• stellanocte

    Vi som börjar med IVF hösten 2017

    Hej!

    Min man och jag står i kö för att starta IVF till hösten. Förhoppningen är att vara i gång i september. Är det någon mer här som ska börja på samma resa? Det vore roligt att följas åt och dela erfarenheter och tankar. 

    Jag har tappat räkningen på vilket försök vi är på nu men vi har nog cirka 18 misslyckade försök bakom oss. Vi längtar mycket och hoppas att det nu äntligen ska bli ett barn. 

  • Svar på tråden Vi som börjar med IVF hösten 2017
  • Ellencassandra
    soofa skrev 2017-09-10 19:55:28 följande:
    Hm, jag vet inte. För du var helt ostimulerad nu va? För min del blir det ju ett uppehåll men det beror nog både på att jag var stimulerad plus risk för överstimulering.
    Efter en frysåterföring kan man göra en ny frysåterföring på en gång. Då måste man inte vänta en månad.
  • Mjbo
    Matildas84 skrev 2017-09-10 19:57:28 följande:

    <3 Jag hoppas innerligt att det ändras. Du har haft ett fruktansvärt tufft år och förtjänar att det ska vända. Och hålla i sig. Kramar till dig


    Tack så mycket. Ja. Det här året har varit det värsta i mitt liv på så många olika sätt. Aldrig mått så psykiskt dåligt någonsin..

    En fråga till er alla som det beror på er tjejer att ni ej får barn med er partner. Hur klarar man av att man eventuellt orsakar sin största kärlek ett helt barnlös liv? Jag tror inte att jag kan leva med att det är mitt "fel" att han inte får barn.. Någon annan som tänker så eller är jag ensam om det? Hans största dröm har alltid varit att få barn. Och jag ska vara den som gör att han inte får detta??? Inga barn.. Inga barnbarn som sköter om honom när han är gammal... Hur fan överlever man?! Jag tror inte att jag hade kunnat leva med vetskapen om det. Går man isär? Hoppas man att känslan ändras? Hur gör man?
  • kaleidoskop88
    Mjbo skrev 2017-09-10 20:08:16 följande:

    Tack så mycket. Ja. Det här året har varit det värsta i mitt liv på så många olika sätt. Aldrig mått så psykiskt dåligt någonsin..

    En fråga till er alla som det beror på er tjejer att ni ej får barn med er partner. Hur klarar man av att man eventuellt orsakar sin största kärlek ett helt barnlös liv? Jag tror inte att jag kan leva med att det är mitt "fel" att han inte får barn.. Någon annan som tänker så eller är jag ensam om det? Hans största dröm har alltid varit att få barn. Och jag ska vara den som gör att han inte får detta??? Inga barn.. Inga barnbarn som sköter om honom när han är gammal... Hur fan överlever man?! Jag tror inte att jag hade kunnat leva med vetskapen om det. Går man isär? Hoppas man att känslan ändras? Hur gör man?


    I mitt fall är det lite knas med både mig o min man... Vi vill båda väldigt gärna ha barn - men bara med varandra. Ingen av oss kan tänka sig någon annan och om det innebär att vi för alltid blir barnlösa så är det så. Jag är hellre barnlös och med mitt livs kärlek, än har barn med någon annan. Men det där är ju så olika hur man känner, det finns inga rätt och fel... Det är ju ingens "fel"- låter otroligt destruktivt att tänka så För min del så gör vi ett försök nu (får se hur länge vi orkar) men vi har pratat och bestämt att vi inte ska hålla på så länge. Jag vill inte glömma bort att leva heller.... Man blir så inne i ivf att allt annat runtomkring bara försvinner på något sätt...

    Klandra dig inte, du lägger på dig världens tyngd ovanpå allt som redan är jobbigt <3
  • soofa
    Mjbo skrev 2017-09-10 20:08:16 följande:
    Tack så mycket. Ja. Det här året har varit det värsta i mitt liv på så många olika sätt. Aldrig mått så psykiskt dåligt någonsin..

    En fråga till er alla som det beror på er tjejer att ni ej får barn med er partner. Hur klarar man av att man eventuellt orsakar sin största kärlek ett helt barnlös liv? Jag tror inte att jag kan leva med att det är mitt "fel" att han inte får barn.. Någon annan som tänker så eller är jag ensam om det? Hans största dröm har alltid varit att få barn. Och jag ska vara den som gör att han inte får detta??? Inga barn.. Inga barnbarn som sköter om honom när han är gammal... Hur fan överlever man?! Jag tror inte att jag hade kunnat leva med vetskapen om det. Går man isär? Hoppas man att känslan ändras? Hur gör man?
    Jag är inte i samma situation som du, eftersom de inte kunnat hitta något fel på varken mig eller min sambo men förstår ändå känslan då jag misstänker att det är mig det är fel på (på grund av diverse sjukdomar och så). Men, även om det beror på dig så är det inte ditt fel! Du kan inte på något sätt påverka det som gör att det inte går på den naturliga vägen och därmed bör du inte heller anklaga dig själv för det. <3 Ja, han vill ha barn precis lika mycket som du - och med dig, och det bevisar ju att det bara är dig han vill ha. Jag tror ni kommer få barn, även om det inte gick den här gången heller, men om ni mot ALL förmodan inte skulle få det så kommer han vilja vara med dig och älska dig precis lika mycket ändå. Det här är inte din sak, det är er sak.
  • kaleidoskop88

    Jag tjuvtestade i morse o det var negativt. Var ett billigt test som gick ut för ett år sedan, men ändå... Har haft lite små nyp i magen - typ som mensvärk men bara små hugg. Tror det är kroppen som förbereder att spola ut, men jag vet inte. Brukar endast ha mensvärk från exakt i samma stund som jag börjar blöda o mensen ska komma om fem dagar egentligen. Suck... Vet inte, men jag känner bara på mig att det inte fäst. Är också deppig just nu - är det Lutinus? Någon mer som känner så med det läkemedlet? Eller det kanske bara är oro?

