)
Väntan på operation, väntan på kallelser, väntan på sprutdagar, väntan på ultraljud, Väntan på mens, väntan på ägglossning, väntan på mediciner, väntan på remisser, väntan på insättningar, väntan på testdagar, väntan på nya ultraljud...
Nej fy tusan, CRED till dom som håller på med detta i många, många års tid konstant <3
Jo då! Ska på vul imorgon får vi se! :) spännande!
Tog blodprovet i måndags och fick något sänkt dos. Sprutar med Puregon 125 nu (startade med 150). Har haft rätt ont i magen de senaste dagarna så det är lätt att tänka att de kanske avbryter behandlingen för att börja om på nytt med lägre dos. Men vad vet jag, svårt att veta vad som är normalt när allt är så himla individuellt. Idag är det dags för första vul iaf så snart har vi svar på det.
Någon mer ruvare som har mensvärk? Jag har sån himla mensvärk varenda dag.. Är bara på dag 3 idag. Antar att de är Lutinusen som gör det...
Idag har jag en riktig skit dag! Känns som att de är kört denna gång. vet inte varför men jag har den känslan av att de inte kommer ta sig denna gång. Vill bara dö och vakna på testdagen.. Så himla tungt idag... :( Kände lika förra gången. Vet inte hur man kan palla detta alltså... Varför utsätter man sig för det, är mina tankar idag.. Nej fy fan för allt som har med ivf att göra :(
Hur gick det idag? När blir det äggplock? :)
Och hur gick din vul? :)
Vet inte riktigt 10 ägg, ny koll fredag men lutar åt plock på måndag! Hoppas jag inte blir överstimulerad bara har flera än de 10 på gång
VERKLIGEN cred till dem! Jag har börjat tänka att de är några av de psykiskt starkaste. För att man måste om man är i den sitsen men ändå.
Håller verkligen med om detta med väntan. Känns som man väntar bort sitt liv ibland. För det är liksom inte läge att dra igång några andra större projekt för "tänk om det skulle gå nu.." oxh iaf jav vill inte byta jobb när kag håller på med IVF.
Är det bara jag som är typ rädd för TD? Jag känner att så länge jag är "ruvare" finns det iaf hopp. Men annars måste vi VÄNTA förbi en mens för att det tydligen behövdes efter äggplock, och sen börja om... och den där förbaskade väntan där det enda en gör är att ta ställning till om man orkar gå på dop, orkar gå på 1-årskalas, orkar träffa nåns nyfödde... sorry nu är jag nego men jag tycker det kan vara så himla slitsamt när man är inne i väntan perioder..
haha, skattade högt när jag läste ditt inlägg, jag går också runt med min hemliga påse. Men det är väl skönt att man kan skratta åt det tragikomiska i det hela, vet inte om jag skulle palla annars. Men jag håller med om att vi är starka som går igenom detta, det skulle vara svårt för vem som helst att gå å vänta på besked konstant, lägg sedan till en övertrip på hormoner, det är ett under att vi håller ihop....
Idag utbrast en kollega på jobbet som jag inte sett på ett tag(stor arbetsplats) " nä men grattis" å tittade på min lutinusuppsvällda ballong till mage. Vad svarar man ens på det???