  • Paulina2017
    kaleidoskop88 skrev 2017-09-10 20:40:49 följande:

    Jag tjuvtestade i morse o det var negativt. Var ett billigt test som gick ut för ett år sedan, men ändå... Har haft lite små nyp i magen - typ som mensvärk men bara små hugg. Tror det är kroppen som förbereder att spola ut, men jag vet inte. Brukar endast ha mensvärk från exakt i samma stund som jag börjar blöda o mensen ska komma om fem dagar egentligen. Suck... Vet inte, men jag känner bara på mig att det inte fäst. Är också deppig just nu - är det Lutinus? Någon mer som känner så med det läkemedlet? Eller det kanske bara är oro?


    Vilken dag är du på ? Jag har ockå s känt mig konstig av lutinus. Värre den hör gången än förra. Gråtit och varit lättirriterad. Haft svag mensvärk och trött att den kommer.
  • Titikaka
    Ellencassandra skrev 2017-09-10 17:46:08 följande:

    Det är vanligt att man bara sprutar 8 dagar. 8 till 11 dagar är det vanligaste :) också att de gör ultraljud mellan dag 6 och 7. Så tycker inte de har gjort nåt konstigt. Det ska nog gå bra.


    Jag vet att i andra länder och andra kliniker de kollar mycket tidigare för att ha bättre kontroll över dosen, jag tror dag 6 eller 7 är lite för sent, men jag är glad att det var inte helt kass resultat för oss :)
  • Titikaka
    kaleidoskop88 skrev 2017-09-10 20:40:49 följande:

    Jag tjuvtestade i morse o det var negativt. Var ett billigt test som gick ut för ett år sedan, men ändå... Har haft lite små nyp i magen - typ som mensvärk men bara små hugg. Tror det är kroppen som förbereder att spola ut, men jag vet inte. Brukar endast ha mensvärk från exakt i samma stund som jag börjar blöda o mensen ska komma om fem dagar egentligen. Suck... Vet inte, men jag känner bara på mig att det inte fäst. Är också deppig just nu - är det Lutinus? Någon mer som känner så med det läkemedlet? Eller det kanske bara är oro?


    Försök med bättre test. Jag testade med billig dåligt kvalité test från amazon och med clear blue samtidigt. Och bara clear blue som visade svågt pluss. Jag rekommenderar inte lita på dem billiga när tjuvtestar :)
  • Pigall
    Mjbo skrev 2017-09-10 20:08:16 följande:

    Tack så mycket. Ja. Det här året har varit det värsta i mitt liv på så många olika sätt. Aldrig mått så psykiskt dåligt någonsin..

    En fråga till er alla som det beror på er tjejer att ni ej får barn med er partner. Hur klarar man av att man eventuellt orsakar sin största kärlek ett helt barnlös liv? Jag tror inte att jag kan leva med att det är mitt "fel" att han inte får barn.. Någon annan som tänker så eller är jag ensam om det? Hans största dröm har alltid varit att få barn. Och jag ska vara den som gör att han inte får detta??? Inga barn.. Inga barnbarn som sköter om honom när han är gammal... Hur fan överlever man?! Jag tror inte att jag hade kunnat leva med vetskapen om det. Går man isär? Hoppas man att känslan ändras? Hur gör man?


    Nu är det för vår del en annorlunda situation då det främst verkar vara manlig faktor för vår del. Dock verkar vi båda vara måndagsexemplar ser det ut som. Men jag vet hur fruktansvärt min partner har mått över detta och hur tankarna har gått hos mig. Min stora sorg om det inte funkar för oss är inte att inte få barn utan att inte få barn med honom. Det är ju hans drag som jag drömt om att se i en liten. Men den sorgen vet jag hade gått över efter ett tag och tids nog hade vi börjat leta nya vägar. Precis som vi inte gav upp när det inte gick den vanliga vägen kommer vi inte ge upp om det inte går med ivf. Det finns många sätt att bli förälder på. Adoption är ju ett annat alternativ. Visst är även det en process men vad är några år mot resten av livet som förälder?

    Enligt min erfarenhet är det den som "felet" ligger hos som mår allra sämst i dessa sammanhang medan partnern brukar acceptera läget och blicka framåt hyfsat snabbt.

    Ett tips till er alla förresten är att kolla på filmen "Hans & Hennes" om ni lyckas hitta den någonstans. Hade inte sett den på flera år förrän den gick på tv härom månaden och såg den i ett helt nytt ljus nu när man själv är ofrivilligt barnlös. Tror varenda reaktion i hela filmen har hänt hemma hos oss de senaste året. Väldigt tröstande och vacker faktiskt.
  • Pigall
    Titikaka skrev 2017-09-10 20:58:22 följande:

    Jag vet att i andra länder och andra kliniker de kollar mycket tidigare för att ha bättre kontroll över dosen, jag tror dag 6 eller 7 är lite för sent, men jag är glad att det var inte helt kass resultat för oss :)


    Ja mig kollade de redan dag 3 och dag 7 vart det redan dags för sista sprutan. Tror dock att de växte lite för snabbt på mig eftersom att nästan alla hamnade i soporna antingen för att de inte befruktade eller att de slutade dela sig :(
Svar på tråden Vi som börjar med IVF hösten 2017